#stackarsnicke

Ett välkänt fenomen här bland alla expats här i Gulshan är den berömda Dhakasvackan. Livet går ju som bekant upp och ner oavsett var man befinner sig i världen och Dhaka är inget undantag. Skillnaden här är nog att vågtopparna när allt känns toppen är högre och dalarna när det mesta känns ruttet är djupare. Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det mesta här är lite mer extremt på gott och ont. Tro mig, det finns många situationer här man kan bli gaaalen på. Som att be om att få ett trasigt fönster åtgärdat fyra gånger och ha fyra hantverkare här som påstår att det är fixat när dom i själva verket inte lagat det. Eller en svindyr internetuppkoppling som ska klara av att streama SVT-Play inte gör det, trots att leverantören skickat hit en armada av s.k. tekniker. Det lustiga är att deras utrustning i fyra fall av fem endast inkluderande en hammare och buntband. En dator skulle eventuellt kunna vara använbar kan man ju tycka.

För min egen del har jag faktiskt lyckat undvika svackan so far, mitt största problem är att jag dras med en envis feber som inte vill ge med sig. Och det minskar ner min tennistid till en oacceptabel låg nivå. Andra i familjen har dock uppvisat lite tecken på svacka och lite hemlängt, men det är ju inte så konstigt.