Det Ă€r först nu, efter över en mĂ„nad hemma i Sverige, som jag börjar trivas igen. NĂ€r jag kom till Shanghai för ett halvĂ„r sedan började jag trivas frĂ„n dag ett och njöt av livet varje dag.Â
Tillbaka i UmeĂ„ Ă€r det mesta sig likt. Det Ă€r tryggt och bra - men inte sĂ„ Ă€ventyrligt som jag behöver ha det för att stimuleras. Det gĂ„r inte riktigt att jĂ€mföra med Shanghai - vĂ€rldens fjĂ€rde största stad, dĂ€r varje steg jag tog gav mig nya intryck, varje tugga var en kulturell upplevelse och varje ny mĂ€nniska jag mötte gav mig perspektiv pĂ„ mitt liv och andras. Det jag saknar mest Ă€r mina vĂ€nner och det enkla sociala livet. Vi blev en familj med en sammanhĂ„llning som var en sjĂ€lvklarhet. Alla var med. Enkelheten i att slĂ€nga ivĂ€g ett sms och tvĂ„ timmar senare vara 15 personer som sjunger karaoke i ett litet rum, Ă€ter gudomlig sushi eller besöker ett nytt museum. Att sitta pĂ„ en indisk festival, men en italienska som pratar spanska, en amerikan som bor i Korea och en tyska som rest jorden runt. Allt blir sĂ„ spĂ€nnande!Â
Jag Ă€r inte den som Ă€r bitter eller grĂ€ver ner mig. Trivs jag inte, sĂ„ Ă€ndrar jag situationen till det bĂ€ttre. En mĂ„nad har det tagit för att jag ska kĂ€nna att jag trivs hĂ€r i UmeĂ„. Tack vare flera spĂ€nnande projekt som Ă€r pĂ„ gĂ„ng, goda vĂ€nner och en nyfikenhet pĂ„ livet kĂ€nner jag att varje dag kan vara ett Ă€ventyr Ă€ven hĂ€r - i lilla UmeĂ„, som Ă€r 230 gĂ„nger mindre Ă€n Shanghai.Â