#gy11

Gymnasie 11 is the school reform from 2011 that is valid for the gymnasie-schools (kind of like high school in Sweden with some differences). In the third and final year you have something called a "gymnasiearbete",and many of the things with this have been changed with the reform,and they ALL SUCK.

Here's why

Det fanns en dröm som var GY11, den var så skör att bara man viskade den så hotades den att försvinna med vinden (parafraserar Marcus Aurelius). Jag har skrivit om både det positiva och det negativa med GY11 och detta inlägg handlar mer om hur det implementerats än vad GY11 är rent teoretiskt (som jag redan tidigare lovordat).

Svenska politiker har inte tagit ansvar för skolan i det praktiska, man har sjösatt en reform av skolan som på pappret lovade ge mer tid och pengar till skolorna, mer rättvisa förhållanden för eleverna, en starkare lärarroll och framför allt en skola som skulle nå fler mål. Det är väldigt lätt att skriva vackra ord som fångar intresse, desto svårare är det att genomföra lösningar rent praktiskt. I verkligheten så är lärarlegitimationen ett stort fiasko (se tidigare inlägg om detta), syftet var att stärka och legitimera läraryrket - resultatet blev att lärarlönerna på en del orter faktiskt effektivt sjönk (se bl.a. Frostenssons studie), elevpenningen (alltså den mängd pengar varje skola får per elev) sjönk, lärarlegitimationen hanterades på ett så slarvigt sätt att lärarstatusen behandlats styvmoderligt. Rättvisan för eleverna har inte heller uppnåtts då olika skolor implementerat GY11 på olika sätt, då det inte gjorts några tydliga precisa instruktioner och uppföljningar - och när jag läser lärarbloggar så ser jag att det är många lärare som på egen hand fått efterforska vad Gy11 innebär för dem. Ingen fortbildning på en del skolor med andra ord.

För eleverna som börjar Gy11 innebär detta nationellt att de i värsta fall är försökskaniner - de ämnesintegrerande syften som regeringen och skolverket gett i uppdrag är för många lärare en ren parentes. I twitterflödet så har jag läst kommentarer som pekar på att många lärare är så trötta på alla nya ansvar de skall axla att de responderat mot Gy11 med ren apati. De fortsätter undervisa som vanligt helt enkelt, fast med nya ämnesplaner. Detta är givetvis symtomatiskt för att den så-kallade satsning regeringen gjort på skolan mer eller mindre i praktiken är ett stort misslyckande.

Samtidigt fortsätter LRF skrika efter högre löner. Själv har jag uttalat mig i detta ärende och jag vill återigen understryka att jag hellre ser att skolan istället på riktigt hanteras som den vitala samhällsfunktion den faktiskt är. Ingen av våra politiker, inte ens riksförbundet tar ärendet på allvar utan mal istället populistiskt på om högre löner. Högre löner ger inte mer timmar per elev, högre löner gör inte att elever som hamnar mellan stolarna istället får en trygg skolgång och lösning, högre löner löser inte problemet med låg måluppfyllnad i många ämnen. Högre löner gör bara att samtliga lärare som idag arbetar som lärare får mer pengar på sitt konto, vare sig de förtjänar det eller inte.

Förslag för förändring

En lärares förslag var att vi skulle implementera och anställa lärarassistenter i Sverige som sysslar med allt det där som stjäl tid från lärare som inte är direkt kvalitet för eleverna. Mitt förslag är att man ovanpå det på fullaste allvar tar tag i de ungdomar som har såna hemförhållanden att de inte klarar av skolan. Att man satsar till hundra procent på unga människors trygghet. Som jag tidigare skrivit så är skolan inte en prioritering för många ungdomar för de har föräldrar som inte har tid med dem, som missbrukar, som inte fostrar och uppfostrar. Varför finns det inte en reell insats för att på riktigt skydda och hjälpa dessa ungdomar, extra kvällsstöd och studiehjälp. En del skolor tar på sig detta ansvar själva och står med coachtider, mattestugor och sommarskolor. Men det blir ofta halvdana lösningar där ingen på riktigt har mentorsrollen för ungdomarna och har tid att prata med dem på riktigt och hjälpa dem mot en framtid som inte är en del av den enormt växande ungdomsarbetslösheten som i sig gör att många är deprimerade, framtidsovissa och skiter i skolan.

