#nervositet

På fredag kommer vi, Kungsholms Kyrkokör, att göra verket Membra Jesu Nostri av Buxtehude i Kungsholms Kyrka, och en hel drös olika personer i kören kommer att sjunga solopartier. Jag är en av dem... Käre tid, varför sa jag någonsin ja till det?

Paniken, med alla sina kroppsliga uttryck, smyger sig långsamt på, för att kulminera vid framträdandets minut:

Hjärtat slår så snabbt och hårt att kyrkklockorna inte kan tävla.

Benen och händerna skakar i takt.

Rösten vill inte bära.

Torr mun. Typ Sahara.

Man svettas överallt, till och med på konstiga ställen där det inte borde gå, som i knävecken.

Rosiga kinder har övergått i en tämligen distinkt nyans av cerise.

Känns bekant? Stressens kroppsliga uttryck blir ju så gräsligt påtagliga just när man ska sjunga. Vad är det egentligen som händer i kroppen? Efter alla år av solist-ångest tänkte jag att det är dags att läsa på lite!

Boven är tydligen Adrenalin. Det är vår fight-or-flight-response som kickar in, stenhårt. Alla ovan listade symptom beror på att kroppen tycker att vi borde försvara oss intill döden eller dra därifrån snabbt som attans. Det är bara att välja ett alternativ så är alla problem ur världen!

Så på fredag kommer jag alltså att antingen springa därifrån eller... ja, eller vad? Försvara mig mot en förväntansfull publik, en ut i violin-fingerspetsarna professionell orkester och en mycket välrepeterad kör med dirigent? Hur då kan man undra? Det är ju knappast deras fel att mitt egocentriska universum håller på att gå under. 

Finns det må hända något sätt att fånga in vår bov, mr Adrenalin, eller är det bara att gilla läget och låta jorden gå under i ett par minuter tills solot är över och så är allt bra igen sen?

När jag plöjt igenom typ hundra artiklar som alla en efter en fantasilöst påpekar att det gäller att slappna aaaaaaaav och andas djuuuuuupt (som att vi körsångare inte redan är experter på det), och höll på att ge upp, stötte jag på en artikel som påpekade att det ENDA sättet att bli av med adrenalin är att förbränna det. Dvs, man måste röra på sig. Aha, intressant! 

Bäst att inte vara pessimistisk och tänka att stora förbrännande rörelser snarare passar bättre i rock-sammanhang än i Barock-sammanhang. Jag tänker göra vad göras kan. Every little helps!

Så, välkomna på Korsandakt och konsert i Kungsholms Kyrka denna långfredag kl 15:00 - 16:00. Galningen som kutar runt Kyrkan strax innan det börjar, och sedan mycket aggressivt vickar på tårna konserten igenom, det är jag!

Glad Påsk.

------

Nu åker jag snart !

Photo by Per Pettersson on Unsplash

Tiden går och nu är det inte lång tid kvar tills jag ska sätta mig på tåget till Helsingborg, nu börjar det kännas redigt mycket i magen av nervositet. Men samtidigt känns det spännande och kul att får komma iväg och träffa alla, vet att det börjar bli tjatigt med dessa inlägg om att jag kryper ur min komfortzon. Men vet ni, jag är så stolt över mig självatt ni…

Håller och skriva mitt 3 minuters tal som vi måste hålla imorgon. Men jag har fastnat. Vet inte vad mer jag kan skriva. Behöver bara 1 min till! Detta är en del av vårt betyg på det muntliga delen av midterm. Omo...

Så trött...Jag måste kunna det utan till också. -.- Fast det är mitt egna fel att jag inte gjorde det tidigare.