somliga andra

för varje dag som går

rör dig avsatsen in i berget

för att försvinna

jag väntar på det oundvikliga fallet

det kommer när som helst

som en vår som inte orkat blommat ut

en midnattskyla mot onyktra kinder

och tafatta försök att orka det mentala

håll käften

tro inte att du är något

tro inte att du är någon

dina patetiska försök kan dra åt helvete

i ett försök att parera de destruktiva tankarna

hata mig med korus och reverb

älska mig med dist och tusen ampere

ett hjärta av guld

och det

därför hon

aldrig kunde leva

ett normalt

har du en

med skuggorna runt omkring

som en vålnad

som ett sällskap

är som underkylt

regn

som

slår mot betongen

och förfryser

Och hoppas

Andra vatten.

Samma tankar.

När det girade åt vänster bort mot evigheten.

Mot små digra drömmar.

Med regnbågsfärgade fantasier.

Mellan fjordar och berg.

Mellan fiktion och verklighet.

En påtvingad början som blev något liknande igen.

På italienska och spanska.

På kärlek och hat.

Vem vill bli en profeter ens i sin värsta fiendes värld?

Glöm inte bort vad hatet säger.

Era ord är lag.

Mon frère.

Klarar vi av det den här gången?

Min bror.

Vi klarar av det sen här gången.

Också.

Utan eld.

Utan fimpar.

Utan tro.

Medan vågorna slår djävulskt mot den bäcksvarta piren

Du skyddar elden och river av en svavelsticka som sticker till i näsborrarna

Djupt

Kasst

Det är tusen mil tills det är vår

Du är ensamhetens bästa vän

När du gömmer dig bakom de svarta glasen där du kan vara själv

Där du kan vara sårbar

Skör

Äkta