EU finansierar propaganda för skapandet av Europas Förenta Stater
Ordföranden för OEIC (Föreningen för europeiskt mellanstatligt samarbete) Philip Lerulf skriver pÄ SvD BrÀnnpunkt tisdag 17 februari 2015 om hur EU-kommissionen finansierar tankesmedjor och projekt som föresprÄkar fortsatt politisk och ekonomisk integration. PÄ sÄ sÀtt hoppas man kunna överbrygga glappet mellan EU-eliten och vÀljarna, enligt Lerulf som skriver vidare:
Allt fler gillar EU, visar den senaste EU-barometern. 39 procent av de tillfrÄgade medborgarna i medlemslÀnderna har en positiv uppfattning av den Europeiska unionen. 22 procent Àr negativt instÀllda. Det hÀr Àr givetvis mumma för EU-kommissionen. Kommissionens kommunikationsdepartement, generaldirektoratet för kommunikation, har nÀmligen satt upp mÄlet att minst hÀlften av EU:s befolkning skall gilla EU Är 2020. Men det Àr inte reella förÀndringar av den förda politiken som skall göra dig och mig mer vÀlvilligt instÀllda, utan ren och skÀr propaganda. Genom att finansiera tankesmedjor och enskilda projekt som föresprÄkar fortsatt politisk och ekonomisk integration inom unionen förestÀller sig kommissionen att man skall kunna överbrygga det glapp som bevisligen existerar mellan EU-eliten och vÀljarna om EU:s framtida inriktning.
Det Ă€r stora pengar som EU-kommissionens generaldirektorat âKommunikationâ (snarare bĂ€ttre namn Propaganda) hanterar. Under Ă„ren 2007â2013 betalades motsvarande drygt 2 miljarder svenska kronor ut via programmet âEurope for Citizensâ vars syfte var att  föra Europa nĂ€ra dess medborgare och göra det möjligt för dem att fullt ut delta i byggandet av Europa.
I rapporten Till varje pris, som tankesmedjan OEIC presenterar pĂ„visas att merparten av dessa pengar gĂ„r till att finansiera etablerade och uttalat pro-europeiska tankesmedjor (det vill sĂ€ga de föresprĂ„kar att EU skall ta över alla politikomrĂ„den och att det politiskt beslutsfattandet skall centraliseras till Bryssel). Europe for Citizens Ă€r alltsĂ„ inte ett försök att stödja en fri och öppen diskussion om EU:s framtid (om nu nĂ„gon skulle vara naiv att tro det). TvĂ€rtom handlar detta om att köpa sig favörer i den politiska debatten genom att starkt gynna vissa politiska grupperingar och Ă„sikter. Bland stödmottagarna mĂ€rks organisationer som Notre Europe, European Movement och Union of European Federalists. Tillsammans fick enbart dessa tre organisationer 85 miljoner kronor under 2007â2013, pengar som bland annat har anvĂ€nts för att kunna ha en aktiv nĂ€rvaro i Bryssel â lokaler, personal, representation och produktion â och för att pĂ„ plats försöka pĂ„verka lagstiftare och beslutsfattare. Organisationernas starka finansiella beroende till EU-kommissionen Ă€r mycket talande, de Ă€r inte ens i nĂ€rheten av att ha en medlemsskara som tror pĂ„ deras sak och som med sina medlemsavgifter kan finansiera organisationernas verksamhet.
Om EU ger pengar till Europarörelsen borde de vÀl ocksÄ dela ut pengar till bland annat Nej till EU i Sverige, Folkrörelsen mot EU i Danmark, Campaign against Euro-federalism i Storbritannien med flera. En del av dessa sistnÀmnda skulle nog inte ta emot nÄgra EU-pengar av principskÀl, men de har aldrig fÄtt frÄgan.
Men det finns ocksĂ„ risk för vĂ€nskapskorruption med utdelningen till dessa EU-applĂ„derande organisationer som idag fĂ„r EU-pengar. I ledningen för de största mottagarna sitter nĂ€mligen frĂ€mst personer som tidigare haft höga positioner inom EU-maskineriet: tidigare kommissionĂ€rer, EU-parlamentariker, ministrar frĂ„n enskilda medlemslĂ€nder och tjĂ€nstemĂ€n frĂ„n kommissionen. I flera fall innehar enskilda personer flera styrelseplatser samtidigt. EU-kommissionen anser att den hĂ€r verksamheten skall fortsĂ€tta och vid Ă„rsskiftet inleddes en ny sjuĂ„rig programperiod av âEurope for Citizensâ. Fram till 2020 öronmĂ€rks drygt 2 miljarder svenska kronor till nya aktiviteter som skall fĂ„ oss att gilla EU. Europe for Citizens Ă€r en demokratisk anomali och innebĂ€r en oacceptabel hantering av vĂ„ra gemensamma resurser. NĂ€r EU-kommissionen anvĂ€nder skattebetalarnas pengar för att försöka pĂ„verka deras attityd och instĂ€llning till EU:s framtida inriktning (det vill sĂ€ga försöker övertyga skattebetalarna om att bygga en EU-superstat Ă€r en bra sak) Ă€r man inne pĂ„ politikens uppgift. Vi skulle i Sverige aldrig acceptera att ett av den svenska regeringens departement skulle föresprĂ„ka att all makt skall samlas i Stockholm, att det kommunala sjĂ€lvstyret skall undergrĂ€vas och kommunernas beskattningsrĂ€tt urholkas och dessutom betalade ut skattemedel till en rad tankesmedjor, fackförbund och andra organisationer för att dessa skulle opinionsbilda för den saken. Men nĂ€r det sker pĂ„ EU-nivĂ„ verkar ingen reagera.
Vart Àr vi pÄ vÀg nÀr EU-staten kan propagera för sig sjÀlvt och gynna sina egna debattörer samtidigt som de som kan ta en oppostionell stÄndpunkt kvÀvs? DÀrmed slÄs den demokratiska debatten ut av de som sitter pÄ makten och samhÀllsresurserna.
