Pressmannen
Efter femton Är av att ha undvikit journalistförbundet sÄ fick de mig. Jag mÄste ha presskortet. Det finns ingen chans att bevisa att man jobbar som journalist om man inte har det och det finns inget sÀtt att fÄ det om man inte Àr med i förbundet.
Och nu hĂ€nde det jag misstĂ€nkte skulle hĂ€nda dĂ„ jag fĂ„r tag pĂ„ det. Anledningen till att jag verkligen inte velat ha det. Jag kĂ€nner hur jag plötsligt förvandlas till nĂ„got mer Ă€n bara en man. Jag blir ... jag Ă€r ... PRESSMANNEN â Beskyddare av de som inte har presskort!
För de flesta kommer jag bara att förefalla vara en vanlig Joe, dÀr jag flanerar lÀngs med stadens gator iklÀdd min vanliga schyssta klÀdstil. Men dÀr orÀttvisan presenterat sitt ansikte kommer jag aldrig tveka att slÄ den med mitt trumfkort:
â Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva göra det hĂ€r men, sir, you leave me no choice ...
Med mitt presskort i min plÄnbok kommer kunden alltid att ha rÀtt! Budgetar kommer alltid att hÄllas! Lögner kommer att luckras upp och ge plats för sanningen! VÀdret kommer att kÀnnas bÀttre! Och klÀnningar kommer inte att ses som nÄgot annat Àn vita och guldiga!
Med mitt presskort kommer du Àntligen att kunna vara trygg i din sÀng, förvissad om att PRESSMANNEN vakar över dig, visualiserad som en siluett i mÄnskenet stÄendes i en kraftfull posé pÄ ett hustak.
Vakandes över dig och den orÀttvisa staden du sover i.
