Tårar, ensamtid och massa muskler.

Helgen är ju inte slut än, vi har fortfarande en söndag att uppleva, känns rätt gött faktiskt. Killarna är på kortvisit i dalarna och jag har en väldigt lugn morgon, TV:n står på och jag har suttit och bölat under de olika klippen på de fantastiska idrottarna som visat sina känslor under och efter sina prestationer. Jag kan ju inte annat än känna med dem oavsett om känslorna har kommit av vinst…