#tredje

Jeg liker komfortable klær: genser, kjoler, bukser (men ikke jeans...). Jeg har so mange sokker!! Det er et problem... Jeg liker ikke å kjøpe nye klær, fast fashion er ikke bra for miljøet. Jeg kjøper second hand klær, men jeg også strikker mye: jeg leger min egen genser.

En nära vän lider av melankoli eftersom nån gick bort. Skicka en röstbrevlåda till hen för att föreställa dig din kondoleans

---------

- Orden RÄCKER inte till.

Arbetssökande är inte en homogen grupp…

Dag tre och jag hade en plan om vad jag skulle skriva om, till för fem minuter sedan! Hoppas nu bara att jag kommer ihåg den här planen till imorgon, det borde ju inte var helt omöjligt kan man tycka. Men det är ju morgondagens dilemma.

Det som förändrades för lite mer än fem minuter sedan var det att jag såg ännu en konferens/mässa/föreläsningsdag som jag skulle vilja deltaga. Men som icke studerande, icke pensionär så betalar man ju så kalart fullpris. Som arbetssökande och nybliven småbarnspappa så finns det dessvärre ingen möjlighet att betala några tusen för nöjet att lyssna på föredrag och mingla.

När du frågar någon i dag vart jobben finns så lovar jag att majoriteten skulle svara kontakter. Idag behöver du inte bara kontakterna för att få det där jobbet, utan du behöver det för att ens få höra att det existerar. Om jag ser till mig själv som tragglande arbetssökande så det som behövs förutom kontakter för att man ska vara på tå, söka, vara kreativ och skriva spetsade ansökningar är inspiration. Utan t.ex. LinkedIn, Twitter, Youtube, Pinrest så hade jag nog vid det här laget hamnat i en monoton lunk, jag hade kört copy/paste på alla ansökningar, fastnat i det här träsket.

Nu vet jag inte exakt hur mycket inspirations och kontakt mingel som AMS kör, så där får ni gärna rätta mig om jag har nu har fel när jag låter mina fördomar löpa, men jag gissar att det är ganska så få? Jag var själv t.ex. på Jobbmässan på svenska mässan här i Göteborg som AMS anordnar, jag ska vara ärlig jag kände lite loser-varning på väg dit, men jag gaskade upp mig och tänkte RMI nu kör vi.

Att komma in på den mässan var som att komma in i ett dis av hopplöshet, det var som om alla fått ett hårt slag i solarplexus så de vikt sig dubbelt och allt hopp runnit ur dem. Nej det var en stor överdrift, men det hängde en viss hopplöshet och uppgivenhet i luften. Kan ju säga att för egen del var det inte så mycket som gav inspiration. Eller jo det fanns några undantag, bland annat många roliga utbildningar, som jag inte har möjlighet att lägga två år på just nu. Jag träffade en fd. kollega som var utbildningsansvarig, vi stod och bollade ideér vilket var både kul och givande. Sen så fanns det lite guldkorn t.ex. LinkedIn föreläsningen som min f.d. namne Martin Andersson  (mitt namn som ogift, ja jag tog min frus namn, kändes inte som ett så svårt val Andersson eller Skoglöv) höll i. Men det var mer ett undantag som bekräftade regeln, i alla fall för mig.

Så tänk om man kunde fixa några platser på de tillställningarna som är intressanta, utmanande, lärorika med ett fantastiskt besöksklientel av kretivitet och framåtanda till någon form av ett subventionerat pris, som t.ex. för studenter och pensionärer?

 Jag menar inte att det ska vara gratis så att vem som helst går bara för att bedriva tid, snylta lite och sen kunna skriva det i sin aktivitetsrapport. Utan för en överkomlig penning för en som är arbetssökande, har ett intresse av att deltaga. 

Vi arbetssökande är inte en homogen grupp av lata, värdelösa snyltare! Vi är precis som de flesta stora grupperingar en blandad massa olika kompetenser, viljor och erfarenheter. Så jag tvivlar på att vi hade dragit ner på kvalitén, snarare tvärtom, vi hade kunnat berika med ny input, petat lite på den där bubblan som kallas för Klubben för inbördes beundran.