Antisexistisk handlingspan, AFA Stockholm början av 2000-talet
Vi kommer dela olika gruppers handlingsplaner kring sexism/övergrepp. Först ut Àr en handlingsplan som AFA Stockholm skrev i början av 2000-talet.
2. Varför övergrepp Àr allas vÄrt ansvar.
3. Vad vi menar med övergrepp.
4. Hur fungerar vÄr miljö.
5. Erfarenheter frÄn hösten 1999.
6. Erfarenheter frÄn Köpenhamn.
7. Handlingsplan för AFA.
8. Boktips och telefonnummer.
AFAs handlingsplan mot mÀns
vÄld mot kvinnor inom AFA
Under sommaren 1999 kom det fram att en vÄldtÀkt hade skett i vÄr politiska miljö. Hon kom frÄn Stockholm och han frÄn en annan stad. Vi i Stockholm var mÄna om att den hÀr gÄngen ta tag i problemet ordentligt för en gÄngs skull. Hon skulle fÄ stöd och han skulle pÄ nÄgot sÀtt bli konfronterad med vad han hade gjort. Vi hade ocksÄ hela tiden i tankarna att vÄrt arbete och vÄra erfarenheter skulle kunna anvÀndas Àven i andra situationer i framtiden, att vi inte varje gÄng ska behöva börja om frÄn noll.
I den hÀr texten förklarar vi varför vi anser att vi som politisk miljö mÄste reagera vid övergrepp, vad vi menar nÀr vi anvÀnder ord som vÄldtÀkt eller misshandel och sÄ lÀgger vi fram ett förslag till handlingsplan som vi kan agera efter i framtiden. Vi har med ett kapitel om vad vi gjorde hösten 1999, nÀr vi fick veta om vÄldtÀkterna. Varför vi gjorde det vi gjorde, vad vi uppnÄdde och vilka reaktioner det blev. Vi har ocksÄ översatt delar av en text frÄn feminister i Köpenhamn om deras erfarenheter av liknande situationer för att fÄ större referensramar.
VARFĂR ĂVERGREPP ĂR ALLAS VĂ
RT ANSVAR
VĂ„ld mot kvinnor Ă€r otroligt vanligt, mycket vanligare Ă€n vad man ofta tĂ€nker sig och samtidigt vĂ€ldigt ovanligt att prata om, Ă€ven i vĂ„ra kretsar. Att vi befinner oss i en radikal politisk miljö betyder tyvĂ€rr inte att det Ă€r en total frizon nĂ€r det gĂ€ller övergrepp, bara för att vi deklarerar att vi kĂ€mpar mot sexism och för feminism och kan en del siffror. I den frihetliga miljön startar exakt samma mekanismer som i resten av samhĂ€llet nĂ€r det börjar sprida sig att ett övergrepp har hĂ€nt â det kan inte ha varit sĂ„ farligt, han Ă€r ju sĂ„ trevlig/medveten/har varit aktiv sĂ„ lĂ€nge, hon verkar ju inte mĂ„ sĂ„ dĂ„ligt, jag sĂ„g henne skratta förra veckan och sĂ„ vidare. Och precis som i resten av samhĂ€llet Ă€r det kvinnorna som blir fysiskt eller psykiskt utsatta som fĂ„r stĂ„ till svars, de som blir ifrĂ„gasatta och de som efter ett tag fĂ„r höra att det Ă€r dags att slĂ€ppa det och gĂ„ vidare. FrĂ„gan Ă€r vad vi ska göra med vĂ„ra kunskaper nĂ€r vi inser att vi och vĂ„r miljö har samma reaktionĂ€ra patriarkala mönster som resten av samhĂ€llet. Ska de styra vĂ„rt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt eller ska vĂ„ra första, helt klassiska reaktioner, fĂ„ bestĂ€mma vad vi ska göra nĂ€r vi hör talas om ett övergrepp inom vĂ„ra kretsar?
Vi menar att vi som politisk miljö har ett politiskt ansvar att se till att kvinnor kÀnner sig trygga i vÄr miljö. Men sÄ Àr det tyvÀrr inte alltid idag. Alldeles för ofta vÀnder man den utsatta kvinnan ryggen med liberala argument som att det inte gÄr att veta vem som talar sanning eller att det dÀr Àr en privat grej dem emellan som inte har nÄgot med politik att göra.
Vi arbetar mycket med att bryta samhÀllets normer och ifrÄgasÀtta dem. Vi försöker se konstruktiva lösningar pÄ de problem som vi ser i samhÀllet idag. Detta resulterar i att vi skapar egna normer och vÀrderingar, och det Àr naturligtvis bra. Men det Àr viktigt att vi har högt i tak och ifrÄgasÀtter de normer vi sjÀlva skapar. Det mÄste finnas en stor bredd och en stor frihet i miljön. FrÄgor som berör ens sÀtt att leva Àr naturligtvis ingenting som vi bestÀmmer över som kollektiv. Hur man bor, vad man Àter, om man kör bil, hur man ser ut och var man arbetar Àr typiska saker som Àr personliga val. Dessa frÄgor ska naturligtvis diskuteras utifrÄn ett politiskt perspektiv. Med information om multinationella företag, miljöförstöring, fördelarna med att bo kollektivt och sÄ vidare kan var och en med fakta i hand forma det liv som kÀnns bra och möjligt utifrÄn sin situation. Detta Àr beslut som man mÄste fÄ fatta sjÀlv och sjÀlvklart ska ingen till exempel bli utesluten för att den kör bil till jobbet, dricker coca-cola eller struntar i att sopsortera.
Men om kamrater inom miljön pÄ sin fritid slÄr invandrare, agerar strejkbrytare eller hotar, trakasserar, slÄr och vÄldtar sina kvinnliga kamrater dÄ ska vi kollektivt utan att tveka sÀtta in det i ett politiskt sammanhang och agera dÀrefter. DÄ handlar det om att man aktivt deltar i ett strukturellt förtyck och vÀljer att sparka nerÄt och upprÀtthÄller de strukturer vi sÀger oss bekÀmpa. DÄ Àr det allas vÄrt ansvar att reagera.
VAD VI MENAR MED ĂVERGREPP
Kvinnojourernas statistik visar att det sker en vÄldtÀkt i Sverige ungefÀr var 15 minut. Polisens uppskattning Àr var 40 minut. Vi vet att kvinnojourerna har tillgÄng till ett mycket större underlag Àn polisen eftersom det Àr mÄnga kvinnor som kommer till jourerna som aldrig gör en polisanmÀlan. Det finns kvinnojourer pÄ 130 platser runt om i landet och de har ett mycket brett kontaktnÀt och gedigna kunskaper om vÄld mot kvinnor.
Stina Jeffner forskar vid Uppsala universitet och har skrivit en avhandling som heter âLiksom vĂ„ldtĂ€kt typâ om ungdomars instĂ€llning till vĂ„ldtĂ€kt. NĂ€r hon för nĂ„gra Ă„r sedan arbetade som gymnasielĂ€rare vĂ„ldtog tvĂ„ av de manliga eleverna en av sina kvinnliga klasskamrater pĂ„ avslutningsfesten i trean. Omgivningens reaktioner var lika fruktansvĂ€rda som typiska. De hĂ€r tvĂ„ killarna var ju deras kompisar, de hade ju alltid varit schyssta innan. De kunde inte samtidigt vara vĂ„ldtĂ€ktsmĂ€n! Detta trots att de bland annat hade vĂ„ldtagit henne med ett kvastskaft. En av papporna ljög till och med i rĂ€tten för att försöka fria sin son. Samtidigt bemöttes tjejen med misstro och ifrĂ„gasĂ€ttande, förmodligen ungefĂ€r det sista hon behövde.
HĂ€ndelsen fick Jeffner att starta sin undersökning dĂ€r hon intervjuar ungdomar om vĂ„ldtĂ€kt. Det hon kommer fram till Ă€r att i teorin sĂ„ har vĂ€ldigt mĂ„nga en medveten instĂ€llning till vad som Ă€r en vĂ„ldtĂ€kt. De allra flesta Ă€r eniga om att sex efter ett nej Ă€r en vĂ„ldtĂ€kt. Men nĂ€r Jeffner presenterar ett par konkreta exempel pĂ„ hur en vĂ„ldtĂ€kt kan ha gĂ„tt till, âMaria och Pelle trĂ€ffas pĂ„ krogen. Maria Ă€r sedan ett tag tillbaka kĂ€r i Pelle ochâŠâ sĂ„ kommer det helt plötsligt fram tusen undantag till varför just den hĂ€r situationen inte var en vĂ„ldtĂ€kt. UrsĂ€kterna för killarna var otaliga; Han var full och dĂ„ Ă€r det svĂ„rt att veta var grĂ€nsen gĂ„r. Hon var full och var dĂ„lig pĂ„ att sĂ€ga ifrĂ„n. Han var kĂ€r i henne och dĂ„ Ă€r det svĂ„rt att hejda sig. Hon var kĂ€r i honom sĂ„ det Ă€r ju klart att hon ville. De hade hĂ„nglat först och dĂ„ var minsann allt ok. SĂ„ som hon sĂ„g ut sĂ„ fĂ„r man ju fatta att det gick som det gick. Han Ă€r ju alltid schysst mot mig. Han Ă€r en sĂ„dan trevlig kille. Hon verkar inte mĂ„ sĂ„ dĂ„ligt efterĂ„t. Hon kommer ju till skolan. Jag har inte sett henne grĂ„ta en enda gĂ„ng.
