En kritik jag har börjat få är ang. ordet normkroppar. Vad är en normkropp? Har inte normkroppen rätt att känna sig feta och tjocka trots att de inte är det enligt nån annan än de själva? Vad är en fet och hur definieras en sådan?

Och alltså jag blir galen. Å ena sidan så kan jag se deras point, å andra sidan så vill jag be dem hålla käften. Det här att vi feta/tjocka ska vara respektfulla, och lyssna på folket som inte blir strukturellt diskriminerade(!).

Skjuta undan våra känslor för att bädda mjukt kring deras kroppar där deras egna skam och förtvivlan ligger.

 Varför kan inte jag få kritisera det?

Varför räknas inte min ångest, som är högst reell och levande som något viktigt?

Varför måste JAG respektera deras ångest och förtvivlan, när de inte ens kan se min?

 Varför kan jag inte bara få vara arg?

Att normkroppar som fortfarande kan handla kläder i butiker. Får plats i biostolar. Blir inte ratade av nya relationer pga "vill inte gå ut med feta för då sänks deras coolhets-standard". Blir inte behandlade som pestsmittade i affärer/läkare/ute på stan/klubbar/barer/sporthallar/gym.

Har råd att testa nya hippa mode-kläder/accessoarer utan att bli stämpalde som "feta som tror att de är nåt utöver deras äckliga kroppsfett".

Varför kan inte jag få kritisera dem som approprierar min kamp mot världen? Som beklär sig i min skam. Som tar den ifrån mig och som anser att de är minsann lika skammade och utpekade i samhället som jag och min 180kg kropp?

There i said it, min siffror. 180kg. 1-8-0-k-g.

De som gör mig till en sån förkastlig människa av den dåligaste karaktärstypen i världen. Lat och oduglig. Oälskad och bortglömd. Avhumaniserad och äcklig.

Varför räknas min ångest lika mycket om inte mindre, än en person i strl Medium som mår dåligt över att se sig själv som fet?

Var är min respekt? Var är mitt skygg? Varför slåss ni inte för att min röst ska höjas till skyarna och få bäddas in mjukt i renaste bomull? Varför måste bara jag ta hansyn?

Jag skriver för min skull. För att komma ihåg att jag gör skillnad med min kropp. Med mina tankar. Med mina ord. Detta är en opedagogisk ilsken känslofylld kaosartad blogg till mig själv.

Jag skriver inte för att bli populär eller det nya bloggfenomenet, tvärtom snarare. Varje gång jag ser att nån delat mina texter så tänker jag fan, snart kommer de, hatarna som ska utvisa mig från samhället. Utrota alla ickenormativa.

Anledningen till att jag pinpointar tjockförtrycket är att jag i första främst blir diskriminerad för min fethet, inte mitt kön.

Mitt könsförtryck är sekundärt för mig och kommer antagligen alltid att vara det, lika så för att jag är disabled, underklass och queer.