Fakebook
Jag förstĂ„r att det gĂ„r att anvĂ€nda pĂ„ olika sĂ€tt, men det Ă€r lika oskyldigt som krutet. Det Ă€r lĂ€tt att gömma sig dĂ€r och visa upp sitt finaste. Jag greppar det, det Ă€r lite fint men det fĂ„r otĂ€cka konsekvenser som jag inte gillar alls. Det blir lite som att trĂ€ffa en person nĂ€r den Ă€r som mest snygg, skitrolig och hade vĂ€rldens holabaloo varje gĂ„ng. Det blir en scen, ett upptrĂ€dande som stressar, för sminket mĂ„ste sitta och alla ska le. Folk omkring mig har ocksĂ„ mer och mer lagt ner det för att det blir en stress att hinna lĂ€gga upp det senaste kalaset, maten och allt man fan gör.Â
Jag hade stött pĂ„ en dude som jag inte direkt pratat sĂ„ mycket med men Ă€ndĂ„ tillrĂ€ckligt för att mĂ€rka att vi gav varandra energi. Jag frĂ„gade henne hur jag skulle kunna frĂ„ga honom utan att han tror att det Ă€r nĂ„got annat Ă€n att vilja umgĂ„s. Hon har över 300 nissar pĂ„ sin facebook och jag fĂ„r till svar att hon helst undviker mĂ€nniskor sĂ„ lĂ„ngt det gĂ„r, sĂ„ hon inte Ă€r rĂ€tt person att frĂ„ga. Jag vet inte, men det sĂ€ger nĂ„t nĂ„nstans.Â
Det Ă€r klart att man fĂ„r leka med krut, sĂ„ lĂ€nge man Ă€r medveten om att det Ă€r krut och det kan smĂ€lla. SĂ„ fort mĂ„nga mĂ€nniskor Ă€r pĂ„ ett och samma stĂ€lle blir det genast kraftfullt och den kraften gĂ„r att anvĂ€nda Ă„t olika hĂ„ll. För Ă€ven om jag ser att A,B och C har lagt ut saker sĂ„ Ă€r det miniögonblick i deras liv, det sĂ€ger inte ett skit oftast om hur de mĂ„r eller vad de gĂ„r igenom. Det Ă€r nĂ€stan i klass med vykort man skickade frĂ„n semestern förr i tiden. âhej vi har det bra hĂ€r, solen skiner, hĂ€lsa Larsâ. Ărligt talat skiter jag rĂ€tt bra i vilken mĂ„ltid folk lagat om det inte Ă€r nĂ„t i hĂ€stvĂ€g. Jag vet inte...jag tycker det Ă€r ett trubbigt verktyg och det slĂ„r lite runt omkring. Folk blir seriöst deprimerade av att spendera tid pĂ„ denna scen bland alla andra sĂ„ frĂ„gan Ă€r ju lite varför man ens gör det? För att folk ska gilla det man sĂ€ger och visar? MĂ„nga av de pĂ„ min facebook kommenterade sĂ€llan mina saker. Betyder det att de aldrig gillade mig? Eller gillade de inte mina Ă„sikter? Det blir skitkonstigt att tĂ€nka i sĂ„nna banor. Sen fĂ„r man fler likes av vissa saker, sĂ„ dĂ„ kan man tweaka sig sĂ„ folk gillar en mer. Blir rikskonstigt. Jag vet hur det kĂ€nns att trĂ€ffa dem, jag vet vad de betydde för mig en gĂ„ng i tiden och det Ă€r egentligen det som betyder nĂ„t. Jag tar ett samtal över en kopp te 8 av 10 gĂ„nger. DĂ€r fĂ„r man se ansiktsuttrycken och man mĂ€rker de smĂ„ fina detaljerna i beteendet som sĂ€ger typ allt.Â
Men visst, det ett bra sĂ€tt att ha som adressbok sĂ€rskilt de som inte bor dĂ€r man bor. Jag mest...jag vet inte.. jag saknar balansen. jag skulle vilja ha typ my best & my worst today istĂ€llet. DĂ€r man ser att det Ă€ndĂ„ ĂR mĂ€nniskor under. För jag tycker vi ger galet för mycket uppmĂ€rksamhet Ă„t glĂ€djen och âdet finaâ sedan gömmer vi âdet fulaâ i garderober och sĂ„nna grejer Ă€ter upp oss inifrĂ„n, ger oss cancer och fĂ„r mĂ€nniskor att vilja ta livet av sig. Det Ă€r inte ett friskt samhĂ€lle och samhĂ€llskropp som gör sĂ„. Det Ă€r snarare en kedjerökare med alkoholproblem. Men ja...det Ă€r ju Ă€ndĂ„ krut och det gĂ„r att anvĂ€nda till att sprĂ€nga bort saker med ocksĂ„. Skulle mest vara skönt om det inte sprĂ€ngde sĂ„ mĂ„nga sjĂ€lvförtroenden pĂ„ vĂ€gen bara, det Ă€r inte direkt nĂ„got som vi har gott om to begin with liksom.  Â