Alla dessa ursÀkter och undantag gör att grÀnserna för vad som Àr en vÄldtÀkt plötsligt blir tÀnjbara. Till slut finns det nÀstan ingenting som Àr en vÄldtÀkt, förutom schablonbilden av gubben i busken som slÄr ner en pÄ vÀg hem. Men de hÀr ursÀkterna Àr inget annat Àn riktigt usla försök att lÀgga all skuld och allt ansvar pÄ tjejen. Vi vill en gÄng för alla bemöta de hÀr pÄstÄendena;
Om man dricker alkohol sĂ„ fĂ„r man dĂ„ligt omdöme, det vet alla. Ăr man sĂ„ full att man Ă€r osĂ€ker pĂ„ grĂ€nser ska man inte ha sex. SjĂ€lvklart ska man aldrig heller ha sex med nĂ„gon som Ă€r sĂ„ full att man Ă€r minsta osĂ€ker pĂ„ vad hon egentligen vill.
Ăr man kĂ€r i nĂ„gon sĂ„ innefattar det att ha respekt för den andra mĂ€nniskan, inte att man sĂ€tter sina egna sexuella behov framför vad hon vill. Det Ă€r inte kĂ€rlek. Givetvis ska man inte heller utnyttja att nĂ„gon tycker om en för att fĂ„ nĂ„gon att sĂ€tta pĂ„.
Man fÄr lov att hÄngla hur mycket som helst och sedan sÀga nej. Man kan ha sex i timmar och sedan sÀga nej, nu vill jag inte mer. MÀns sexualitet Àr inte en naturdrift som de inte kan kontrollera. Deras behov av att fÄ utlösning gÄr inte före vÄr rÀtt till respekt. Man fÄr ocksÄ se ut precis hur som helst och ha pÄ sig vad man vill utan att bli utsatt.
MÀn som utsÀtter kvinnor för övergrepp har inte en varningstriangel i pannan, de Àr ofta trevliga mot folk i sin omgivning och ofta vÀxlar de ocksÄ i sin relation mellan att vara trevliga och att inte vara trevliga. SÄ fungerar givetvis alla relationer, skillnaden Àr att pendeln svÀnger lite för lÄngt.
Att bli utsatt Àr fruktansvÀrt i sig. OfferstÀmpeln kÀnns som en brÀnnmÀrkning. Att dÄ dessutom bryta ihop offentligt Àr nÄgot som mÄnga kvinnor inte vill. Snarare kÀmpar man för allt man Àr vÀrd för att det inte till rÄga pÄ allt ska synas pÄ en att man har blivit illa behandlad. Vem vill gÄ omkring och lysa Jag Àr ett vÄldtÀktsoffer.
Ungdomarnas ursÀkter för vÄldtÀktsmÀnnen i Stina Jeffners bok ger tyvÀrr en allmÀngiltig bild av vilka reaktioner som ofta följer nÀr nÄgon har berÀttat om ett övergrepp. Vi vet alla att sÄdana hÀr myter kring vÄldtÀktsmÀn och vÄldtÀktsoffer florerar överallt, frÄn folks fördomar till ÀndÄ in i rÀttssalarna. De pÄverkar Àven oss. Bara genom att se att delar av de hÀr strukturerna finns ocksÄ i vÄra huvuden sÄ kan vi se mer klart och handla mer rationellt i sÄdana hÀr situationer. Om jag nu inte tror pÄ hennes berÀttelse, vad kan det bero pÄ? Har jag en saklig grund för det, fakta som ingen annan vet, eller Àr det bara den strukturella sjÀlvklarheten i att tro mer pÄ honom som ger mig den kÀnslan?
MÀn som begÄr vÄldtÀkter Àr inte slemmiga monster. Det syns inte pÄ dem. De Àr trevliga socialt accepterade killar och mÀn. De kan faktiskt vara vÄra politiska kamrater. Annars hade vÄldtÀkt som fenomen upphört för lÀnge sedan. Vem skulle umgÄs med en man som stoltserar med alla gÄnger han har gjort andra kvinnor illa? Ingen. SÄ lite som 10 procent av alla vÄldtÀkter Àr överfallsvÄldtÀkter med en okÀnd förövare. Resten av alla vÄldtÀkter begÄs av nÄgon hon kÀnner, kanske bor med, litar pÄ, Àr tillsammans med, kanske Àlskar. NÄgon som kanske har mÄnga vÀnner, kan allt om hÀrskarteknikerna och Àr snygg. Att vara antisexistisk kille betyder inte att man egentligen Àr en vÄldtÀktsman, dÀremot Àr det inte heller en garanti för att man inte Àr det.
Allt som sker mot en kvinnas vilja Àr vÄldtÀkt. Vi kvinnor har ett ansvar att förmedla vad vi vill och inte vill till den vi hÄnglar eller har sex med. Men det Àr inte sÄ att man mÄste resa sig upp, stÀlla sig bredbent med garden uppe och skrika NEJ för att det ska rÀknas som en ordentlig grÀns. Man mÄste faktiskt inte heller uttala ordet nej för att det ska rÀknas som en grÀns. Det blir extra tydligt i andra vÄldtÀktsfall. Det finns exempel pÄ nÀr mannen har sagt att han inte förstod att hon menade nej eftersom hon talade ett annat sprÄk. SjÀlvklart kan man visa pÄ andra sÀtt Àn med ord vad man vill och inte vill. Vi menar att allt utom ett hundraprocentigt ja Àr ett nej. Om hon ligger passiv med huvudet bortvÀnt och kanske grÄter, men inte sÀger de rÀtta orden, sÄ Àr det ÀndÄ inte ok. Sex Àr nÄgot man har tillsammans. Sex Àr inte att en man runkar i en passiv kvinnokropp. Sex förutsÀtter gensvar och samspel. Vet inte han att hon verkligen vill sÄ ska han lÀgga av och ta reda pÄ det. Detta Àr hans ansvar.
20 000 kvinnor polisanmĂ€ler misshandel varje Ă„r i Sverige. Mörkertalet Ă€r jĂ€ttestort. ROKS rĂ€knar med att en kvinna blir misshandlad var 20 minut. MĂ„nga mekanismer kring misshandel liknar de kring vĂ„ldtĂ€kt; att det Ă€r en nĂ€rstĂ„ende man som begĂ„r övergreppen, att man skĂ€ms oerhört om man blivit utsatt, att vĂ„ldet finns i alla kategorier av mĂ€nniskor, att mĂ„nga ifrĂ„gasĂ€tter det kvinnan berĂ€ttar. Misshandel och vĂ„ldtĂ€kt Ă€r ocksĂ„ tĂ€tt sammantvinnade fenomen eftersom bĂ„da ofta förekommer i samma relation. Att ha sex efter att ha blivit slagen för att âhan lugnar ner sig dĂ„â eller för att han blir kĂ„t av sitt övertag Ă€r sjĂ€lvklart vĂ„ldtĂ€kt.
Det finns inga relationer som börjar med att han slĂ„r. I sĂ„ fall skulle det inte bli nĂ„gon relation â ingen kvinna skulle stanna en sekund hos en sĂ„dan snubbe. VĂ„ldet föregĂ„s av en lĂ„ng psykisk nedbrytningsprocess dĂ€r han alltmer begrĂ€nsar och ifrĂ„gasĂ€tter henne. Ăven om hon sĂ€ger ifrĂ„n nĂ€r hon tycker att han behandlar henne illa sĂ„ bryts hennes sjĂ€lvkĂ€nsla lĂ„ngsamt ner, samtidigt som han hela tiden flyttar fram grĂ€nsen för vad han kan göra mot henne. Det kanske börjar med att de grĂ€lar en hel del, grĂ€len spĂ„rar allt oftare ur i riktiga brĂ„k. En kvĂ€ll slĂ„r han knytnĂ€ven i dörren sĂ„ att den gĂ„r sönder. Ett halvĂ„r senare mĂ„ttar han den första sparken mot henne. I februari nĂ€sta Ă„r slĂ„r han henne i ansiktet för första gĂ„ngen.
Efter varje incident Àr han förkrossad, jag Àlskar ju dig sÄ, jag trodde aldrig det hÀr om mig sjÀlv. Hon trodde ju heller aldrig det om honom, hon Àlskar ju honom ocksÄ, det kommer sÀkert att bli bÀttre, det mÄste det bli. Man gÄr oftast in i en relation för att man Àr förÀlskad. Man blir glad, stÀrkt och trygg. Man skapar en massa fina minnen ihop. Givetvis finns det alltid svackor i en lÀngre relation ocksÄ, sjÀlvklart gör man varandra illa ibland. Det Àr dÀrför det Àr sÄ svÄrt att gÄ. NÀr exakt har gungbrÀdan tippat över och det har blivit fler dÄliga saker Àn bra? Och om man bara kÀmpar pÄ lite sÄ kanske man kan fÄ den att tippa tillbaka?
