Stad till salu (kapitel 1, anteckningar)
Första kapitlet: Postfordismen, entreprenörsurbanismen och det offentliga rummet
"Den hÀr boken tar sin utgÄngspunkt i en idé om det offentliga rummets demokratiska vÀrde." (8)
Fokus Àr "entreprenörsurbanism", nÄgot som i Sverige blivit allt viktigare efter '90-talskrisen. Entreprenörsurbanismen vill "sÀlja staden". I boken undersöks tvÄ viktiga strategier som en del av den: att förÀndra stadskÀrnan och klotterpolitik.
Första kapitlet försöker utstaka problemstÀllningen.
Det offentliga rummet: boken utgÄr frÄn en uppfattning om det offentliga rummet som centralt för den demokratiska processen.
Postfordism: helt avgörande för resonemanget i boken Àr att den produktionsordning, eller egentligen samhÀllsordning, som brukar gÄ under benÀmningen "fordism", har hamnat i kris och att den ordning (eller brist pÄ ordning) som kommit dÀrefter utgör nÄgot nytt, "postfordismen".
Fordism: brukar sammanfattas med löpande band, massproduktion och masskonsumtion, rationaliserad planering, och i det hÀr sammanhanget mer relevant, rationaliserad stadsplanering, vilket innebar en samordnad planering mellan statliga behov (i andra sammanhang "biopolitiska" behov) och kapitalets behov (tillvÀxt, standardisering, etc).
Kris: en kris för fordismen dateras i boken till oljekrisen 1973-74, dÄ tillvÀxten stagnerade och den modernistiska expansionen tog slut. Det dröjde emellertid fram till vÄr nationella kris pÄ '90-talet innan samma omvÀlvning blev aktuell pÄ riktigt hÀr. Produktion flyttades allt mer till andra lÀnder (österut). IndustristÀderna blev sÀrskilt drabbade.
Postfordism 2: viktigare under postfordismen blir istÀllet tjÀnster, service och specialiserade (icke-standardiserade) varor. I staden bidrog kaféer och restauranger "till att göra staden och det offentliga rummet till en livsstilsscen." (18) De talar om en övergÄng frÄn kvantitativ konsumtion till kvalitativ; det som sÀrskiljer sig, Àr unikt, Àr annorlunda, uttrycker individualitet.
Storskalighet: var en utmÀrkande aspekt för fordismen, och vi sÄg den i t ex miljonprogrammen, trafiklederna och centrumsaneringarna. Den innebar enformighet och "grÄhet" i vardagslivet. StÀders egenart ansÄgs bli utplÄnad.
Gentrifiering: det kvalitativa som postfordismen eftersökte kom med en kommersialisering av "de nya vÀrderingarna." (21) Chict, hipsters, osv. En "kulturell omvÀrdering" uttryckt som kommersiell diversifiering.
Entreprenörsurbanism: begrepp myntat och diskuterat av David Harvey sedan 1989. Den ska ses som ett svar pÄ post/fordismens kris; som ett försök att etablera en ny tillvÀxtordning. Boken föreslÄr att vi förstÄr begreppet som en "repertoar av tÀnkta lösningar." (23) BestÀmningar: 1) den utspelas pÄ stadens nivÄ 2) syftar till att göra staden konkurrensduglig 3) antar att stÀder stÄr i konkurrens med varandra 4) riktar in sig pÄ utvalda delar i staden (inte helheten) 5) syftar till att ge staden en image 6) kommer med en strategi som kallas place marketing alternativt city branding 7) mÄlet Àr att utveckla stadens varumÀrke
Privat-offentliga partnerskap: Àr den samarbetsform som entreprenörsurbanismen bygger pÄ. Kommunala och privata aktörer gÄr samman i mer eller mindre lÄngvariga projekt. FastighetsÀgarna och kommunen Àr viktiga och centrala aktörer.
Spektakel: vanligt Àr stora och omtalade projekt "som shoppingarkader, arenor och idrottsevenemang" (25) som innebÀr politiska risker, och en strÀvan efter det spektakulÀra (i meningen hur det framstÀlls och omtalas, hur det praktiskt hanteras och löses, och hur det utmÀrker och sÀtter eftertryck i omskrivningen). Evenemang av olika typer anvÀnds ofta, sÄ som sport-, musik-, Pride- och stadsfestivaler.
