BANGLABANGER

Nu är det snart slut på bildkavalkaden. Men en annan sak som vi (jag) gjorde var att dricka och äta saker som inte finns i Dhaka.

Sen hittade vi flera härliga butiker, caféer och fina miljöer i den arabiska delen av Singapore. Är ni där så se till att besöka Haji Lane. Två ställen vi gillade var Artistry Cafe och ACD Café.

Nu har vi varit på plats i lite mer än tre månader, och även fast vi verkligen trivs bra så var det dags för ett kortare miljöombyte. Ett ställe där man kan promenera på trottoarerna och där det är lite mer uppstyrt än i härliga, koasiga Dhaka. Så vi stack iväg på en 5-dagarstripp till Singapore. Vägen till flygplatsen låg helt öde pga att regeringen förbjudit all trafik under hela den dagen då det var lokalval här. Så i sann Dhakastil fick vi åka ambulans till flygplatsen på tomma gator.

Väl på plats i SIngapore var schemat fullspäckat. Allt från Legoland, världens störa akvarium och många härliga restaurangbesök och en hel shopping hans med.

Om ni inte redan visste det så är Dhaka världens mest Rikshawtäta stad. Dom finns verkligen överallt. Och om Alfred och Love får välja så skulle dom åka Rikshaw överallt hela tiden.

Jordbävningen i Nepal undgick ju ingen. Och den var så kraftig att den även kändes av ordentligt här i Dhaka. Tavlor som och lampor gungade. Vi satt i en bil när det hände och märket inget, men när vi kom fram till våra kompisar där vi skulle äta brunch så stod dom på gatan tillsammans. Liite obehagligt ändå.

Härom veckan var det den sista av en serie med landskamper mellan Bangladesh och Pakistan. Två länder som är lite av ärkefiender och till saken hör även att Pakistan brukar vinna i nio fall av tio. Men av tre matcher så vann Bangladesh alla och den vi gick på var den fjärde och sista i serien.

Själva stadion ligger ca 30 min från där vi bor i en stadsdel som heter Mirpur. Vi kom nästam hela vägen fram innan kaoset i trafiken blev för stort. Så vi beslöt oss för att vara lite äventyrliga och promenera sista kilometern. Helt otrolig upplevelse med alla människor, ljud och glada kaos som låg över gatorna.

Matchen då? Jo, Bangladesh utklassade Pakistan och vi fyra blekansikten fick uppleva 35.000 Bengalers eufori. Superkväll!

Alfreds klass har simskola på schemat i deras 25 meterspool dom har på skolan. Eftersom 25 fnittriga 5-åringar i simhallsmiljö är en högrisksituation, i stil med att låsa in Putin och Obama i ett rum med varsin kniv, så har skolan bett oss föräldrar att hjälpa till. JAg kan glädjande meddela att det var undertecknad och två andra svenska pappor i klassen som färgade upp och var med i poolen. Superkul!

I förra veckan var det helgdag och vi firade det bengaliska nyåret. Ledigt på skolan och fullt med folk i parken där vi bor. Alla finklädda till tänderna.

Love på mammas axlar i folkhavet ;)

Alfred går ju som bekant i amerikanska skolan här i Dhaka. Vi är ju rakt igenom superimponerade av hur allt funkar där. Och deras utvecklingssamtal var ju så klart även dom toppen. Under 45 minuter var Alfred ledare för samtalet och tog oss igenom 5 olika stationer och berättade om vad dom lärt sig. Allt från matematik, läsande till deras tema dom har för tillfället - natt & dag.

Äntligen lyckades jag och killarna ta oss ur diplomatzonen här i Dhaka. Det tog dock mer än två månader på grund av alla oroligheter här i landet. En tidig fredagmorgonen satte vi iväg tillsammans med två andra familjer i en minibuss. Genom, med Bangla mått mätt, folktomma gator rakt österut ut på landsbygden åkte vi i ca en timme. Motorvägen, eller vad man nu ska kalla den, var på klassisikt Dhakamanér work in progress. Helt plötsligt kom det jättegupp av sand som täckte över stora ledningar som är dragna från floderna för att pumpa upp sand till allt markarbete som görs för att kunna bygga nya bostäder åt alla som flyttar in til Dhaka. Ca 5000 människor om dagen anländer till den här stan i jakt på ett bättre liv. Sen helt plötsligt stannade vi mitt på en bro och fick gå ner på andra sidan där vår båt väntade på oss.

Sen vidtog ett par timmar sakta kryssning utmed floden. Allt från överlastade ekor, fraktfartyg och stora fabriker fick vi se. Kan ju krasst konstatera att deras miljö- och säkerhetstänkade skiljer sig från det svenska ;)

Under turen hann vi även med två strandhugg. Vi besökte vi ett gammalt engelsk slott där det numera är en skola för fattiga barn och spelade lite kricket. Lite senare på dagen stannade vi till i en by där dom var specialiserade på att väva fina mönster i tyger. Dessvärre var inte alla i deras små fabriker 18 år direkt.

