#rasifiering

[W.E.B.] Du Bois presenterade här fröet till en tanke som senare skulle utvecklas av den brittiske sociologen Stuart Hall: tanken att begreppet "ras" befinner sig på en "glidande skala" som inte på något enkelt sätt hänger samman med biologiska kategorier, att det är en ideologiskt flexibel klassificering vars syfte är att definiera de rättslösa "andra" och skilja ut dem från riktiga medborgare med rättigheter.

På många sätt var det tidiga 1900-talet en tid då människors kollektiva - och i vissa fall även politiska - tillhörighet i hög grad kom att definieras av rasifieringens poler.

Det ska påminnas om att det är unikt för Sverige att rasifiering, mer eller mindre, används som ett substitut för ras. [...] Att rasifiering har hittat ett hem [...] i det svenska ordförrådet beror nog på att det tillåter oss att prata om ras utan att säga ras.

Det finns en del intressant kritik mot begreppet rasifiering. Den främsta kanske är att rasifiering formulerades av brittiska forskare för att prata om hur fenomen som arbetsmarknaden eller bostadssektorn rasifierades i syfte att fånga de samhälleliga processer som marginaliserade icke-vita migranter på ett strukturellt plan. [...] Begreppet var alltså ursprungligen designat för att namnge processer, inte personer.

Det är viktigt att framhålla att människor inte diskrimineras och privilegieras på grund av hudfärgen i sig utan på grund av stereotypa idéer kopplade till hudfärgen. Minns politiseringen av pigment. Hudfärg som begrepp bär inte på samma politiska laddning som ras (rastänkandet), så det kan ibland låta som att vi menar hudfärg i bokstavlig mening.

Människor är inte rasifierade, människor blir rasifierade. "De" blir utsatta för rasifieringsprocesser, i bemärkelsen görs till representanter för "raser", som i sin tur leder till negativ särbehandling med ett orättvist utfall som följd.

Rasism handlar i första hand om klass – inte pigment

Flickburlesken ifrågasätter idén om ett homogent eller genuint girlhood – en flickerfarenhet som är en naturlig konsekvens av att man har en viss kropp. Men samtidigt: Flickan som tankefigur existerar, och hur vi har vuxit upp i relation till henne (vid hennes sida, i hennes skugga, i höghusen på andra sidan stan) påverkar även hur vi kan förhålla oss till henne både kroppsligt och litterärt. För den Flickan är ju borgerlig, vit, skör (hon har ett eget rum, ett flickrum, som hon inte delar med någon annan, hon drar borsten genom håret utan besvär, hennes våld är chockerande för att vi är vana vid hennes oskuld).