De första dagarna pÄ WSJ
Just nu Àr jag trött. VÀldigt trött.
Första kvÀllen hÀr blev vÀldigt sen, av anledningen att... ja, jag var ju pÄ jamboreen. Vem vill sova nÀr man precis har kommit till ett stÀlle man lÀngtat efter i flera Är? Med flera hundra peppade mÀnniskor som Àr glada och som jobbar, och som man dessutom Àr vÀn med flera av dem. Jag sov inte sÀrskilt mycket eftersom jag ocksÄ behövde gÄ upp tidigt (frukosten serverades vid sju och jag började jobba vid Ätta).
Att sĂ€tta upp skyltar var dessutom ett hĂ„rdare jobb Ă€n man kan tro. GĂ„ runt pĂ„ fĂ€lt efter fĂ€lt, banka i pinnar i marken, sĂ€tta i hĂ€ftklamrar i pinnarna, gĂ„ lite till och bĂ€ra nĂ„gra pinnar till. Pinnar, pinnar, pinnar. Alltid dessa pinnar.Â
Andra natten lÄnade jag ut en del av tÀltet till en kompis som inte kunde sÀtta upp sitt pÄ grund av ett plötsligt MONSUNregn. Det visade sig att han snarkade. Mycket. Men nej, jag vill inte skylla enbart pÄ det, jag tror att jag hade sovit dÄligt ÀndÄ (av nÄgon outgrundlig anledning).
SĂ„, igĂ„r var jag inte bara otroligt trött och seg i hjĂ€rnan hela dagen, utan flertalet mĂ€nniskor kĂ€nde ocksĂ„ att de skulle pĂ„peka att jag SĂ
G vĂ€ldigt trött ut. Muntert.Â
Men, efter diverse omstĂ€ndigheter dĂ€r jag skulle leta efter Johan som kommit bort (och som natten till idag skulle sova i mitt tĂ€lt p.g.a. ett borttappat tĂ€lt, borde jag starta tĂ€lthotell?) och tillslut hittade honom, kom jag Ă€ntligen i sĂ€ng (eller sovsĂ€ck...). Jag sov otroligt gott tills klockan ringde klockan 7, och snoozade faktiskt till halv Ă„tta. Jag snoozar i princip aldrig.Â
Idag har det varit bÀttre, Àven om jag fortfarande Àr i rejÀlt behov av en god natts sömn. SÄ, ett tips frÄn coachen: Ifall nÄgon sÀger att de snarkar, bjud INTE in dem i ditt tÀlt.