En rakt igenom lyckad utflykt!

Ett välkänt fenomen här bland alla expats här i Gulshan är den berömda Dhakasvackan. Livet går ju som bekant upp och ner oavsett var man befinner sig i världen och Dhaka är inget undantag. Skillnaden här är nog att vågtopparna när allt känns toppen är högre och dalarna när det mesta känns ruttet är djupare. Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det mesta här är lite mer extremt på gott och ont. Tro mig, det finns många situationer här man kan bli gaaalen på. Som att be om att få ett trasigt fönster åtgärdat fyra gånger och ha fyra hantverkare här som påstår att det är fixat när dom i själva verket inte lagat det. Eller en svindyr internetuppkoppling som ska klara av att streama SVT-Play inte gör det, trots att leverantören skickat hit en armada av s.k. tekniker. Det lustiga är att deras utrustning i fyra fall av fem endast inkluderande en hammare och buntband. En dator skulle eventuellt kunna vara använbar kan man ju tycka.

För min egen del har jag faktiskt lyckat undvika svackan so far, mitt största problem är att jag dras med en envis feber som inte vill ge med sig. Och det minskar ner min tennistid till en oacceptabel låg nivå. Andra i familjen har dock uppvisat lite tecken på svacka och lite hemlängt, men det är ju inte så konstigt.

Som jag lovade tidigare kommer här lite bilder på vår nya lägenhet. Själva huset ligger vid den största parken här i Gulshan.

hallen

köket

stora vardagsrummet

lilla (barn)vardagsrummet

barnens sovrum

vårt sovrum

Samtidigt som vårt kalas pågick så syntes detta utanför vårt fönster på 5:e våningen. Undrar vad arbetsmiljöverket skulle säga om säkerhetstänket vid fasadmåleri....?

Senaste veckan har varit extremt händelsefylld på både bra sätt och dåliga sätt. Det braiga är ju helt klart att vi flyttat till den lägenheten som vi ska bo i. Och den är verkligen superfin, ljus, stor och fräsch. Det kommer bilder snart, men en av de dåliga sakerna med veckan var att undertecknad åkte på en influensa banglastyle samt en klassisk sparka-till-klädställning-och-få-ett-djupt-jack-mellan-tårna-skada. Allt här i Dhaka är ju lite uppskruvat och extra, givetvis gäller det även sjukdomarna. Var länge sen jag kände mig så sjuk som jag gjorde. Skönt var dock att det gick över på ett par dagar.

Den andra bra grejen är att Love börjat på sitt dagis Pixieland. Världens smidigaste inskolning utan en enda tår och en supernöjd LovisAnjovis som verkligen gillar att gå dit varje dag. Känner mig superstolt över både Love och Alfred som kommit in i skol/dagislivet på ett kanonbra sätt. Och jag måste verkligen säga att dagiset här är ungefär så långt man kan komma från svenska förskolor. Världens mest positiva och engagerade personal som kommer och möter samma sekund man kliver in genom grinden. En vuxen/barn-ratio som är galet hög, tror det är ca 7 lärare och 14 assistenter på ca 40 barn. Hela stället bara osar av omsorg, värme, glädje och kärlek till barnen.

Alfreds 5-årsdag inträffade den 6:e mars och firades traditionsenligt med frukost på sängen med tillhörande paket. Farfar hade dessutom lyckats med mission impossible och fått tag på dockan Elsa från filmen (som tydligen är utsåld i hela Europa) på Dubais flygplats. Tillsammans med lite transformers etc så belv det hela en presentmässigt succé. Till kvällen kom Carlos över tillsammans med sina barn för att äta av den “lilla” Batmantårtan.

Givetvis så körde vi ju även ett mer traditionellt svenskt kalas senare i veckan med alla Alfreds svenska kompisar på besök. Och det gick ungefär som vanligt. Ett 10-tal sockerstinna barn drar upp en ljudnivå som lätt matchar motorerna på en Boeing 747 och ett gäng föräldrar som går in i överlevnadsläge. 3 timmar senare är allt över och lägenheten ser ut som den genomgått en husransakan av ett gäng korrupta poliser. Sköna här är att det inte vi som städar och diskar.

Jag tycker ofta att resandet blivit allt mer likriktat pga av globaliseringen. Samma affärer, restauranger och barer mer eller mindre oavsett var man är. Och för mig har tjusningen med att resa bestått i att den där härliga känslan som uppstår när det intet finns några referenser hemifrån. Allt är nytt. Dofter, ljud, smaker och synintryck. Och så är det verkligen här i Dhaka när man går runt på gatorna. Det är ett myller av cykeltaxis, tuk-tuk's, bilar och människor. Och trottoarerna är fulla av liv med små mini-kontor där någon säljer mobilabonnemang och någon annan har hängt upp en klase bananer och kokar te över öppen eld. Så döm om min förvåning när följande vy dök upp på när jag gick ner för gatan där vi bor.