Det va baaad idag. Lukten som kom frĂ„n mig kunde skrĂ€mt ivĂ€g mindre kaniner. AlltsĂ„ jag mĂ„ste fĂ„tt pĂ„ mig nĂ„t gammalt trĂ€ningslinne ellr nĂ„t för nĂ€r jag kom till skolan luktade jag svettig farfar DELUXE. SĂ„dĂ€r att det vaju kört, jag kunde inte dölja det och det fick vara sĂ„ att idag vaja svettfia. Jag hade dock en riktigt nice lektion med niorna, de var himla duktiga, snĂ€lla och lektionen blev sĂ„dĂ€r skönt aaaawyeah - trots svetten. INGEN ville stanna kvar dock...ehm...oh well.Â
:) Ăvningskörning tvĂ„ fick B+ trots att det kĂ€ndes som nĂ„n försökte strypa mig lĂ„ngsamt. JĂ€jj.
 Men mr A lyckades dra ner mitt humör och sjÀlvkÀnsla. Fantastiskt hur nÄn kan göra det utan att veta om det. Jag tror mest vi clashar rÀtt bad eller...nÄt Àr det. L Àr nu long gone och utbytt mot tvÄ söta gubbar. En lite hejjagharsnöatinmignÄnstansochtrorjagvetalltomhurvÀrldenjaghartroligenhamstratmatiminkÀllaredÀrjagkommerpÄhurvÀrldenfungerar och ja...hur beskriver man den andra? Kanin pÄ kokain? DistrÀ, vill rÀdda vÀrlden men har jÀvligt skumma och lÀtt prilliga idéer och framton. Idag fick han för sig att han skulle vinna en bil och lotta ut den till nÄn kollega. Jag vet inte...söt men lite kalle anka pÄ LSD. Konstigt bara...hur L Àr borta och nu har Àven miss A dykt upp. Det Àr nytt, det Àr...bÀttre. Men varför? Vad hÀnde och pÄverkade jag min verklighet dÀr? För saker sker, som om det bubblar upp frÄn undervÀrlden och man fattar inte varför det ens dyker upp.
 Ett virus som pÄverkar hela vÀrlden Àr ju fascinerande. Vad ska vi lÀra av detta? Varför dök det upp? För nÄnstans sÄ tror jag ju pÄ perfektion och noll random. NÄt ligger bakom och bara universum vet svaren. Kanske för att vi ska lÀra oss medmÀnsklighet och se över vÄra vÀrderingar. Vad Àr viktigt och vad VILL vi mÀnniskor egentligen? NÄgon sa nÄt om att ungefÀr 90% av befolkningen Àr lost och vÄgar inte göra det de faktiskt vill göra och resterande 10% har fattat vad livet faktiskt kan vara. Kanske Àr detta en vÀrderingsjordbÀvning för planeten som tvingar oss in i att se oss sjÀlva. vi mÄste stanna upp, inte bara oss sjÀlva utan hela samhÀllen som vi byggt upp och anförtrott oss i.
Det raserar. Börsen sĂ€ger PANG och vĂ„ra gamla trygga grundbultar skakar. Det Ă€r lĂ€skigt och fascinerande samtidigt. Vad blir det av detta? Kommer vi förĂ€ndras av denna utveckling? Var hamnar vi dĂ„? Kanske Ă€r mĂ€nniskorna nu redo för ett lite mer mĂ€nskligare samhĂ€lle, dĂ€r vi inser att dessa hĂ„rt dragna skruvar inte skapar de liv...vi faktiskt vill ha. Trots vĂ€lfĂ€rd sĂ„ Ă€r vi borttappade och vet knappt vad vi ens kĂ€nner lĂ€ngre. Vi drog ur slangen och sprang i mörkret och hoppades att vi hittar hem. NĂ„nstans Ă€r ju hem.Â
Det Àr fullstÀndig galenskap vi hÄller pÄ med. Foliehattar och clownnÀsor Àr en skymf. Vi kastar bort hela liv och drömmar för maskiner och idéer som ingen egentligen i grund och botten tror pÄ. Vi följer av total skrÀck för utan slang Àr vi blinda. SnÀlla! hjÀlper du mig? Ska du hitÄt?! Jag...ser ingenting hÀr. Inte jag heller, men han dÀr framme gÄr tydligen ditÄt, vi följer honom! Han Àr nog smart!
Jag vet ju det, jag mĂ€rker ju det, jag HĂR ju det. Men jag vet knappt var man ska börja. Det blir smĂ„ oooooosĂ€kra försök som bottnar sig i nĂ€st intill grundlösa idĂ©er om nĂ„got annat. Jag bygger pĂ„ visioner, intuitioner och instinkter som Ă€r lika hĂ„llbara som molnen. Flyktiga gissningar och kĂ€nslor som pekar mig i en helt ny riktning som i dagslĂ€get kĂ€nns lite som att hugga i sten. Men nĂ„t i mig insisterar pĂ„ att hugga i den dĂ€r stenen tydligen Ă€r bra. NĂ„t som inte Ă€r mer Ă€n en viskning jag tror jag hör. Eller sĂ„ Ă€r det galenskap och jag blev galen pĂ„ riktigheten. Vad Ă€r friskt anyways? Vi kanske drömmer hela skiten. En dröm vi kan kontrollera. DĂ„ blir det ĂNNU mer bisarrt att göra nĂ„t man inte vill.Â
Uffh. VÀrlden stannar upp och nÄt verkar helt klart hÀnda. Som om moder jord nÀstan saktar ner sin fart för att vi ska hinna...se?