GrÀnser som en gÄng har sprÀngts Àr oerhört svÄra att flytta tillbaka. Att bli slagen av nÄgon som sÀger att han Àlskar dig, dÀr du borde kÀnna dig tryggare Àn hos nÄgon annan, Àr förödande. Det Àr inte den fysiska smÀrtan som Àr vÀrst, det spelar mindre roll om han slog en eller tre gÄnger. Det Àr han höjde handen mot dig, och lÀt den falla i vrede. Det solida kittet som Àr basen i en nÀra relation grusas sönder och sprickan blir avgrundsdjup. Patriarkatet flyttar in i ditt vardagsrum.
Om du blir slagen av en kille du Ă€r tillsammans med sĂ„ skriv ner vad som hĂ€nde efter varje gĂ„ng. Se till att dokumentera skadorna om de blir synliga. HjĂ€lp inte honom att hĂ„lla upp en fin fasad â berĂ€tta absolut vad som har hĂ€nt för dina vĂ€nner. Det Ă€r han, och bara han, som ska skĂ€mmas.
Psykisk misshandel Àr tÀtt sammanlÀnkat med misshandel och vÄldtÀkt. NÀr en kvinna blivit slagen eller vÄldtagen i en relation sÄ föregÄs det alltid av psykisk misshandel. DÀrmed Àr det inte sagt att psykisk misshandel alltid leder till misshandel eller vÄldtÀkt. Men psykisk misshandel Àr ocksÄ allvarligt i sig och det Àr dÀrför vi vÀljer att ta med ett kapitel om det. Vi menar dÀremot inte att man ska reagera pÄ samma sÀtt mot psykisk misshandel som mot vÄldtÀkt och misshandel. I det hÀr kapitlet finns nÄgra förslag pÄ hur man kan agera istÀllet.
Precis som alla förhĂ„llanden, sĂ„ börjar Ă€ven förhĂ„llanden som slutar med misshandel, med kĂ€rlek och förĂ€lskelse. ĂvergĂ„ngen frĂ„n en "normal" relation till en misshandelsrelation Ă€r ofta glidande och dĂ„ kan det vara svĂ„rt att förstĂ„ vad som hĂ€nder. DĂ€rför Ă€r det svĂ„rt för personer som blir utsatta för det att reagera och förstĂ„ att det som hĂ€nder faktiskt Ă€r fel och att man i mĂ„nga fall blir manipulerad. UtomstĂ„endes reaktioner Ă€r dĂ€rför vĂ€ldigt viktiga. Vi Ă€r alla fostrade till att in absurdum respektera parrelationer. Det gör att vi ofta har svĂ„rt att förstĂ„ nĂ€r det Ă€r dags att ingripa. Det Ă€r lĂ€ttare att avfĂ€rda det med att â de har en brĂ„kig relationâ Ă€n att försöka vara uppmĂ€rksam och se om det finns ett systematiskt nedbrytande mönster i hans beteende som genomsyrar deras relation. Man kan som utomstĂ„ende frĂ„ga sig varför de brĂ„kar sĂ„ mycket, varför de alltid gör som han vill och att det alltid Ă€r hon som fĂ„r ge sig och sĂ„ vidare. Det Ă€r viktigt att utomstĂ„ende, kompisar och andra medmĂ€nniskor visar tjejen att de finns och att det finns vilja till att medla i eventuella konfliktsituationer.
MĂ€n som utsĂ€tter kvinnor för psykisk misshandel har en otroligt nervĂ€rderande kvinnosyn.. Syftet Ă€r att kontrollera och forma den kvinna man Ă€r tillsammans med till nĂ„gon som passar en sjĂ€lv bĂ€ttre, nĂ„gon hon inte Ă€r. Eller sĂ„ kan det helt enkelt vara Ă€nnu ett sĂ€tt för mannen att befĂ€sta sin överlĂ€gsenhet och hennes underlĂ€gsenhet i relationen. Det typiska i dessa situationer Ă€r att tjejen fĂ„r sitt livsutrymme begrĂ€nsat och en beroendestĂ€llning i förhĂ„llande till honom. Det kan variera i hur det utrycks. Det kan vara allt ifrĂ„n att han Ă€r arrogant, brister i sin respekt gentemot henne, förlöjligar henne offentligt eller kommenterar hennes utseende och beteende. Kvinnan prioriterar mer och mer bort sig sjĂ€lv och anpassar sitt liv efter honom, det kan vara att hon klĂ€r sig som han vill eller att hon beter sig som han förvĂ€ntar sig att hon ska bete sig. Han kanske anvĂ€nder saker mot henne som hon berĂ€ttat i förtroende för honom. Det hon berĂ€ttat att hon blir ledsen över, anvĂ€nder han systematiskt mot henne senare. Han kanske Ă€r svartsjuk och misstĂ€nksam och kontrollerar var hon Ă€r och vad hon gör. Eller sĂ„ Ă€r han systematiskt skuldbelĂ€ggande. Allt Ă€r tjejens fel. Ăven om det Ă€r han som Ă€r taskig. Om hon inte hade gjort si eller sĂ„ (blivit med barn, prasslat med nĂ„gon annan, varit sĂ„ full, varit sĂ„ kaxig) hade han ju inte "behövt" agera som han gjorde. Ett vanligt sĂ€tt Ă€r att han upprepar en egenskap som inte stĂ€mmer, till exempel att hon reagerar överdrivet, Ă€r tjatig, hysterisk, osjĂ€lvstĂ€ndig, brĂ„kig eller tjock, fet, ful och inte vĂ€rd att Ă€lska. Ett exempel frĂ„n verkligheten Ă€r en kille som sa att; En abort Ă€r vĂ€l ingenting att mĂ„ dĂ„ligt över, det utförs 30 000 aborter i Sverige varje Ă„r, och de andra kvinnorna som gör abort mĂ„r ju bra! Det Ă€r du som Ă€r onormal och labil.
Allt för att fÄ henne ur balans och kunna flytta fram sina positioner sÄ att hon börjar acceptera hans verklighetsuppfattning mer och mer. Och vi Àr vÀl alla medvetna om att om man hör en sak tillrÀckligt ofta sÄ börjar man till slut tro pÄ det sjÀlv. Resultatet blir att kvinnans livsutrymme minskar. Följden av psykisk misshandel Àr dÄligt sjÀlvförtroende. Det blir svÄrt för tjejer med en sÄdan sjÀlvbild att arbeta politiskt i olika grupper. Hon blir osÀker och fÄr svÄrt att ta sociala och politiska initiativ. Hon börjar tÀnka mer pÄ sitt utseende, pÄ hur hon uttrycker sig och lÀgger allt för stor del av sin tid till att vara en dÀmpande faktor i relationen. Försöker vara den som Àr konstruktiv och reder ut konflikterna. Om hon beter sig som han vill Àr belöningen att han hÄller sig trevlig. Om killen lyckas med det han vill sÄ lÀr sig tjejen snart hur hon ska uppföra sig för att undvika konflikter. Hon kanske Àndrar sitt utseende, sitt politiska engagemang, vilka hon umgÄs med eller slutar reagera pÄ förolÀmpningar eller att sÀga emot. Allt för att de ska ha det lugnt och trevligt.
NÀr ska man dÄ reagera? Det kanske blir lÀttare om man tÀnker sig nÀr man skulle ingripa nÀr ett par kompisar som inte har en sexuell relation brÄkar. Hur taskig skulle man tillÄta den ena att vara innan man ingrep. Och om man inte pallade att ingripa skulle man dÄ inte Ätminstone snacka med den efterÄt som blivit pÄhoppad och visa sitt stöd. Om den som var taskig skulle bete sig sÄ upprepade gÄnger skulle vi dÄ inte reagera och ta ett allvarligt snack med den kamraten? Varför kan vi inte reagera liknade nÀr det gÀller tvÄ kamrater som har en sexuell relation? Nu menar vi naturligtvis inte att vi ska utesluta nÄgon eller starta vÀrldens process sÄ fort nÄgon Àr lite taskig. Men vi mÄste vara observanta och vÄga ingripa nÀr vi ser att en kvinna far illa. SÀg till tjejen att han inte har rÀtt att behandla henne pÄ det sÀttet han gör. Att hon Àr en underbar person och om hon mÄr dÄligt sÄ beror det inte pÄ nÄgot fel hos henne. Det Àr bara en normal reaktion pÄ att han behandlar henne dÄligt. Och Àr man osÀker sÄ Àr det bara att frÄga henne om allt Àr bra, sÄ har man Ätminstone visat sitt stöd. Ta ocksÄ tag i killen och fÄ honom att förstÄ att hans beteende Àr oacceptabelt. FÄ honom att förstÄ hur hans beteende pÄverkar tjejen negativt. Det Àr bra om killens nÀrmaste kompisar kan ta det med honom..
