#druvkurs

Så var det dags för fortsättning av Munskänkarnas druvkurs. Ämnet för kvällen var den förmodligen största gröna druvan; Chardonnay. Jag är förtjust i Chards. Framför allt älskar jag de strama, syrliga och mineralrika Chablis- och Blanc-de-Blanc-vinerna, men även en fet, tuggig och fruktig ekad Chardonnay från nya världen går utmärkt - framför allt till grillat fläskkött tycker jag det passar grymt. 

Nåväl, kvällens provning var halvblind, där vi visste att alla viner utom en var gjord på druvan Chardonnay.

De här vinerna var det (fast i annan ordning):

2010 Chablis, Domaine de la Boissoneuse, Chablis, 159:- (5624)

2010 Chassagne-Montrachet, Drouhin, Bourgogne, 299:- (5648)

2009 Meursault, Ropiteau, Bourgogne, 199:- (5360)

2010 Estate Chardonnay, Ridge, Kalifornien, 295:- (95287)

2010 Wolf Blass Gold Label Chardonnay, 129:- (94026)

2010 Trimbach Riesling, Alsace, 119:- (2639)

Så här gick det:

#1)

Utseende: Svagt och blekt mässingfärgad.

Doft: Citron, mineral, grape, honung.

Smak: Rejält hög syra med ungdomlig smak grönt äpple. Lite stickig, men annars rätt okej. Slank.

Det här luktar Riesling på långt håll. 

Facit: 2010 Trimbach Riesling. Helt okej bas-Alsace som också finns i bas-sortimentet på Systemet. Helt okej, men ger inte några större avtryck. 

#2)

Utseende: Aning tätare än ettan. Svagt grön ton.

Doft: Lätt rökighet, mycket smör. Nästan som jägarbacon. Även en viss kryddighet.

Smak: Mellanhög syra och ganska fyllig. Rejält smörig. Rätt god och lättdrucken. 

Gissar på Meursault eftersom det ska ha en ganska typisk smörton.

Facit: 2010 Wolf Blass Gold Label. Så här i efterhand är det obegripligt att jag inte gissade på detta, men jag tror det är för att jag blev lurad av vin nummer fyra. Återkommer där. Prisvärt ändå får jag säga

#3)

Utseende: Gyllene gul

Doft: Näsan möter omedelbart en stor, mumsig och komplex doft av kola, julgodis, knäck, russin, nötcreme, mandel. Maffigt och tuggigt!

Smak: Förvånansvärt hög syra och ganska lätt - vilket jag inte hade väntat mig från doften. Häftigt och gott!

Det här klurade jag på ett tag, men bestämde mig till slut för Chablis.

Facit: 2010 Chablis Domaine de la Boissoneuse. Yes! Det här måste vara (ovanligt nog för en Chablis AOC) lätt ekat för att få alla de där aromerna. Mycket intressant och rekommenderas varmt. Påminner mycket om en Grand Cru, fast till betydligt lägre pris.

#4)

Utseende: Ganska djup guldig med tydliga ben.

Doft: Ek (men inget smör). Dov och försiktig doft som uppenbart saknar något, kanske frukt? Kan det vara att vinet behöver mer luft? Känner också en lite otäck ton av aceton. Hmm...

Smak: Här kommer lite frukt och det är lite tropiska toner, typ mango. Ganska låg syra och fyllig i munnen. Anar ett gult äpple och ett lite alkoholhett avslut.

Smaken är bättre än doften, men det här är verkligen ingen höjdare. Vad kan detta vara? Jag kan nog bara gissa på det enklaste vinet bland alternativen, alltså Wolf Blass. 

Facit: 2009 Meursault Ropiteau. Jaha, minsann. Har inte mycket mer att säga att jag inte hade köpt det för en tredjedel av priset. Kanske är detta flaskdefekt, för CellarTracker håller inte med mig.

#5)

Utseende: Djup gul med ben.

Doft: Här var det bivax, honung och mineral. Lite ovanlig doft för att vara Chardonnay, men ettan är så övertygande Riesling att detta måste vara en.

Smak: Frisk och balanserad. Snudd på spritsig! Bred och god med fin eftersmak som ger en lätt beska efter sig. Matvänligt och trevligt!

Det här var lite annorlunda och ändå exklusivt. Jag gissar på jänkaren.

Facit: 2010 Estate Chardonnay Ridge. Korrekt! Alldeles utmärkt, men inte prisvärt på 295 spänn. Jag har druckit mycket, mycket bättre Chard för de stålarna.

#6)

Utseende: Djupt gul, med nästan rödaktiga inslag.

Doft: Djup, komplex med drag av fat och rökighet. Även här trevliga honungstoner.

Smak: Bra syra, rund och balanserad. Lång och mjuk eftersmak med citronbett. God!

Det här känns fint och välgjort. Jag tror på Chassagne-Montrachet.

Facit: 2010 Chassagne-Montrachet Drouhin. Bra vin, men jag bedömer inte det som prisvärt. 

