#prickigt

Jag har ju hemsytt på mig nästan varje dag, nästan varje plagg, och detta trots att jag syr enbart på lust och inspiration. Med detta menar jag, att jag i stort sett aldrig planerar min garderob eller vad jag ska sy. En kombination av att jag har tid,tyg och kreativitet i stunden, skapar ett plagg. Jag planerar oftast inte heller tyginköpen - “oj, fint, två meter tack” - eller en stuv i Olssons högar.

Eftersom jag är sån här, är det extra kul när saker jag sytt kan bäras tillsammans. Nu har det mesta en enhetlig färgskala i och för sig, men i alla fall.

I år har jag varit särskilt nöjd med min semestergarderob ska jag erkänna. Jag köpte nämligen ett gäng fina stuvar på Ohlssons i våras, i vad som närmast kan beskrivas som baddräktsmaterial. Jag var inte helt på det klara med vad jag skulle sy av tygerna, men hade den där känslan av att jag bara “måste” ha dem, och eftersom de kostade i snitt en femtiolapp styck så var det ju inte mycket att fundera på.

När de hade legat till sig ett tag så insåg jag att de skulle bli perfekta sommarklänningar, strandklänningar, eftersom man kan knöla ihop dem hur mycket som helst utan att de blir skrynkliga, de tappar inte formen när man svettas och de torkar på nolltid samt väger lite i resväskan. 

Två olika modeller fastnade jag för, och jag delade med mig till Rakel också, och hon har verkligen använt sina klänningar jättemycket i sommar på alla sina resor.

Den ena modellen är som ett vanligt linne i princip, inga konstigheter med den. Rakels rosa är verkligen så där väldigt, väldigt rosa, man tappar inte precis bort henne när hon har den. 

Min tycker jag ser god ut på något sätt, det är något som påminner lite om engelsk lakritskonfekt, eller hur?

Den andra modellen är ett underklänningsmönster som jag har använt till ett linne jag visade förut, men som jag nu alltså gjort strandklänningar av, och dessutom en chiffongklänning som jag tänkte ha på syrrans 50-årsfest nästa helg.

Rakel fick en randig som är så oerhört skarp i färgerna att hela hon känns tecknad på något vis, om ni fattar?

Jag fick två, men den ena är svart med vita prickar grupperade i ett virvelmönster som är lätt hypnotiserande, så den fastnade inte på bild, men det gjorde däremot den rödprickiga - har jag sagt att jag gillar prickigt? Ha ha ha!

Det här andra mönstret kan jag verkligen rekommendera, det är ett gratismönster från Vera Venus som man hittar här, och som med lite justeringar blev riktigt, riktigt bra. Jag har tex minskat kupan över bysten en aning (jag har B) medan den passade utmärkt för Rakel som är större.  

Jo men så att... jag gillar mitt gamla klänningsmönster också, det som inte är från mönsterkonstruktionen. Jag har sytt en grå mjukisklänning och en gråblommig, både med inprovningar nedtill, men jag sydde en rödprickig också, som jag blir glad av att bära.

Dessutom hittade jag en stor stuvbit på Olssons för typ ingenting för några veckor sedan, ett mycket, mycket tunt trikåtyg, nästan som underklänningstrikå eller liknande. Av det har jag sytt en klänning som jag tror blir en bra strandklänning och som är super att packa - blir pytteliten, väger inget, skrynklar inte och är bara att tvätta och hänga om den blir lortig.

Samma mönster igen, men utan ärm denna gång och med min kompis rullsömmen i alla avslut, både nedtill, i ärm och i urringning.