I vÄr politiska miljö anvÀnds vÄld som kampmetod. Vi utmanar oss sjÀlva att tillsammans vÄga konfrontera nazisterna pÄ gatan. Vi anser som alla vet att det Àr ok med militanta aktioner med bÄde materiella och personliga skador. Vi rapporterar om vÄra aktioner för att stÀrka andra, vi trÀnar pÄ att slÄss, hantera fysiska konfrontationer och peppar varandra i att vÄga mer. Allt detta Àr bra och nödvÀndigt nÀr vi bedriver den kamp vi gör. Men vi Àr alla ense om att alla mÄl inte Àr legitima, vi sparkar uppÄt inte nerÄt. Vi brÀnner snutbilar, krossar porrbutiksfönster och attackerar nazister. Samtidigt betonar och arbetar vi hela tiden med bredden i vÄr kamp; föredrag, flygbladsutdelningar, aktioner och demonstrationer. Vi diskuterar och ifrÄgasÀtter ocksÄ det restriktiva vÄld vi anvÀnder i de situationer dÀr vi menar att det Àr absolut nödvÀndigt. Den som tycker att det Àr ballt att vara ute och slÄss pÄ stan har inget i AFA att hÀmta. Men det vÄld vi trots allt anvÀnder pÄverkar oss. Exakt hur vet givetvis ingen men att anvÀnda offensivt vÄld mot en person, Àven om det Àr en nazist, trubbar delvis av en. Inte sÄ att nÄgon skulle bli oberörd i vÄra kretsar men det Àr inte lika otroligt obehagligt tredje gÄngen som det var den första. Detta faktum mÄste vi vara uppmÀrksamma pÄ. Hur vi pÄverkas skiljer sig ocksÄ Ät mellan könen. Vi kvinnor i AFA bryter med stora delar av vÄr könsroll nÀr vi börjar trÀna kampsport, göra aktioner och konfrontera nazister. Det gör att vi ofta övervÀger det vi gör mer, vi har fler barriÀrer pÄ vÀgen och stegen Àr svÄrare att ta. Killar kan Ä andra sidan bara bygga vidare pÄ sin könsroll utan att ifrÄgasÀtta gamla unkna bitar i den om att vara stark och tuff. Det Àr mer accepterat att en kille inte arbetar i en antisexistisk basgrupp Àn att en tjej inte Àr med ute pÄ gatan. Trots att just den kombinationen antagligen Àr vÀgen framÄt.
Men hur agerar vi nÀr en kamrat sparkar sönder sin flickvÀns lÀgenhet, anvÀnder vÄld, hot om vÄld eller vÄldtar kvinnor. Anser vi dÄ att denna aktivist har de spÀrrar som Àr nödvÀndiga nÀr man bedriver militant kamp, har han överhuvudtaget rÀtt att anvÀnda vÄld nÀr han uppenbarligen inte kan kontrollera vart han vÀnder sin aggressivitet, nÀr han missbrukar det vi kollektivt har trÀnat upp?
De flesta av vÄra grupper har problem att fÄ med kvinnor i gruppen. Det Àr allt för vanligt att kvinnor som blir aktiva slutar ganska snabbt. MedelÄldern bland aktiva mÀn höjs medan den bland kvinnor förblir lÀgre. Med alla de kvinnor som slutar försvinner en massa erfarenhet och kunskap. Framför allt sÄ försvinner mycket feministisk kunskap och kontinuitet de gÄnger nÀr mÄnga kvinnor har slutat kollektivt i protest mot sexism, maktkoncentration och informationshierarkier. I bland annat Stockholm har detta hÀnt ett par gÄnger genom Ären utan att det Àndrat beteendet nÀmnvÀrt mycket hos de mÀn som Àr kvar. Vi sÀger oss kÀmpa mot sexismen men frÄgan Àr om vi pÄ allvar kan framstÄ som trovÀrdiga feminister nÀr vi inte ens kan behÄlla kvinnliga aktivister. Den tragiska sanningen pÄ det feministiska planet Àr att det Àr alltför lite som skiljer oss frÄn vanliga arbetsplatser och etablerade institutioner. Det Àr mÀnnen som blir kvar, som sitter pÄ informationen och som sÀtter normerna. PÄ aktionsnivÄn Àr det samma problem. En ivrig, vÄldsfixerad, ny kille som tar massor med plats ses som en bra potential och kommer snabbt in i den manliga gemenskapen. En tyst tjej som inte tar mycket plats anses som opÄlitlig och ointresserad och kommer sÄ gott som aldrig in i gemenskapen. Nya tjejer mÄste ocksÄ förhÄlla sig till de Àldre mÀnnen eftersom det Àr de som sitter pÄ informationen. Erfarenheter visar ocksÄ att det Àr först nÀr man har flera drivande kvinnor och feminism tas pÄ allvar i en grupp som det tillkommer nya drivande tjejer. Om en grupp aldrig tar upp feminism och har fÄ kvinnliga aktivister sÄ Àr det omöjligt att dra till sig nya.
Fast vi har sĂ„ mycket kunskap sĂ„ kan det Ă€ndĂ„ vara tungt att ta till sig en kvinnas berĂ€ttelse om övergrepp. Man vill inte tro att sĂ„dant hĂ€nder i ens nĂ€rhet. Men just den motviljan mot att nĂ„gon bryter ens bild av hur omgivningen ser ut riskerar att lĂ€mna kvinnan ensam och blottad. Det man behöver i en sĂ„dan situation Ă€r stöd, att nĂ„gon litar pĂ„ ens omdöme och pĂ„ ens upplevelser, inte tvĂ€rtom. Vi mĂ„ste vara medvetna om att precis den hĂ€r försvarsprocessen för mĂ€nnen drar igĂ„ng i de allra flesta sammanhang. Vi Ă€r inget undantag. Ingen grupp vill tro att övergrepp sker just i deras kretsar. SĂ„dant hĂ€nder alltid nĂ„gonstans. Det `kan inte hĂ€nda` i medelklassen, inte inom vĂ€nstern, inte inom poliskĂ„ren (lagens vĂ€ktare), inte bland prĂ€ster och sĂ„ vidare. Men det gör det. Ăvergrepp av mĂ€n mot kvinnor hĂ€nder överallt, i alla samhĂ€llsskikt, i alla kulturer, i alla yrkeskategorier, i alla politiska grupperingar. Vi Ă€r inte befriade frĂ„n patriarkatet. DĂ€remot har vi som medmĂ€nniskor och som feministiskt medvetna ett stort ansvar.
Att berÀtta om övergrepp Àr ingenting man gör för att bli populÀr eller skaffa sig nya kompisar eller klÀttra i den informella hierarkin eller för att hÀmnas. Att berÀtta om övergrepp innebÀr att trotsa sina egna kÀnslor av skam och sin rÀdsla för att inte bli trodd. Det Àr att kliva fram naken inför en hel politisk miljö och berÀtta detaljer om sin relation eller om sin kropp som man i vanliga fall absolut aldrig skulle vilja att var offentligt. Snarare Àr det sÄ att de kvinnor som blivit utsatta mÄr vÀldigt dÄligt, bÄde av övergreppet och av hur det har hanterats nÀr hon har berÀttat, och försvinner frÄn den politiska miljön inom ett par Är. För att förhindra det mÄste vi lita pÄ kvinnor som berÀttar. Vi mÄste vÄga stÀlla oss pÄ kvinnors sida. Att göra det Àr inte okontroversiellt i ett patriarkat. Det vet alla som har försvarat kvinnors rÀtt att definiera och sÀtta ord pÄ det som har hÀnt. Vi mÄste vÄga ifrÄgasÀtta dem som ifrÄgasÀtter hennes historia. Vad skulle hon vinna pÄ att ljuga? Att bli VÄldtÀktsfallet som debatteras runt om i landet pÄ fester, möten och debattsidor Àr inte roligt. Skulle nÄgon vilja hÀmnas pÄ en kille sÄ finns andra sÀtt att göra det pÄ som inte förnedrar en sjÀlv sÄ mycket. Han dÀremot har faktiskt mycket att vinna pÄ att ljuga eller försköna sin version. Inte sÄ att alla gör det, men tvÀrtemot henne sÄ kan han fÄ ut konkreta fördelar av det.
Dessutom Ă€r det sĂ„ gott som alltid kvinnorna som fĂ„r stĂ€da upp efter mĂ€nnens övertramp. Mansvar Ă€r den enda grupp som pĂ„ allvar har försökt bryta denna trend och tagit det ansvar som krĂ€vs. Men i sĂ„ gott som alla fall Ă€r det kvinnor som reagerar och agerar nĂ€r övergrepp inom miljön förekommit. Medan alltför mĂ„nga mĂ€n sitter tysta eller till och med vĂ€ntar tills processen med att reda ut vad som hĂ€nt Ă€r i full gĂ„ng, för att sedan pĂ„ alla möjliga sĂ€tt angripa de Ă„tgĂ€rder som vidtagits. Utan att sjĂ€lva ens lyft ett finger för att reda ut situationen. Att bröder kommer till bröders hjĂ€lp gĂ€ller Ă€ven inom vĂ„r organisation. Det Ă€r svĂ„rt att lĂ„ta bli att frĂ„ga sig om dessa mĂ€n agerar i egenintresse för att de sjĂ€lva kĂ€nner sig hotade. Fakta Ă€r att det rĂ„der en skrĂ€mmande dubbelmoral, om en snubbe inom miljön skulle kalla sin invandrarflickvĂ€n för ânegerjĂ€velâ sĂ„ skulle alla reagera med avsky men om samme kille skulle slĂ„ henne sĂ„ blir vi handlingsförlamade och vet inte vad vi ska göra.