Den här kvällen fokuserade vi på den stora blå druvan från Bourgogne: Pinot Noir. Få druvor har nått sådan popularitet och det finns en otrolig mängd viner från olika delar av världen. Vissa försöker efterlikna den burgundiska urtypen, men det är oerhört svårt eftersom druvan muterar så lätt, är svårodlad och dessutom har ju Bourgogne väldigt speciella förhållanden med olika typer av berggrund och ett lagom svalt klimat. Jag tycker själv att det är bättre att strunta i att försöka kopiera och istället göra sin egen specialanpassade Pinot som låter terroir tala. 

Efter den obligatoriska teorigenomgången (inte mycket nytt för min del där) så var det dags för en halv-blind provning. Vi fick alltså veta vilka viner vi skulle dricka, men inte vilken ordning de kom i. Som vanligt i druvkursen var det ett vin som var gjort på en annan druva. 

Här är vinerna som skulle provas:

2009 L. Jadot Couvent de Jacobins, Bourgogne, FR, 5283, 119 kr

2009 Perrot-Minot Gevrey-Chambertin, Bourgogne, FR, 97017, 425 kr

2009 Clos Henri Pinot Noir, NZ, 92239, 235 kr

2010 Hamilton Russel Pinot Noir, ZA, 75263, 279 kr

1999 Künstler Reichestal Pinot Noir, GER, 199 kr

2010 Morgon Cuvée Classique, Beaujolais, FR, 179 kr

Här är mina iakttagelser:

1) Utsende: Tunn och röd, antydan till tegel. Doft: Rönnbär, ruttna grönsaker på ett fint sätt. Smak: Hög syra och aningen kärva tanniner bland lite jordgubbar och hallonbär. Nja, det här var inget speciellt direkt. Gissar på den enklare Jadot-bourgognen.

Facit: L. Jadot Couvent de Jacobins. Ka-ching! Korrekt. Denna trotjänare är väl standard-pinot på systemet. Helt okej för prislappen, men det finns mycket betydligt bättre.

2) Utseendet påminner om första glaset men aningen mörkare färg. Doften bjuder på mörka, torkade bär och viss sötma. Tydlig fatkaraktär och kanske till och med lite charkuterier. Smaken är eldig med vaniljtoner, med lite lägre syra än förra vinet. Bra tanniner, inställsam och sötfruktig. Saknar djup och lite väl för rättfram. Det här måste vara nya världen. Jag gissar på Clos Henri från Nya Zeeland.

Facit: Hamilton-Russel från Sydafrika. Nya världen stämde alltså i alla fall.

3) Vinet är rött med lila kanter. Doft av vanilj, viol, vingummi och rårörda lingon. Trevligt! Ett smakprov ger skumbananer och avslöjar att detta är en Gamay. Alltså Morgon Beaujolais. 

Facit: Morgon Cuvée Classique så klart. Riktigt trevlig. Jag är förtjust i Gamay, både som festlig Beaujolais-Noveou på färskpressade och snabbjästa druvor och, som i det här fallet, lite mer seriöst vin. Bärigheten är underbar. Rekommenderas!

4) Nästa vin är ljust rött till färgen utan vare sig lila eller bruna toner. Doften är varm, eldig och fylld av nästan övermogna hallon. Känner också tydlig ton av rostat kaffe från fatlagringen. Sniffar lite till. Rödbetsmarmelad. Inte så dumt. Smaken avslöjar ganska mycket tanniner och okej syra. Jag tror jag tycker om detta även om jag inte tycker det är särskilt druvtypiskt. Varmodlat och den där kaffe-rökigheten får mig att gissa på Sydafrika och Hamilton Russel.

Facit: Detta var alltså Clos Henri från Nya Zeeland. Förväxlade de två Nya Världen-vinerna, vilket visar att det inte alltid är stereotyperna som är med på provningar. Prisvärd vinare faktiskt.

5) Aningen mörkare röd färg än övriga viner på bordet. Doften ger viol och en elegant, sval lite avvaktande ton av charkuterier och jord. Känner inte så mycket bär. Väl i munnen känns ganska hyffsat med täta, täta tanniner och en mellanhög syra. Detta är gott och smaken stannar kvar länge. Behöver mer tid för att analysera och förmodligen skulle vinet må bra av att luftas längre. Jag tror detta är Gevrey-Chambertin-vinet.

Facit: Perrot-Minot Gevrey-Chambertin. Sedärja! Jag hade inte betalat närmare femhundra spänn för det här vinet, men visst är det gott. 

6) Det sista glaset skiljer sig från övriga eftersom det har ett rostigt rödbrunt utseende. Det här visar på ålder. Doften är ganska komplex, tät och lite stängd. Hittar jordgubbssylt, rönnbär, hallon och ruttna grönsaker. Syra finns kvar, trots att det här uppenbarligen är ett gammalt vin. Det saknas något. Har det lagrats för länge? Det blir ett ganska torrt avslut från kvällens sista vin. Eftersom det bara fanns ett gammalt vin med på provningen så måste detta vara tysken.

Facit: Künstler Reichestal Pinot Noir från 1999. Två hundra spänn, vilket jag nog inte tycker det är värt. Vinet har nog sett sina bättre dagar, och i ärlighetens namn är det först på 2000-talet som tyskarna börjar bli riktigt bra på Spätburgunder.