#morgonrock

Han är faktiskt FIN och NYTVÄTTAD. Hon är smutsiga trollet. Hon går i trasor. Han står på balkongen på slottet och det kungliga emblemet syns tydligt på hans morgonrock. 

Hon tittar in genom fönstret. Som om han matat en vilde. Hennes smutsiga fingrar kladdar ner rutan. De säger att hon bor i källaren och äter råttor. Hon får faktiskt gå o duscha! Hon stinker och…alla har provat morgonrocken, till och med grisen. Alla utom hon. Som om HAN! Hon stinker något helt fruktansvärt. Som en blandning av död och gammalt tuggummi. Lukten får människorna att gå långa omvägar när hon väl är utomhus. 

Hon var kunglig en gång i tiden. Hon hade vackra klänningar och bodde på slottet hon också. Men något hände. De började se henne äta grodor och det gick många olika rykten för vad som faktiskt gjort henne galen. Hon fick för sig att hon plötsligt kunde tala med träden och hon bosatte sig ute i naturen. Hon pratade om kretslopp, energier och andar. Hon passade inte längre på slottet så hon valde att lämna. 

Han stannade kvar. Han har höllt ställningarna sen hon drog. HAN fick mata getterna och HAN fick knyppla farmors duk. Han är trött på att göra hennes sysslor fast samtidigt…så beundrar han henne. Hon gör det hon tror på och hon vågade släppa på slottet. Han har också provat att ha lite jord på sin tröja för att se hur det känns. I nästa sekund torkar han bort det och förklarar för henne hur viktigt det faktiskt är att upprätthålla de kungliga traditionerna. Fast…lite…prova lite som hon. När halva morgonrocken är nersmetad i jord och gegg så gnäller han återigen. Nu måste han ju TVÄTTA den igen. Kan hon inte bara…komma hem och…bo där igen..? Han hatar skogen. Han ska läsa upp alla skäl varför skogen är SÅ illa. Ehm. Nummer ett...!

 ... Men hon….trivs där. Han ser det. Hon trivs bättre där än i slottet. Men åååh hon haju sin morgonrock här och de skulle ju se disneyfilmer tillsammans och äta popcorn! Men hon stack. Hon lämnade allt för ett liv i symbios med naturen. Hon luktar inte ens äckligt, hon luktar bark och jord. Men folket i slottet har tagit avstånd för hon får deras vackra klänningar att kännas meningslösa och de skräms. Hur kan man inte vilja ha guld och ädelstenar? Hur väljer man bort de vackra salarna för mossa och grenar? Det blir en absurd skillnad. 

Hon ville känna något annat än de kalla golven mot hennes trampdynor. De var polerade till perfektion, varenda liten ojämnhet i stenen hade varsamt slipats bort. Men hon tyckte det kändes som stenen hade dött. Det var knappt längre en sten för den var så omgjord att all dess naturliga skönhet hade tagits bort. Alla skulle se likadana ut och ligga i rad. Som en kyrkogård för det som än gång varit något fint.

Hon fick nog och stack. Det gick bra ett tag och hon trivdes i det nya. Hon fick vakna upp till alla lukter som förut bara varit i vaser och kände en samhörighet, en koppling hon alltid saknat. Det var inte alltid lika vackert dock. När regnet öste ner och hennes krypin för tredje gången hasat ner i floden började slottets varma sängar locka. Hon började slitas mellan två världar. 

Han ser henne. Där inne står han med sin varma choklad, iklädd sin nattskjorta. Det är sent. Han har märkt att hon övernattat i farstun några nätter. Vinterkylan har börjat krypa neråt och hennes bo är inte gjort för enorma köldknäppar.  Idén om att vara i symbios med naturen var inte så lätt som hon trodde. En del av henne vill krypa till korset och mest få lägga sig i en varm mjuk säng igen. Hon kommer ihåg de mjuka täckena och alla kuddarna i olika färger.

Han har inspirerats lite av henne. Lite mer smuts på sin fina morgonrock. Hon gör nåt bra, något han aldrig skulle våga. Men det är verkligen inte så lätt som hon trodde från början. Hon hade sett lite väl många romantiska tolkningar av skogen och dess magi. I verkligheten så är det småkryp som bor i mossan och att äta mat utan kryddor är inget liv i direkt lyx. Den romantiska bilden av skogen dog för flera månader sedan. Det blev lite väl många nätter utan något att äta och det regnade in till och från så allt blev fuktigt eller förstört. 

Ibland kommer hon förbi. Skulle du…kunna ge mig en…smörgås? Inget jätteavancerat mest en…s-smörgås. En del av honom vill inte ge henne den för då stannar hon bara längre därute och han…tycker hon ska komma in och värma sig. Hon kan inte det. Hon blev utkastad när hon avsade sig rätten…att…hon kommer ihåg när hon skrev på det pappret. Innan. Innan hon visste. Hennes underskrift och avtalet som plötsligt blev skrivet i sten. Hon får inte.

Hon…blev så bra därute. Hon passade där. Och visst listan över alla sysslor hon missat som han fått göra, lång men…vad är det mot att hon får…vara hon.

Han kan tänka sig att gömma henne. Bygga en liten lucka så hon iaf inte fryser ihjäl. Hon kryper in där. Hon stirrar in i väggen. Hon förlorade. Hon har avskrivit sig rätten till slottet och just nu ångrar hon det beslutet. Det verkade så bra på papper. Flytta ut till rådjuren och fåglarna. Bo på en matta av mossa och känna lukter av barr och blåbär. Hon ser det spelas upp framför hennes ögon hur hon trodde det skulle bli mot hur det blev. Naturen är inte lika vacker och oskyldig i verkligheten. Det är en ganska karg och oförlåtande plats ibland. Var tar man vägen nu? Tänker hon när hon sitter i hans lilla hemmagjorda tillhåll han byggt för henne.