ERFARENHETER FRĂ
N HĂSTEN 1999
Under sommaren 1999 kom det fram att en vĂ„ldtĂ€kt hade skett i den politiska miljön. Han kom frĂ„n en annan stad men hon var frĂ„n Stockholm. DĂ€rför var det sjĂ€lvklart för oss i Stockholm att vi skulle reagera. Vi var mĂ„na om att ta tag i problemet ordentligt den hĂ€r gĂ„ngen. Hon skulle fĂ„ stöd och han skulle pĂ„ nĂ„got sĂ€tt bli konfronterad med vad han hade gjort, inte bara bli utslĂ€ngd. Vi ville komma vidare frĂ„n hur liknande situationer har hanteras ett par gĂ„nger tidigare i vĂ„ra kretsar, alltsĂ„ att han har blivit utslĂ€ngd frĂ„n vĂ„ra lokaler och arrangemang och vid ett tillfĂ€lle fĂ„tt nĂ„gra saker sönderslagna hemma hos sig. Ăven om vi inte tycker att det var fel gjort dĂ„ sĂ„ löser det inga problem pĂ„ lĂ€ngre sikt. Framför allt har tjejerna inte fĂ„tt sĂ„ bra stöd förut och killen har lĂ€mnats Ă„t sitt öde efter uteslutningen. Hur han har betett sig mot andra tjejer efter det vet vi dĂ€rför heller ingenting om.
DÀrför var vi hela tiden inriktade pÄ att tÀnka lÄngsiktigt och konstruktivt och göra ett gediget och seriöst arbete. VÄr avsikt Àr att vÄrt arbete och vÄra erfarenheter ska kunna anvÀndas Àven i andra situationer i framtiden, att vi inte varje gÄng ska behöva börja om frÄn noll.
Vi började med att kalla till stormöte pÄ vÄr lokal i juli. Vi hade tvÄ huvudskÀl till det. Genom att samla folk sÄ skulle flera mÀnniskor fÄ höra exakt vad som hade hÀnt och inte bara fjÀrde eller femtehandsversioner. Det var visserligen inte kvinnan sjÀlv som berÀttade men vi som höll i mötet hade fÄtt informationen direkt frÄn henne. SjÀlvklart ska inte hon personligen vara tvungen att sitta och berÀtta inför alla. Det ska inte heller vara nödvÀndigt att Àlta en massa detaljer pÄ ett offentligt möte. De flesta kvinnor som polisanmÀler övergrepp upplever att rÀttegÄngen Àr som en ny vÄldtÀkt nÀr hon tvingas gÄ igenom alla de mest intima och vidriga detaljerna inför en ifrÄgasÀttande domstol. SÄ ska inte kvinnor behöva kÀnna för att de ska bli trodda. DÀremot Àr det viktigt att de som tar upp frÄgan har fÄtt mycket information och att de har fÄtt den direkt frÄn henne. Tillsammans avgör de som hÄller i mötet och kvinnan som blivit utsatt vad som ska sÀgas. Det ska vara tydligt att det handlar om ett övergrepp. Det ska vara möjligt att ta stÀllning till vad som har hÀnt och samtidigt sÄ ska hon inte hÀngas ut. Det Àr en balansgÄng som vi mÄste vara noga med att klara av Ät bÄda hÄllen.
Det andra skÀlet till att vi kallade till stormöte var att vi ville att mÄnga mÀnniskor skulle vara delaktiga i beslutsprocessen. Vi ville att det skulle vara ett tydligt avbrott i det politiska vardagsarbetet; hallÄ, det Àr nÄgot fruktansvÀrt som har hÀnt och vi mÄste alla samlas för att diskutera och agera. Detta Àr inte bara hennes problem eller nÄgon liten kvinnogrupps ansvar i det tysta. Detta Àr allas ansvar. VÄrt syfte var att lyfta upp frÄgan pÄ dagordningen och tvinga folk till aktivitet.
Till stormötet kallade vi bĂ„de kvinnor och mĂ€n. Vi började med att berĂ€tta vad som hade hĂ€nt och gick sedan ut i smĂ„grupper för att diskutera om, och i sĂ„ fall vad, vi skulle göra. TyvĂ€rr lĂ€rde vi oss om igen att det Ă€r omöjligt att göra sĂ„ i en blandad miljö. Bland de tjugo-trettio killar som var pĂ„ mötet sĂ„ fanns det en eller tvĂ„ mĂ€n som kvinnor, av olika skĂ€l, inte ville att skulle delta i besluten om vad man skulle göra med en vĂ„ldtĂ€ktsman, eftersom de hade egna inte allt för trevliga saker i bagaget. SĂ„ kommer det ocksĂ„ med allra största sannolikhet att vara pĂ„ alla större öppna möten man kallar till. För oss var det orimligt, och omöjligt, att gĂ„ in och vĂ€lja ut âde schyssta killarnaâ, som skulle fĂ„ stanna kvar pĂ„ mötet. IstĂ€llet för att starta en oĂ€ndlig diskussion om exakt var grĂ€nsen skulle gĂ„ för att vara med pĂ„ mötet sĂ„ delade vi upp oss separatistiskt istĂ€llet. Vi kvinnor diskuterade frĂ„gan och fattade besluten om hur vi skulle gĂ„ vidare. MĂ€nnen diskuterade hur övergrepp kan förekomma i en medveten politisk miljö och vad de skulle kunna göra Ă„t det. Vi redovisade i storgrupp för varandra och killarna kunde stĂ€lla frĂ„gor och ge respons pĂ„ besluten vi fattat.
Av samma skĂ€l som vi kallade till stormöte sĂ„ bestĂ€mde vi oss för att publicera vad som hade hĂ€nt i brand nr 4/99 â för att ge förstahandsinformation till mĂ„nga och för att göra folk delaktiga. Under tiden sĂ„ hörde ytterligare en kvinna av sig som blivit utsatt för samma person tidigare. Vi valde att ta med hennes historia ocksĂ„ i det numret, den var till stor del en bekrĂ€ftelse pĂ„ vad den första kvinnan hade berĂ€ttat. Att hon valde att ocksĂ„ trĂ€da fram var sjĂ€lvklart positivt men gav ocksĂ„ en obehaglig bismak. MĂ„nga av de som hade stĂ€llt sig tvivlande till den första kvinnans berĂ€ttelse tystnade nu. Men ska det verkligen behöva hĂ€nda tvĂ„ gĂ„nger, eller snarare mot tvĂ„ olika kvinnor, för att det ska gĂ„ att tro pĂ„ vad kvinnor berĂ€ttar?
Till de hĂ€r tvĂ„ kvinnornas berĂ€ttelser fanns ett personsökarnummer till den personen som hade intervjuat dem, varit med och hĂ„llit i stormötet och skrivit texterna till brand, helt enkelt en person som skulle kunna svara pĂ„ folks frĂ„gor och ge mer info om det behövdes. Tanken var att kvinnorna inte sjĂ€lva skulle behöva höra allas frĂ„gor eller tvingas dra sin historia om och om igen. Det fungerade sĂ„ till vida att fĂ„ mĂ€nniskor visste vilka kvinnorna var och de fick dĂ€rför vara mer ifred. Visserligen med en del jobbiga bieffekter som till exempel att fĂ„ höra att âdu kĂ€nner vĂ€l XX, har du hört att han har vĂ„ldtagit en tjej i Stockholmâ. TyvĂ€rr var det dĂ€remot ingen som hörde av sig till personsökarnumret för att lufta sina tvivel, vilket inte betydde att folk inte tvivlade nĂ€mligen.
Till samma nummer av brand kom ocksÄ en berÀttelse om ytterligare en vÄldtÀkt som var skriven och undertecknad av kvinnan personligen. Men kvinnan som skrev under med sitt namn har ocksÄ blivit personligen pÄhoppad och aggressivt ifrÄgasatt i mycket större utstrÀckning. DÀrför Àr det vÄr absoluta mening att kvinnan inte ska behöva trÀda fram personligen för att bli trodd.
Vi valde att inte publicera mannens namn eller foto i brand. Ăven om det kan finnas en vinst i att kvinnor blir varnade för honom pĂ„ det viset sĂ„ hade vi som sagt en lĂ„ngsiktig och konstruktiv instĂ€llning. Vi ville inte börja processen med att hĂ€nga ut honom för evigt. DĂ€remot har vi inte skyddat honom till den milda grad att hans namn har hĂ„llits hemligt nĂ€r folk har frĂ„gat efter det och det var tydligt att man hade fĂ„tt reda pĂ„ hans namn om man hade ringt till den angivna personsökaren. Det har diskuterats att eventuellt ha en pĂ€rm med namn och bild pĂ„ vĂ„ldtĂ€ktsmĂ€n och misshandlare. En sĂ„dan pĂ€rm skulle givetvis vara oerhört integritetskrĂ€nkande för de mĂ€nnen det gĂ€llde men det mĂ„ste sĂ€ttas i relation till den integritetskrĂ€nkning som de har utsatt kvinnorna för. En sĂ„dan pĂ€rm skulle hur som helst bara göras ifall det blir aktuellt med en fast kontinuerlig stödgrupp och i sĂ„ fall efter ytterligare diskussioner. FrĂ„gan lĂ€mnades vilande pĂ„ det senaste mötet.
