Låt oss ta ett snack om äkthet och ärlighet. Jag personligen sätter enormt högt pris på ärlighet och äkthet men samtidigt pissar jag gladeligen äkthet i ansiktet. Jag skiter fullständigt i hur många år du har haft i den scen du nu vill tillhöra, hur många korrekta subkulturella markörer du väljer att visa och hur många människor du känner. Getvargen vandrar hellre ensam än bland får. Ett av Getvargens frön planterades i en diskussion om Alcest och blackgaze-vågen som svepte över världen som senapsgas under 2010. Jag och Getvarg E bollade tankar om det där med blackgaze egentligen var så jävla bra. Vi enades om att vi gillar black metal som känns som att vara jagad i en mörk skog. Musik som handlar om att leva som en jävla varg, bita livet i strupen och inte släppa taget innan blodet slutat pumpa. Inte om lipiga fransoser med höga tankar om sig själva. Vi älskar till exempel Darkthrone besinningslöst eftersom att Gylve och Ted gör det DOM brinner för och skiter högaktningsfullt i alla andra, vi försöker göra samma sak på vårt eget lilla vis och utan att på något sätt jämföra oss med ovan nämnda metalgudar. Några andra som tar sig själv på blodigt allvar (sic) är bandet Blodigt Allvar, en nybildad men likstinkande dommedagsorkester från någonstans i vårt avlånga land. I slutet på sensommaren, i förruttnelsens tid passade nog släppte dom lös en digital promo. En kaotisk hyllning till mörkret, djuret och individen. Det fullständigt stinker av ruttnande kadaver och likmaskar, minst sagt skapelsefientlig musik befriande choserfri och utan klichéer. Med en ljubild som spänner över ett brett spektra och med den svarta flammans brinnande intenstiet levererar dom något av det bättre jag hört i år. Vi känner getvargen stirra in i vår själ, vi känner hans kalla andedräkt mot vår nacke där vi springer genom skogen. Vi blev så begistrade att vi tog och slängde iväg ett par frågor till denna likmasksensmble. Det här är ju RIKTIGT JÄVLA BRA, finns det några planer på att släppa det här på skiva? Absolut! Tanken med den här promon är att hitta en lämplig partner, eller fler, för att få ut vår musik. Sen om det är ett gäng 7" eller ett album får tiden avgöra. Hittills har arbetet lett till samarbete med ett management. Svart lust, Ett kvinnligt underliv på hemsidan och ett träsnitt av en kvinna som kopulerar med satan i er ex-libris, så tydliga referenser är sällsynta bland de livsföraktande. Är det ett medvetet val att inte väja undan för köttsliga lustar? En stor del av vår tematik handlar om att bejaka djuret inom oss. Det moderna samhället med dess moraliska lagar och allt vad de innebär hämmar vår sanna natur. Vi ser ingen anledning till att inte vara tydliga i vårt bildspråk.Vi har inget att dölja, inget att skämmas för – vi förespråkar ärlighet och äkthet – föraktar ironi och sarkasm. (Omslaget kan ses i sin helhet på Claudio Marinos, som gjort allt visuellt, sajt - www.claudiomarino.com) Er Musik är ju eklektisk, ni använder instrument och ljudbilder man inte hör så ofta i black metal. Vi hör influenser från Blut Aus Nord, TID (fruktansvärt bra band för övrigt!), Deathspell Omega och Cobalt när vi lyssnar på er, träffar vi någorlunda rätt eller är vi helt fel? Vad drev er till att lyfta huvudet och söka efter nya ljud? När vi startade Blodigt Allvar hade vi en sak väldigt klart för oss – vad genre, sub-genres och andra märkningar beträffar – kunde vi inte bry oss mindre. Alla tre har alla olika musikaliska bakgrunder och alla bidrar med sin del. De inspelningssessioner vi haft, vad denna promo beträffar, har utgått i att vi träffats utan att vi tagit med oss något bortom idéer och rusmedel. Resultatet är vad som hörs i dessa tre spår. Vi här på Getvargen är omåttligt intresserade av det tidiga 90-talet med allt vad det innebär. Hur upplevde ni den tiden? Vi var dödsrädda för de lokala svartmetallarna "satanisterna i skogen" kallade vi dom för. Fanns det en scen där ni höll till då? Var ni en del av den? Åldersspännvidden inom bandet spänner över hela 70-talet så vi upplevde 90-talet på olika sätt, så allt från delaktighet till rädsla. När man idag ser tillbaka på den tiden var den oerhört spännande både musikaliskt och händelsemässigt och trots att det stagnerat på båda fronterna de senaste decenniet så känns det trots allt som att något börjat hända rent musikaliskt de senaste tre-fyra åren. Gränserna blir allt vagare och essensen, i den mån det finns någon bakom distade riff och blodig lyrik, får en allt mer framträdande roll.