NĂ€r jag tar mig fram.
Det Ă€r hĂ€rligt att cykla till jobbet. En skön start pĂ„ dagen. Ett snabbt sĂ€tt att transportera sig. Det Ă€r hĂ€rligt att cykla hem ocksĂ„, nĂ€r man har suttit instĂ€ngd pĂ„ kontoret, fĂ„ andas frisk luft och röra pĂ„ kroppen. Det finns vĂ€l bara en sak som förtar stĂ€mningen lite. Och det Ă€r ju att man blir sĂ„ jĂ€vla ARG! PĂ„ alla IDIOTER till andra cyklister som inte kan följa trafikreglerna, alla IDIOTER till bilister som inte vet var blinkersen sitter och inte kan se skillnad pĂ„ en parkeringsplats och en cykelbana. För att inte tala om alla IDIOTER till fotgĂ€ngare som rantar runt lite varstans med nĂ€san i mobilen och blir jĂ€vligt irriterade nĂ€r man drar förbi dem pĂ„ fem centimeters avstĂ„nd dĂ€r de stĂ„r halvvĂ€gs ut i övergĂ„ngsstĂ€llet nĂ€r JAG har GRĂNT! Mmm.. Det största problemet hĂ€r, förutom att man fĂ„r sitt goda morgonhumör förstört och förkortar livet med ett Ă„r eller tvĂ„ pĂ„ grund av en ökad risk för hjĂ€rt- och kĂ€rlsjukdomar (kan kompenseras av att man vardagsmotionerar för all del!), Ă€r vĂ€l att det uppstĂ„r en hel del riktigt farliga situationer nĂ€r mĂ„ttet sĂ„ att sĂ€ga blir... rĂ„gat. Men, tĂ€nker ni, hallĂ„, hur illa kan det va? Stockholm Ă€r vĂ€l knappast Kairo? Finns det inte plats för alla? Ni har sĂ„ rĂ€tt. Det finns det ju! DĂ€rför tĂ€nker jag frĂ„n och med nu börja motarbeta den helt sanslöst hĂ€tska stĂ€mning som faktiskt rĂ„der pĂ„ gatorna genom att 1. inte ha brĂ„ttom, 2. vara lyhörd för andra trafikanters avsikter och behov, och slĂ€ppa fram dem Ă€ven om det egentligen Ă€r de som borde slĂ€ppa fram mig, 3. för jag har inte brĂ„ttom, 4. och jag gör det med ett leende. Ett extra blĂ€ndande leende kan ni mĂ€n 35+ i illasittande sĂ„ kallade funktionsklĂ€der rĂ€kna med. Jag svĂ€nger Ă„t sidan sĂ„ att ni kan komma fram. VarsĂ„goda. ValhallavĂ€gen eller Tour de France, kör pĂ„ bara! Nej. Jag menar allvar. Det hĂ€r Ă€r mitt bidrag till en lugnare och sĂ€krare trafikmiljö. Och till mitt eget vĂ€lbefinnande. Ingen jĂ€vel ska fĂ„ stressa upp mig och förstöra min fina vĂ€g till jobbet. Genom allĂ©erna, pĂ„ sommarmorgnarna, med vinden i ansiktet och solen i ryggen. Det finns risk för att det kommer mer om cykelsituationen i Stockholm hĂ€r. Medryckande inlĂ€gg om hinder som jag stöter pĂ„ och lĂ€tt moraliserande försök att utbilda mina medcyklister i de allra mest grundlĂ€ggande trafikreglerna. Kör försiktigt allihopa!