Under den hÀr tiden kom det in en intervju med den första vÄldtÀktsmannen till brand. Vi valde att inte publicera den. Han hÀvdade att han var oskyldig och vi hade ingen anledning att misstro att de kvinnorna hade ljugit för oss. NÀr har nazister fÄtt försvara sig i brand? Jag menade aldrig att spöa den dÀr invandraren, han ljuger bara, han trillade vÀl sjÀlv och slog sig. En vÄldtÀktsman som inte kom frÄn vÄra kretsar hade heller aldrig blivit tillfrÄgad om att fÄ skriva i brand. Nu handlar det om vÄra politiska kamrater. Vi har redan gjort det klart att vi menar att man ska agera annorlunda om övergrepp sker inom vÄr miljö. Vi har inte argumenterat för frihetliga kontaktgrupper för Thomas Quick. Vi har inte uppmanat nÄgon att slÄ eller pÄ annat sÀtt skada vÄldtÀktsmÀnnen i vÄr miljö. DÀremot var vi inte intresserade att publicera en intervju med honom innan vi ens hade hunnit trÀffa honom och konfrontera honom med kvinnornas uppgifter.
PÄ stormötet lades det fram ett par krav frÄn de utsatta kvinnorna. Dels att den hÀr killen inte skulle vara vÀlkommen pÄ nÄgra av vÄra lokaler eller arrangemang i Stockholm. Dels att nÄgra skulle konfrontera honom med vad han hade gjort. Stormötet höll med om bÄda punkterna och det utsÄgs en grupp som skulle ta tag i honom och stödja kvinnorna. Efter en tid utkristalliserade sig gruppen till att bli tvÄ kvinnor, MM och MM, och tvÄ mÀn frÄn Mansvar, NN och NN, som stormötet bestÀmt sig för att frÄga. Vi tog kontakt med vÄra kamrater i den stad som lÄg nÀrmast dÀr han bodde och tillsammans med dem ordnade vi ett stormöte i september för den politiska miljön i de omkringliggande stÀderna. Vi berÀttade det vi visste om de bÄda vÄldtÀkterna och om vÄr definition av vÄldtÀkt (se ovan). Sedan delade vi upp oss separatistiskt. Killen i frÄga deltog i den manliga gruppen och de bestÀmde vilka som skulle vara med i en fortsatt diskussionsgrupp. I gruppen ingick killar frÄn flera stÀder och bÄde killar som var kritiska och som var vÀnner till honom.
Under hösten trÀffades den gruppen tvÄ gÄnger. NN och NN frÄn Mansvar höll i trÀffarna, hade inledningar om feminism, konfronterade honom med kvinnornas uppgifter, stÀllde frÄgor till gruppen och styrde diskussionerna sÄ att man höll sig till Àmnet. Killen fick ocksÄ till uppgift att lÀsa Stina Jeffners bok och recensera den. NN och NN stannade ocksÄ kvar efter mötet med killgruppen för att informera kvinnorna i den staden om vad som hade sagts. Inför och efter varje möte sÄ trÀffades hela vÄr grupp, dvs NN, NN, MM och MM och de tvÄ kvinnorna det gÀllde.
Det var en otroligt ambitiös och omstÀndlig process som tog mycket tid och energi men vi tyckte att det var vÀrt det. Han Àndrade delvis sina historier under diskussionernas gÄng och framför allt sÄ Àndrade han sin definition av vÄldtÀkt. Vi ser det som att en ökande förstÄelse har vÀxt fram. Han sÀger idag att det som hÀnde kan klassas som vÄldtÀkt.
TyvÀrr avbröts processen abrupt av att han reste utomlands utan att höra av sig pÄ flera mÄnader. Kontakten har tagits upp igen pÄ vÄrt initiativ. Kontaktgruppen kommer inte att fortsÀtta att trÀffa honom. Vi anser att han har försuttit sin chans att utveckla de samtalen till nÄgot mer positivt. Han har frÄn början blivit uppmanad att söka professionell hjÀlp och det har han dÀremot gjort, nÄgot som vi tycker Àr vÀldigt bra. Hela vÄr grupp kommer att trÀffa honom en sista gÄng. Kvinnorna vill ha tillbaka sina brev som de har skrivit till honom tidigare och vi ska ocksÄ diskutera om han vill skriva till brand om sin förÀndrade instÀllning, nu nÀr det har gÄtt ett tag.
Mitt under den hÀr processen intrÀffade en ny vÄldtÀkt i miljön i Stockholm. Vi tillÀmpade samma tillvÀgagÄngssÀtt som förut, sÄ gott det gick. Killen blev utesluten men hade aldrig varit speciellt aktiv och gick inte att fÄ tag i. Vi skrev om vad som hade hÀnt till Inform, vÄrt fanzine för den utomparlamentariska vÀnstern i Stockholm. Vi hade ett öppet stormöte dÀr kvinnorna fattade besluten och mÀnnen deltog i diskussionen.
Att arbeta med den hĂ€r problematiken har stĂ€llt mĂ„nga frĂ„gor. Har vi kompetens att ens försöka syssla med de hĂ€r sakerna överhuvudtaget? Det Ă€r starka kĂ€nslor som rörs upp pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll och vi har ingen psykologiutbildning eller liknande. Vi anvĂ€nder oss av vĂ„rt lĂ„nga feministiska arbete och vĂ„rt sunda förnuft, men rĂ€cker det? Om vi inte tycker det sĂ„ mĂ„ste vi frĂ„ga oss vilka alternativ det finns? Ăr det ett alternativ att uppmana alla kvinnor att polisanmĂ€la övergreppen istĂ€llet? MĂ„nga av oss reagerar sĂ€kert negativt till att blanda in polisen i vĂ„ra privatliv men om vi inte ska ingripa och hon inte bör polisanmĂ€la, vad ska hon göra dĂ„? HĂ„lla kĂ€ften och glömma vad som har hĂ€nt? Det Ă€r inte ett alternativ enligt oss.
Det som vi kĂ€nner efter det hĂ€r Ă„ret Ă€r att vi, trots att vi inte ville det, har lagt otroligt mycket mer tid och energi pĂ„ killarna Ă€n pĂ„ kvinnorna. Ă
terigen har det varit dÄligt med stöd för kvinnorna. Mötena som vi har haft har framför allt varit praktiskt inriktade. En variant Àr att försöka ordna en ordentlig basgrupp som hon kan ingÄ i eller att hjÀlpa till att ordna bra professionell psykologhjÀlp, eventuellt via en kvinno- eller tjejjour.
Ytterligare en stor brist Àr att det fortfarande inte finns en kontinuerlig grupp som man kan kontakta. Det pÄgÄr lösa diskussioner och förhoppningsvis fÄr vi ihop en grupp under vintern. Gruppen ska i sÄ fall förmodligen frÀmst vara en vilande grupp som kan aktiveras vid behov.
Under vÄrt arbete började det höras ett gnÀll som sÄ smÄningom vÀxte i styrka. Framförallt mÀn, som inte har deltagit i arbetet eller i diskussionerna pÄ mötena (max suttit tyst tillbakalutade), började mumla om hÀxjakt och skampÄlar. Att hÄlla öppna stormöten för att tillsammans diskutera vad vi ska göras kallades för hÀxjakt. Vid de fÄ tillfÀllen som arga eller besvikna kvinnor har tagit upp Àmnet med den aktuella mannen sÄ har det varit att nagla fast honom vid en skampÄle. Ett live-exempel pÄ detta fasansfulla skampÄle-förfarande som vi feminister kör med, Àr nÀr en kvinna gÄr fram till en av mÀnnen i Stockholm pÄ nyÄrsafton 2000. Hon öppnar konversationen med Jag mÄste bara sÀga att jag Àr sÄ besviken pÄ dig, och han svarar Jag tycker att du ska gÄ och skita pÄ dig. Samtalet tog slut.
Oavsett detta exempel sĂ„ menar vi att kritiken Ă€r osaklig och orimlig eftersom den mĂ„lar in oss i ett hörn. Om vi varken kan ta upp övergrepp kollektivt pĂ„ möten eller direkt med honom â vad Ă„terstĂ„r dĂ„? Ă
terigen att hÄlla kÀften? Som sagt sÄ Àr det inte ett alternativ enligt oss. Vi vill ha en politisk miljö dÀr kvinnor Àr trygga. DÀr vi helst ska slippa bli utsatta, men om vi nu blir det sÄ ska vi Ätminstone kunna berÀtta om övergrepp som hÀnt. Trots att det Àr en politisk man som begÄtt övergreppen.
SjÀlvklart Àr det rÀtt att vara kritisk till saker man hör. Men Àrligt, hur mÄnga som ser en notis om en skinnskalle som misshandlat en invandrare, tÀnker att 1) Han var nog ingen nazist egentligen 2) Invandraren ljuger nog, Ätminstone överdriver han. Vi vet nÀmligen med all vÄr erfarenhet av anti-fascistiskt arbete att det Àr sÄ troligt att det var en nazist som slog en invandrare att vi utgÄr frÄn att det Àr sant. SjÀlvklart förstÄr vi att det finns en möjlighet att invandraren ljuger men vi vet ocksÄ att det Àr en sÄdan liten risk att den Àr försumbar. Visst, det skulle kunna vara sÄ men med allra största sannolikhet sÄ ljuger han inte. Vi vet ocksÄ vad vi kallar dem som automatiskt ifrÄgasÀtter invandrarens version. Att göra sÄ Àr inte att vara kritiskt tÀnkande, det Àr att vara fördomsfull. Detsamma sÀger vÄra feministiska kunskaper oss nÀr det gÀller mÀns vÄld mot kvinnor.
