Louis Moholos "Spirits Rejoice!" ramlade in genom dörren igår, efter nästan två veckor av orolig väntan. Denna morgon spelar jag den för första gången - i en barnfamilj behöver allt som rör sig i frijazzens marker spelas i lurar eller när resten av familjen är utflugen - och jag har just kommit till "You Ain't Gonna Know Me 'Cos You Think You Know Me", detta vackra monster till låt. Upptäckte denna i somras, eftersom jag köpte en skiva med svenska Oya Septett som gjort en oerhört fin version. Jag tänker att jag skulle vilja ha den spelad på min begravning, den dagen den kommer. Det låter som en jublande hyllning till livet och allt det innehåller, såväl sorgen som glädjen. Det är en låt som lyfter mig högt upp i luften och ruskar om mig.