Vad är min energi och vad är andras?

Planeterna spelar fucking bongo med mitt nervsystem som om det behövdes för att jag ska "utvecklas".

-Nu kommer vi börja utsätta dig för dina trauman ett par gånger i veckan för att du ska lära dig att du är starkare nu, ok?

Utan att såklart säga nåt. Det bara dyker upp kaos och jag mest får hantera det. Hänsyn till att jag fyllde 45? Absolut inte, det var tydligen då det skulle tryckas på x10. Precis när jag knappt vaknat också . I mörker. Thanks mom. Thanks Universe för den traumaåterupplevelsen. Den väckte verkligen slumrade valar.

Vintern 2025 känns ju som jag vet inte vad. Plötsligt får alla omkring mig gå igenom allt möjligt tungt och det bara verkar vara the sign of the times I guess. Rensningen före 2026 då alla planeter kommer vara i nya tecken och världen might not be really the same? Jag har ingen aning vad som kommer nu, jag är mest utrustad med min integritet och kärlek och hoppas det räcker.

Men tydligen när det känns som en orkan eller känslor kommer plötsligt så är det inte ens egna känslor utan andras! Det som är ens eget är ofta tyngre och har en röd tråd och har meningar. Så när man känner paniken, kaoset så är det inte ens egna känslor, det kommer från något/någon annan. Jag ska försöka anamma detta för jag tyckte det var himla bra, eftersom jag är en sån jäkla svamp att jag inte vet vems känslor jag ens känner. Som att jag är så radio-ig att jag bara tar in andras frekvenser och nånstans där...i smeten...har jag en egen sån. Jag är ju inte Bara en radio.

Tydligen så dyker barndomssåret upp runt 45-50 för det är chiron return time. I did NOT know that. men jag har märkt att massa trauma/barndomsgrejer som bara...oh HELLO! Ja anledningen till att du x är för att det här hände. Varför du valde det där är för att x. Att jag sög på tummen när jag föddes och inte grät det första jag gjorde? Att jag var tvungen att bli tvångsmatad som baby? Att jag föddes 5 dagar för tidigt? Anknytningstrauma. Jag sökte inte mamma eller andra det första jag gjorde, för den kärleken fanns inte där. Stänga av alla känslor mot henne? check. Tro att jag var skitstark som barn när jag egentligen inte borde varit det och det kommer bita mig så FETT HÅRT i ARSLET när jag är 22? CHECK.

Plötsligt ser jag det med mer vuxna ögon och... it can be funcking creepy.

Anknytningstrauma + I am never good enough trauma lyckaades aktiveras Samtidigt av ett meddelande i fredags av en nära bekant som totalt skapade krig och lite bottenlös sorg i mig hela helgen. Det kändes som att nu brakar heeeela jävla Hjärterum åt helvette och jag får än en gång lära mig att jag inte kan bygga något och allt jag gör är värdelöst och varför är jag ens här när jag bara förstör.

Men ja...krig. Till sist har jag väl slutit fred med tanken att det jag gör (och Vill göra) är viktigare än en person uppfattning om mig och hur jag gör saker och även om jag tyckte jättemycket om henne så kan jag inte ha den labiliteten i kärngruppen. Det får nog vara så att jag får inse att jag är kaptenen på skeppet och det viktigaste är att vi ska till den platsen jag sagt. Sen om det inte passar alla och accepterar hur jag kaptenar så...well... då får de skaffa en båt och kaptena på den och åka dit de vill på sitt sätt istället.

Jag kommer aldrig vara nog och göra exakt rätt i allas jäkla ögon för alla har så jäkla olika uppfattningar om vad som är viktigast. Jag är inte allt, jag är liksom bara människa med massa brister men också tillgångar och så...får det vara. Skutan ska framåt och de som vill med får åka med, resten får hoppa av men jag stannar.

Ouf...vintern 2025 alltså, WHAT a dousey.