ERFARENHETER FRĂ
N KĂPENHAMN
Eftersom den autonoma miljön i Köpenhamn Àr vÀldigt lik vÄr miljö sÄ har vi översatt en förkortad version av ett diskussionsunderlag som feminister dÀr skrev för ett par Är sedan. Likheterna Àr pÄfallande mÄnga och vi tycker att texten ger en bredd Ät vÄra diskussioner i Sverige. Vill nÄgon ha hela deras text (11 sidor) sÄ kan vi skicka den pÄ danska.
Ăppet brev frĂ„n feminister i Köpenhamn.
Det hÀr brevet Àr skrivet av en grupp feminister kring Kafa-X och vi skriver det av flera anledningar. Dels för att reda ut alla eventuella missförstÄnd om vad vi egentligen menar, och dels för att vi har erfarenheter angÄende vÄld mot kvinnor som vi tycker Àr viktiga att dela med oss av.
Som ni sĂ€kert vet har det varit flera fall dĂ€r mĂ€n frĂ„n âmiljönâ anvĂ€nt vĂ„ld mot kvinnor. NĂ„gra av fallen har blivit uppmĂ€rksammade, andra inte. Gemensamt för alla fallen som har uppmĂ€rksammats Ă€r att kvinnan har betalat ett orimligt högt pris. Hennes trovĂ€rdighet har blivit ifrĂ„gasatt, det har gĂ„tt irrelevanta rykten om hennes privatliv, om vad hon har gjort och sagt. Andra har börjat gradsĂ€tta grovheten av det vĂ„ld hon blivit utsatt för, â det var visst inte sĂ„ farligt som hon sĂ€gerâ. Och sist, men kanske ocksĂ„ vĂ€rst, Ă€r att hon varit utsatt för folks frustration över att de har behövt förhĂ„lla sig till problemet. PĂ„stĂ„enden som, â se vilken splittring du har skapat i miljönâ har varit genomgĂ„ende. Vi har valt att sĂ€ga att kvinnan Ă€r oskyldig tills motsatsen Ă€r bevisad. I motsats till det borgliga rĂ€ttsystemet som ofta lĂ€gger fram det som att det Ă€r mannen som Ă€r oskyldig tills det motsatta Ă€r bevisat. Vi menar att det bara Ă€r kvinnan sjĂ€lv som kan definiera om och i vilken grad hon har blivit utsatt för övergrepp.
Vi vill slĂ„ fast att vi i grunden tror pĂ„ att mĂ€nniskor kan förĂ€ndra sig och med denna tro som grund har vi tagit fram fem punkter som utgör âvĂ„ra kravâ till mannen.
Han ska ge kvinnan en oförbehÄllen ursÀkt för att han anvÀnt vÄld mot henne
Han ska förklara sig för sina nÀrmsta politiska sammanhang.
Han ska söka professionell hjÀlp.
Han ska ta hjÀlp av sina vÀnner (gÀrna en mansgrupp), för att diskutera problemet och pÄ det sÀttet utvecklas politiskt och personligt.
Han ska uteslutas frĂ„n de stĂ€llen som kvinnan definierar som âsinaâ.
Detta av flera orsaker, dels för att sÀkra kvinnans frirum och dels för att signalera att vÄld mot kvinnor Àr oacceptabelt och att det ocksÄ har ett pris för mannen ifrÄga.
Kravet om uteslutning har ofta gjort att feminister blir beskyllda för att isolera vÄldsverkaren till 100% frÄn allting. AngÄende det vill vi sÀga tvÄ saker. Först och frÀmst vill vi slÄ fast att det Àr en otroligt svÄr balansgÄng att fÄ bÄde offrets och förövarens behov tillgodosedda. DÀrför har vi valt att koncentrera oss pÄ kvinnans behov först och överlÄta mannen till sina vÀnner. Detta har visat sig ha en dÄlig inverkan pÄ mannen eftersom det har visat sig att hans vÀnner inte har kunnat hantera situationen. Vi tycker inte att det Àr trevligt att helt plötsligt gÄ in och agera domare i andra mÀnniskors liv, men vi tycker inte heller att det skulle vara trevligt att bara se pÄ nÀr kvinnor blir slagna.
SamhÀllet Àr byggt pÄ mÀns vÀrderingar och fungerar som ett kapitalistiskt patriarkat, dÀr mÀn har fördelarna och kvinnor förtrycks. De tvÄ könen Àr uppdelade i stereotypa könsroller som var för sig innehÄller precis det könet bör representera i ett patriarkalt samhÀlle. Manlighet Àr spontanitet, brutalitet, hÄrdhet och logiskt tÀnkande. Kvinnlighet Àr intuition, mildhet, förstÄelse och omsorg. VÀrderingarna i sig Àr inte nödvÀndigtvis dÄliga, men att fÄ sina egenskaper bestÀmda efter sitt kön Àr otroligt begrÀnsande för alla mÀnniskor. DÀrför menar vi inte heller att det bara Àr kvinnor som vill frigöra sig frÄn patriarkatet, utan att det Àven ligger i mÀns intresse att bryta sig loss frÄn dessa stereotyper.
Och det Àr inte alltid sÄ lÀtt att göra Àven om man försöker vara medveten om det. I vÀnskapsrelationer och parförhÄllanden mellan könen reproducerar vi ofta samhÀllets krav och förvÀntningar pÄ varandra, gÄng pÄ gÄng faller vi tillbaka i de könsstereotypa rollerna Àven om vi inte vill det sjÀlva. Det handlar i allra högsta grad om vad vi sjÀlva har i ryggsÀcken, allt vi blivit uppfostrade med, vad vi bÀr med oss av normer, moral och sociala koder. Att göra upp med sexism och hierarkier Àr en frÄga om att göra upp med relationer mÀnniskor emellan och det Àr uppenbart att det Àr svÄrt för oss alla. Om vi pÄ allvar vill ta tag i kampen mot sexism pÄ ett seriöst sÀtt och inte bara lÄta det vara ett slagord som ser snyggt ut pÄ banderollerna, sÄ mÄste vi ocksÄ ta tag i det internt. Inte lÄta sexismen breda ut sig pÄ vÄra egna stÀllen och inte lÄta det vara ok att hata feminister av alla möjliga osakliga orsaker.
Sexismen kan jÀmstÀllas med rasismen. Förtryck pÄ grund av kön eller förtryck pÄ grund av fÀrg, vi kÀmpar mot bÄda sakerna, och vi skulle vÀl aldrig förestÀlla oss att acceptera en person som kallar sig rasist eller förklarar att han eller hon hatar antirasister.
VÄld mot kvinnor kan grovt delas upp i tvÄ former, det offentliga och det privata. VÄld, vÄldtÀkt och överfall som sker pÄ gator, torg och fester tillhör det offentliga, för att det sker pÄ offentliga platser, dÀr det oftast Àr mÄnga mÀnniskor. VÄldsutövaren och kvinnan kÀnner sÀllan varandra i förvÀg i den sortens situationer. Det finns ofta vittnen och folk som ingriper vid denna form av vÄld. Det Àr ocksÄ denna sorts vÄld som dominerar tidningsrubrikerna. Den privata formen av vÄld Àr vÄld och vÄldtÀkt som sker inom hemmets fyra vÀggar. HÀr kÀnner kvinnan och förövaren ofta varandra, antingen som par, familj eller nÀra vÀnner. Statistik visar att var femte vuxen kvinna har blivit utsatt för vÄld minst en gÄng i sitt liv. Vi vill ocksÄ uppmÀrksamma att EU förra Äret offentliggjorde en undersökning som visar att minst 85 procent av allt vÄld som kvinnor i Europa utsÀtts för sker i hemmet.
ĂndĂ„ Ă€r folk mest medvetna om det offentliga vĂ„ldet. I tidningarna kan vi lĂ€sa om de allra minsta detaljerna i ett överfall och följa med i jakten pĂ„ gĂ€rningsmannen. Vi kan ocksĂ„ lĂ€sa om det ökade vĂ„ldet som gör det osĂ€kert att gĂ„ pĂ„ gatorna. Tidningarna spelar pĂ„ folks rĂ€dsla. De flesta tjejer fĂ„r lĂ€ra sig vid tidig Ă„lder att inte gĂ„ ensamma hem, att de ska hĂ€mtas frĂ„n fester och ha sĂ€llskap nĂ€r det blir mörkt. RĂ€dslan för överfall och vĂ„ldtĂ€kt ligger djupt rotad hos de flesta förĂ€ldrar och de för det vidare till döttrarna.
Men det Ă€r fĂ„ förĂ€ldrar som lĂ€r sina döttrar om riskerna för vĂ„ld mot kvinnor i ett parförhĂ„llande och dĂ€rmed Ă€r det fĂ„ kvinnor som Ă€r förberedda pĂ„ hur man ska förhĂ„lla sig nĂ€r man blir misshandlad av den man Ă€lskar. VĂ„ldet i det privata Ă€r fortfarande tabu och blir betraktat som en personlig hĂ€ndelse mellan tvĂ„ mĂ€nniskor. Men det Ă€r just det faktum som gör det möjligt för vĂ„ldet att existera och det var det som fick kvinnorörelsen pĂ„ 70âtalet att formulera slagordet â det personliga Ă€r politisktâ.