En mer optimistisk lärare skulle givetvis säga att den betydande majoriteten (70-80%) av ungdomar har en trygg och god skolgång, och att "det löser sig". Visst är det sant att det finns många som utan problem går igenom skolan, och klarar sig bra vare sig skolsystemet heter Lpf94 eller Gy11. För dem handlar den typ av reella reformer jag pratar om "bara" om ökad trygghet, ökad måluppfyllnad, och så vidare. Men för mig så är det ofattbart att så mycket pengar läggs ner på marknadsföring, mellanchefsresurser, representation, möten och så vidare - och när jag tittar på Almedalen så har jag inte hört ett enda allvarligt stöd för landets ungdomar, utan istället är det samma tomma ord och klyschor som yttras. För mycket vackra drömmar och ett jävligt tafatt försök att realisera dem.

Att arbeta som lärare 2011 är spännande, förmodligen precis lika spännande som tidigare med en modifikation, den förändring som påverkat gymnasieskolan. Med förändringen kom en hel del förbättringar, som tuffare och tydligare krav i olika gymnasieämnen och program med snävare definitioner av kunskapskrav och betyg, men också en tydligare riktlinje för lärare kring betygsättning. Så långt allt gott, med kanske någon smärre justering så hade detta varit fantastiskt.

Med införandet av lärarlegitimation så vill skolverket sanktionera läraryrkets status, samt göra yrket mer attraktivt. Här hopar sig dock en hög problem såsom att det fortfarande inte finns någon i detta land vars ansökan lett till en lärarlegitimation. Detta givetvis grundat i den enorma mängd ansökningar som skickats in, men också den problematik som att verifiera bakgrundsinformation och så vidare. För oss estet-medielärare med yrkesbakgrund så vet helt enkelt inte skolverket i dagsläget hur vår behörighet kommer att se ut, eftersom våra program i många fall tidigare definierats som yrkesförberedande och många yrkesmänniskor arbetar som lärare så finns en diskrepans mellan lärarutbildningars innehåll och ämnens utseende och innehåll. 

Problem finns ju givetvis inte när det är en lärare som undervisar i gymnasiegemensamma ämnen såsom svenska, engelska, matematik och så vidare. Värre blir det dock när det kommer till ämnen som Design, Grafisk kommunikation, Fotografisk Bild, Film och TV-produktion och så vidare. Lärare med yrkesbakgrund som gått VAL (fd. SÄL)-utbildningar inom mediebranschen sitter just nu och funderar över huruvida de kommer att anses som behöriga i ämnen som de har yrkesbakgrund och kunskap i och kanske undervisat i under tio år eller mer, och inget klart besked från skolverket kommer inom de närmaste månaderna. 

Givetvis innebär detta en problematik då man ska utfärda legitimationer, om en medielärare inte av staten anses vara behörig att sätta betyg i ett visst ämne längre så innebär detta en väldig problematik för respektive lärare, och ingen klarhet i vilken utbildning som förväntas av staten för att undervisa i estet- medieämnen som tidigare haft en tydlig yrkeskoppling. Man har utformat högskoleförberedande utbildningar av estet-medieprogrammen, utan att det nödvändigtvis finns en tydlig koppling mellan programgemensamma ämnen och programfördjupningarna och de utbildningar som tillhandahålls av lärarutbildningarna i landet. 

Vidare problematiskt blir det givetvis för skolor med dessa medieprogram när de ska anställa lärare för att befolka sina utbildningar. Är en lärare som enligt högskolorna/universiteten läst ett medieprogram, eller ett mediekommunikationsprogram behörig att undervisa i Grafisk Kommunikation, eller än mer problematiskt, Film och TV-produktion? Ska en sådan lärare ha läst filmkunskap? Men det är ju en teoretisk kurs. Få riktlinjer finns här, och det är klart diffust. Tillika undrar man hur en lärare som varit behörig i filmkunskap och film och tv-produktion (t.ex.) för tjugo år sedan kan vara behörig idag, med dagens digitala teknik? Ska en hel generations medielärare avaktualiseras för att de gått en gammal utbildning, eller ska staten bekosta vidareutbildningar för dessa lärare då de helt enkelt måste skolas om?