#progressiv brainstorm

En i många undervisningssammanhang användbar övning, från den likaledes i många sammanhang användbara boken Lyft språket, lyft tänkandet (Pauline Gibbons, 2010), är progressiv brainstorm.

Hur progressiv brainstorming går till Progressiv brainstorm går till så att deltagarna delas in i fyra grupper och förses med varsitt blädderblocksark och pennor i en av fyra färger, till exempel svart, rött, blått och grönt (givetvis går det lika bra med annat färgval och antal, så länge antalet olika färger är lika många som antalet grupper). 

Gruppen idéstormar och antecknar tillsammans i traditionsenlig tankekarteform. Efter några minuter avbryter man dock gruppen och låter den förflytta sig, med sin färgpenna i behåll, till nästa grupp, som i sin tur roterar vidare. 

Gruppen läser nu den tankekarta de kommit till, diskuterar vidare utifrån den och antecknar och bygger vidare på densamma. Efter några minuter roterar alla grupper igen och upprepar proceduren tills man gått laget runt och är åter vid sin ursprungliga mindmap.

Styrkan med den progressiva brainstormingen är att eleverna nu fått ta del av olika gruppers tankar och infallsvinklar och kanske även med tankekartans hjälp fått ställa frågor till andra grupper. 

Tillämpning och syfte Övningen passar in i många olika sammanhang, det kan vara för att vrida och vända på en fråga och synliggöra många tankar, till exempel "Vad är en bra skola?". Den är också mycket lämplig för att kartlägga förförståelse hos elever inför ett arbetsområde ("Vad känner vi till om rymden?"), eller samla upp tankar och funderingar "Det här vill vi veta om rymden!"). 

Aktiviteten innehåller också många språkutvecklande moment i och med att man tar del av och får ord på andra elevers tankar, och samtidigt behöver diskutera med varandra hur gruppens mindmap ska byggas upp. Men övningen kan utvecklas!

Lärdomar: progression i progressionen Jag använde (igår) den progressiva brainstormingen (som jag kallade "grupptankekarta") med elever i årskurs 7 som läser Biologi, utifrån frågan "Vad är liv?". En ganska öppen fråga som sagt, som lyfte upp både viss förkunskap om begrepp som "celler", men också början till försök att ringa in vad som biologiskt definierar begreppet "liv", alltså det som undervisningsområdet skulle komma att behandla. 

Men genomförandet blev inte riktigt det önskade. Förflyttningsmomentet, då alla grupper samtidigt skulle förflytta sig i klassrummet, blev onödigt rörigt, distraherande pratsamt och tidsödande. Tankekartorna sammanställdes, men någon tid till att ta del av dem i grupp och helklass blev det inte. 

När jag efter lektionen pratade med elevassistenten som varit med, så undrade hon genast varför jag inte hade skickat runt tankekartorna i stället för att låta eleverna gå runt. Jag blev förstås svaret skyldig, det borde jag ju ha gjort. Det är en helt annan sak att genomföra övningen tillsammans med disciplinerade vuxna deltagare var lärdomen jag fick dra. 

Senare (idag) skulle jag beskriva övningen med progressiva tankekartor för en annan lärare, en NO-lärare som ville prova den i sin undervisning. Eftersom tillvägagångssättet blev omständligt att förklara tog jag helt sonika fram två papper och vi provade som hastigast på att arbeta progressivt brainstormande, det vill säga började med ett utkast till tankekarta på det egna papperet och bytte sedan med varandra.

Läraren ifråga nappade genast, men kom med ett tillägg: "Jag låter eleverna göra varsin mindmap på A4 individuellt i gruppen och sedan skicka runt den till varandra. När alla har fått synpunkter från varandra, så får de ställa samman de olika deltagarnas tankekartor till en gemensam för hela gruppen."

Voilà, ytterligare en progression i den progressiva tankekartemetoden... Som elegant nog får med både synliggörandet av tankar, stöttningen från kamrater och det språkutvecklande samtalet kring uppgiften (i sammanställningsskedet).

Och håll med om att det är extra elegant att hela denna vidareutveckling skett genom den progressiva tankekartans bärande idé: att man bygger vidare på och utvecklar varandras idéer...

Ett tillägg om ettor och nollor Hos många som läser detta är kanske den första tanken till vidareutveckling att hitta ett kollaborativt mindmap-verktyg på nätet eller i App Store. Det behöver inte vara fel, särskilt inte om man har en god IT-miljö på den egna skolan.

Men den analoga varianten med blädderblockspapper, eller som i vidareutvecklingen med A4-papper som förstadium till bläddderblocksbladet, har uppenbara fördelar den också. Det är enkelt och lättadministrerat och de färdiga resultaten kan dokumenteras digitalt med ett foto. Dessutom tenderar webbaserade samarbetsverktyg som till exempel Bubbl.us att vara lite otympliga i användargränssnittet, åtminstone jämfört med den enkelhet som en vanlig penna erbjuder. Dessutom är tankekarteverktygen inte så beständiga, en sökning på välkända Corkboard förpassade mig nu till en avgiftsbelagd ny tjänst (jag har inget emot betalvarianter, men kanske inte önskar att de uppstår under terminens gång, då jag introducerat ett verktyg).