Det Ă€r kvinnan som kan definiera situationen och ett eventuellt övergrepp. Det Ă€r inte antalet örfilar, sparkar och slag som avgör det utan kvinnans upplevelse av âen enda örfilâ. En gĂ„ng Ă€r en gĂ„ng för mycket.
Ett annat argument som vi ofta möter Àr varför vi inte tror att kvinnor kan ljuga om vÄld och vÄldtÀkter. Det Àr inte för att vi inte tror att kvinnor kan ljuga om sÄdant, utan att det handlar om ett sÄ försvinnande litet antal att vi inte tycker att det Àr relevant i sammanhanget. För övrigt vill vi sÀga att vi tycker det Àr sorgligt att folk inte har större tilltro till att kvinnor talar sanning i sÄdana fall. Förlöjligande och beskyllningar om lögnaktighet Àr ocksÄ ett effektivt sÀtt att osynliggöra kvinnors upplevelser.
Vi menar att nĂ€r det gĂ€ller vĂ„ld och vĂ„ldtĂ€kter sĂ„ Ă€r det kvinnan som till 100% ska bestĂ€mma hur mycket som fĂ„r bli offentligt. SĂ„ mĂ„ste det vara, ingen har vĂ€l lust att bli ett offentligt âofferâ.
I vÄr miljö förhÄller vi oss till en mÀngd saker, men internt sÄ vÀljer vi , medvetet eller inte, att förhÄlla oss till det mesta i svart eller vitt eller att inte förhÄlla oss alls. Den individualistiska linje som efterhand börjat genomsyra hela vÄrt samhÀlle har Àven börjat sÀtta prÀgel pÄ vÄr miljö. Gemensamma möten Àr mest praktiskt orienterade, djupgÄende diskussioner uteblir och i den mÄn de existerar Àr de korta och prÀglade av att folk kommer och gÄr. Hela den kollektiva tankegÄng som mycket av vÄr miljö har sitt ursprung i Àr pÄ vÀg att försvinna. Man kan frÄga sig om folk överhuvudtaget kÀnner gemenskap med varandra. Miljön som nÀstan bara samlas kring anti-nazi frÄgor bestÄr i hög grad av mindre miljöer och grupper som Àr fokuserade pÄ var sitt hÄll. Det behöver i och för sig inte vara sÄ att vi alla ska vara de bÀsta vÀnnerna i vÀrlden. Men den politiska gemenskapen borde vara starkare.
Efterhand som vi förlorat de ockuperade husen har vi ocksĂ„ förlorat repressionsmöjligheterna gentemot folk. Med andra ord har det blivit svĂ„rare att âstraffaâ nĂ„gon, eftersom det Ă€r begrĂ€nsat vad vi kan âstraffaâ med. Det Ă€r dĂ€rför viktigt att miljön försöker bygga nĂ„gon form av gemensam moral. Problem och lösningar ska inte vara individuella projekt som smĂ„ grupper gĂ„r och hĂ„ller pĂ„ med var för sig. Att ta avstĂ„nd till en vĂ„ldtĂ€ktsman eller kvinnomisshandlare kan ha stora politiska konsekvenser för nĂ„gra av oss. Resultatet Ă€r att det nĂ€stan har blivit nĂ„got negativt att uppmĂ€rksamma en konflikt och lösa den tillsammans, nĂ„got som man bara gör i nödfall.
En miljö som vÄr bör helt enkelt vara trÀnad i all lösa konflikter pÄ ett ordentligt sÀtt. Om miljön i högre grad skulle ha en gemensam moral om olika saker och komma pÄ sÀtt att hantera dem med denna moral som grund (naturligtvis utan att för den sakens skull bli fanatiska), sÄ kan det ocksÄ styrka de kollektiva idéer som vi försöker bygga upp. Konfliktlösning borde vara ett kollektivt projekt som vi gÄr stÀrkta ur, inte nÄgot som totalt drÀnerar oss pÄ energi.
Vi hoppas att detta ska vara ett startskott för diskussioner i hela miljön.
Med vÀnliga hÀlsningar frÄn nÄgra kvinnor pÄ Kafa-X.
FĂRSLAG TILL HANDLINGSPLAN
Genom att tydliggöra hur vi tar upp sÄdana hÀr problem sÄ skapar vi dels en större trygghet i rörelsen eftersom alla vet hur problem kommer att tas upp. Genom att formalisera hur vi gÄr tillvÀga sÄ det blir ocksÄ en likvÀrdig behandling av de mÀn som utfört övergrepp och vi synliggör hur vi ska handla sÄ att folk kan diskutera, kritisera och förbÀttra dessa riktlinjer.
NÀr en kvinna berÀttar om ett övergrepp hon utsatts för, eller det börjar gÄ rykten om att nÄgot har hÀnt, sÄ ska arbetet med att tillsÀtta grupper starta sÄ snabbt som möjligt. En grupp kan vara tvÄ eller fler personer. Under tiden detta pÄgÄr Àr mannen inte vÀlkommen till organisationens aktiviteter och lokaler.
Tillkalla ett stormöte, om kvinnan vill det. Sprid informationen och utse grupperna dÀr. Annars gör det pÄ informell vÀg.
2) TillsÀtt en grupp av kvinnor som pratar med kvinnan. Bra om det Àr nÄgon som hon har förtroende för och stÄr henne nÀra.
A) Höra vad som har hÀnt.
C) Ta reda om hon har synpunkter pÄ hur frÄgan ska tas upp, om hon har nÄgra krav.
3) TillsÀtta en grupp med mÀn, eller bÄde mÀn och kvinnor, som pratar med mannen. Bra om det Àr personer med som kÀnner honom och som har hans förtroende, men som klarar av att ge kritik.
B) Konfrontera honom med vad hon har sagt. FÄ honom att försöka göra ett
rollövertagande, kliva utanför sig sjÀlv, och försöka förstÄ varför hon
upplevde det som hon gjorde.
4) Kvinnans stödgrupp och mannens kontaktgrupp (och den berörda kvinnan om hon vill vara med) tar fram en arbetsplan.
Ska han stÀngas ute, fÄ arbeta i forum utanför grupperna dÀr hon Àr med, ska han fÄ komma med igen om han arbetar med problemet, ska det offentliggöras i till exempel brand?
Förslag pÄ diskussionsteman för en kontinuerlig kontaktgrupp med honom:
A) LÀsa Carin Holmbergs kapitel om parförhÄllande i Det kallas kÀrlek. Diskutera att mÀn har svÄrt att leva sig in i hur kvinnan upplever det, att mÀn ofta försöker upprÀtthÄlla en privat sfÀr kring förhÄllandet, att det ofta Àr vÀldigt ojÀmlikt i vardagssituationer i förhÄllanden etc.
B) LÀsa Stina Jeffreys bok om vÄldtÀkt. Diskutera var gÄr grÀnsen för
vÄldtÀkter, hur ser mÀns syn ut pÄ grÀnsen, hur den grÀnsen kan flyttas.
C) Prata om kvinnans sexualitet (se tipsen i Brand 1/2000).
D) Andra relevanta diskussioner: alkoholproblem, vÄldsproblem m.m.
Syftet Àr att skapa en bas för att han ska kunna förstÄ vad som intrÀffat. MÄlsÀttningen Àr att han inte ska göra om det.
Stödgruppen hÄller under tiden kontakten med kvinnan och berÀttar vad som hÀnder och följer upp hur hon mÄr. NÀr problemen synliggörs och förs upp till ytan kan smÀrtan ofta komma tillbaka och stödet behövs Àn mer. Syftet Àr att hjÀlpa kvinnan att sÀtta ord pÄ vad som hÀnt och stÀrka hennes sjÀlvförtroende.
5) Stödgruppen och kontaktgruppen (och den berörda kvinnan om hon vill vara med) gör en bedömning om mannen Àr vÀlkommen tillbaka eller om kontakten med honom inte ger nÄgot resultat.
Om det Àr sÄ att mannen ifrÄga inte vill delta i nÄgon process och beter sig arrogant sÄ Àr det naturligtvis ingen mening med att hÄlla pÄ. Det finns ingen anledning att ta all energi frÄn en politisk grupp för att reda ut vad en sexist stÀllt till med om han inte Àr samarbetsvillig. DÄ Àr det bÀttre med en uteslutning och att hellre koncentrera sig pÄ tjejen som blivit utsatt.
* Det kallas KĂ€rlek Carin Holmberg
* Det kallas manshat Carin Holmberg
* Liksom vĂ„ldtĂ€kt typ. Stina Jeffner â finns hos ROKS för 250 kr.
* Det eviga kriget mot kvinnan Marilyn French
Skrifter att bestÀlla frÄn ROKS ( Riksorganisationen för kvinnojourerna)
* Avliva myterna om kvinnomisshandel, Amy Elman
* VĂ„ldets normaliseringsprocess, Eva Lundgren
*Avliva myterna â sanningar och lögner om mĂ€ns vĂ„ld mot kvinnor, Charlotta Larsson och Anna-Sara Rosengren
Stödcentrum mot incest 08 â 652 38 00
Anorexiakontakt 08 â 673 67 65
Patientföreningen för anorexia och bulemia 031 â 41 28 37
Tjej â jouren Stockholm 08 â 644 40 45
ROKS - huvudkontor 08 â 442 99 30