Entreprenörsurbanism 2: den har en förutsÀttning och fyra drag (aspekter). FörutsÀttningen Àr krisen, dvs frÄnvaron av stabila förhÄllanden, vilket leder till 1) att "stÀderna hamna[r] i en global konkurrens med varandra" (30). 2) att det gÀller att "sÀlja staden" genom att locka investerare och turister 3) "mer eller mindre spekulativa recept som sammanförs under stadens varumÀrke." (30) 4) samverkan mellan privata och offentliga aktörer.
StadskÀrneutveckling: "[A]ll entreprenörsurbanism handlar inte om stadskÀrnan och all stadskÀrneutveckling Àr inte entreprenörsurbanistisk." (31) Men den Àr central. Och det krÀver ofta lÄngtgÄende samarbete dÄ Àgandet Àr fragmenterat. Centrala aspekter blir renhÄllning, att rensa bort "spÄr av mÀnskliga handlingar som grafitti, skrÀp (utanför papperskorgar) och skadegörelse i form av trasiga fönster" (32) och upplevt störande mÀnniskor som tiggare och hemlösa.
StadskÀrneutveckling 2: 1993 bildas  Föreningen Svenska StadskÀrnor (numera Svenska StadskÀrnor). Medlemmar Àr kommuner och landsting, FastighetsÀgarna Sverige, Boverket, Svensk Handel, etc. à rliga konferenser anordnas, en handbok har tagit fram.
Urban regim: begrepp som beskriver "ett lokalt sammanhang för - i vÄrt fall - den organiserade stadskÀrneutvecklingen liksom för klotterpolitiken. Den urbana regimen ses dÄ som ett medierande - mellankommande - sammanhang vars makt- och beroenderelationer skapar varierande förutsÀttningar i olika stÀder för den entreprenörsurbanistiska agendans genomslag". (37) Entreprenörsurbanismen "rör sig pÄ regim- snarare Àn projektnivÄ".
Det offentliga rummet 2: det Àr ofta som det offentliga rummet tas i ansprÄk för att pÄ olika sÀtt sÀlja staden. I boken definieras det kort som öppna rum tillgÀngliga för allmÀnheten. Men det Àr inte alltid offentliga rum Àr faktiskt öppna; regleringar och fysisk utformning, bland annat, kan begrÀnsa pÄ olika sÀtt.
Demokrati: det offentliga rummet Àr, eller Àr menat att vara, en offentlig sfÀr för politiskt deltagande. Det Àr, menar boken, en vÀsentlig ingrediens i ett demokratiskt samhÀlle. Det Àr en "mekanism för att realisera olika demokratiska vÀrden - ibland pÄ sÀtt som kanske i förstone inte Àr uppenbara och sjÀlvklara." (43)
Det offentliga rummet 3: boken föreslÄr fyra analytiska aspekter för att undersöka hur det offentliga rummet fungerar och hur det inskrÀnks av entreprenörsurbanismen 1) hur öppet Àr det, dvs vilka sociala kategorier har tillgÄng till det? 2) hur anvÀnds det, eller vilken verksamhet tillÄts? 3) hur Àr det utformat, dvs hur planeras och designas den fysiska platsen? 4) hur Àr den ÀganderÀttsliga situationen, dvs Àger gatorna, torgen, byggnaderna osv?
Privatisering: kan ta mĂ„nga olika former, som köpcenter och inhĂ€gnade omrĂ„den, men âdet Ă„terkommande temat Ă€r just den rumsliga inneslutningen av den attraktiva verksamheten, vilken samtidigt, till synes automatiskt, utesluter de verksamheter och mĂ€nniskor som hĂ„lls för farliga, störande eller bara ointressanta. Ă terkommande Ă€r ocksĂ„ den strikta övervakningen och kontrollen av grĂ€nsen mellan insida och utsida sĂ„ att bara de vĂ€lkomna slĂ€pps in.â (59)
