Min mara.

Hej Bloggen.

Vilade idag. Vet inte om det blev ett omedvetet beslut. Sköt nämligen fram det mesta som skulle göras idag tills det inte fanns någon tid kvar att springa på. 

Och det känns trots allt ganska bra att få vila upp sig.

Det kanske låter skumt, men jag ska försöka vila så mycket som möjligt under det här projektet.

Hej Bloggen.

Idag kändes kroppen lite bättre så jag tog mitt pick och pack i ryggsäcken och drog iväg på långpass. Delade min vana trogen upp löpningen i intervaller med en minuts gåvila mellan. Totalt 13 omgång med sex minuter löpning i varje session.

Det var bra backigt bortåt Hellasgårdens femma, men det går ju att välja andra vägar om man vill det. Så vi skyller oss själva för att benen tröttnade lite sista tjugo minuterna - och det var också då värmen började kännas av.

Allt som allt ett gott pass.

Hej Bloggen.

Tog vilodag idag.

Hej Bloggen.

Idag har jag sprungit Blodomloppet i Örebro. Jobbar ju som bekant med loppen och råkade droppa kommentaren “jag kan ju springa med en kamera” när reklambyrån planerade hur de skulle filma på evenemanget.

En framletad GoPro senare fanns ingen återvändo.

Tog dock förnuftet till fånga och valde halvmilen istället för 10 kilometer. Någon måtta får det ju vara.

Värmde upp ganska dåligt och rent generellt kan väl förberedelserna beskrivas som rätt usla. Solen har stekt hela dagen och vätskeintaget har väl inte riktigt matchat om man säger så.

Slarvigt, men det fick jag ju å andra sidan lida för under loppet så har väl friskrivit mig nu.

Om själva loppet finns inte så mycket att säga. Trampade i en liten grop efter 200 meter så kameran åkte ner för ansiktet, men försökte rädda upp inspelningen så gott det gick. Lite ovant i början med kameran som pannlampa över huvud taget men det kom man snabbt in i.

Första två kilometer gick i 3:51/km och jag kände redan där att det inte skulle gå att hålla speciellt längre. Bet i alla fall ihop någorlunda och kastade in tredje kilometern på 3:56. Fjärde blev en halvt medveten vilokilometer på 4:16 innan jag samlade ihop benen till 3:46 efter en riktigt bra sista tvåhundring. Någe kul ska man ju ha.

Och det viktigaste av allt: ingenting i höften. Låt oss hoppas det känns precis likadant - det vill säga ingenting - i morgon när endorfinerna gått ur kroppen.

Roligt var det hur som helst och energin till att skynda långsamt mot riktiga lopp känns stor.

Men det ska också erkännas att det är väldigt jobbigt att springa lopp man inte är det minsta tränad för.

Och än värre kan det förstås bli.

Hej Bloggen.

Det har varit mycket idag - men eftersom jag visste om att det skulle bli tidig väckning, några timmars tågresa, en dag i ett och samma konferensrum och sedan jobb på hotellet nu innan läggdags så var jag klok nog att planera in en vilodag.

Därför har jag med andra ord inte sprungit något idag.

Hej Bloggen.

Det har varit en ganska intensiv dag så jag håller rapporteringen kort. Hoppas du inte blir allt för sur. Träningen blev i och för sig med sommarens “träning” i åtanke ganska lång, så jag gissar att det tar ut varandra. Vi kan väl säga så i alla fall.

Sprang en förlängning av gårdagens jogg-gå-intervaller. Byggde på med en minut per löpavsnitt så det blev tio gånger tre minuter, med en minut promenadpaus som tidigare.

Lite fortsatt träningsvärk. Kanske från det fåtal knäböj med viktskiva som jag slängde in efter passet igår. Är väl ett tecken på att det behövs tänker jag.

Det också.

Hej Bloggen.

Känns som vi börjar få rutin på det här nu. Med den ena foten framför den andra börjar kilometerna rulla in. Eller ja, vi ska ju inte lura någon. Idag sprang jag ju faktiskt bara en tredjedel av passet. Precis lagom med andra ord.

Hade faktiskt träningsvärk från gårdagens träning; en underbar känsla som jag hoppas få känna fler gånger närmsta veckorna i takt med att träningarna blir längre och snabbare.

Träningen idag bestod av två minuters joggande följt av en minuts promenad i tio omgångar. En riktigt behaglig halvtimme i sommarsolen bortåt lilla sjön och tillbaka.

När jag vaknade i morse tyckte jag mig känna lite av höften, men efter en del stretchande under dagen så var det helt borta under löpningen. Och även nu någon timme efter passet. Låt oss hoppas att det hålls just där, borta.

Hej Bloggen, hoppas allt är bra och så.

Det är ju bara du och jag än så länge. Och jag tror det är bäst så ett tag till. Vet ju inte riktigt om det blir något över huvud taget, så lika bra att hålla det lite piano än så länge. Men det vet du ju redan.

Du vet också att jag sprang idag. Något som ju inte direkt hört till vanligheterna den här sommaren. Fem kilometer i sträck faktiskt. Typ säsongsbästa. I stort sätt helt smärtfritt dessutom. Låt oss hoppas att den där höften som bråkat sedan i mars bråkat för sista gången.

Men ja. Fem kilometer. Sjukt nöjd. Senast jag sprang så långt utan att stanna måste varit bra många månader sedan. April? Typ.

Gjorde en liten skiss igår för att ta reda på vad för typ av pass jag tycker mig behöva beta av innan jag känner mig redo för en mara. Det är ju långt så in i helvete bara att ta sig runt, så vill man nu dessutom ha någon form av halvportionär målsättning blir det ju ingen dans på rosor direkt.

Om man inte lär sig dansa först vill säga.

Marafart kom jag hur som helst fram till vore bra. Och mycket av den varan. Det får helt enkelt bli vår grundbult i den här följetången.

Ja, jag skriver “vi” för nu kommer du fan inte ur det här. Det är du och jag.