Replikboken

Läsningen är ett arbete, en lek och ett skådespel.

Sitt lyckorus kan ingen låtsas bort.

Slutet är en långsam process och ibland vet man nästan när det börjar. Nu sker det, säger man tyst för sig själv, nu börjar nedtrappningen, nu börjar slutet och så fortsätter man i alla fall, för att man inte kan låta bli, för att man vill fortsätta älska.

- Mitt [hjärta] slår volter varje gång jag ser dig. - Man kan väl inte gå omkring med kronisk hjärtrusning heller, det skulle ju vara outhärdligt.

Folk vände sig om för att se vem det var. De förstod inte att det är omöjligt att veta vem någon är bara genom att se på henne.

- Var ska vi träffas? - I hjärtpulsådern.

när saker går sönder är det egentligen inte själva kraschen som gör att de inte kan bli hela igen. det är för att en liten bit försvinner - de två bitarna som finns kvar passar inte längre ihop även om de skulle vilja det, för hela formen har förändrats.

Varje gång dör jag.

Jag har alltid önskat mig vänner som inte är födda.

Kyssen stannade kvar där, för den hade ingenstans att ta vägen, det fanns inget känslomässigt utrymme som kunde uppsluka den och bokföra den som en vanlig intim ömhetsbetryggelse, som han hade fått tusentals gånger.

Världen är alltid större än ens begär, mycket är aldrig tillräckligt.

Felet med mig är att jag tror att alla jag hånglar med är så förbannat intelligenta.

Hon började få vykort med underliga uträkningar som visade hur hans kärlek växte exponentiellt för varje vecka. Han ritade romantiska stapeldiagram som visade hur bra dom passade ihop.

'Man kan undra om det var frågan om förälskelse eller ångest', säger terapeuten, och jag älskar honom för det. För att han vet att båda tillstånden kan vara farligt lika varandra och det pratar man inte så ofta om eftersom det låter vansinnigt och kanske också lite som om man skyller ifrån sig. (Alltså, det var inte förälskelse från min sida, det var ångest.)

[...] hennes önskan är het av solen och yr av takhöjden.

Jag har sovit så länge att ett stort hål har nötts upp inuti huvudet.

När man inte kan ge varandra något, säger hon, är man främmande för varann.