Träd i Malmö

Malmö är fullt av okända träd! På allmän platsmark that is, spännande va? Trädens namn har aldrig registrerats i stadens databas och står därför listade som okända. Mycket opersonligt kan jag tycka. Därför dyker de heller inte upp vid en sökning i Malmös offentliga kartskikt (se länk i bio), vilket gör Malmö mer trädfattigt än det faktiskt är. Ett tag till i alla fall. Som nybliven trädspecialist vid Malmö Stad tänker jag räta ut frågetecknen. Kanske med din hjälp? Har du tråkigt på semestern, är sugen på en utflykt och vill bidra till att Malmös träd får det epitet de förtjänar (förslagsvis rätt korrekt vetenskapligt och svenskt namn) får du mer än gärna besöka de röda prickarna på kartan och göra ditt bästa med identifieringen. När du väl har ett förslag på vad det kan tänkas vara, lägg då gärna ett mail ([email protected], ett DM eller gör ett instagraminlägg och tagga detta konto. Bifoga bild på blad, på hela trädet och på andra karaktäristika tillsammans med en skärmdump över trädets exakta placering. Jag försöker svara och åtgärda så snart jag kan och sörjer för att korrekta uppgifter hamnar i databasen. Idag är där drygt 2000 okända träd. Träden ovan ett axplock. Min förhoppning att vi når noll innan årsskiftet. Så nya kartor laddas upp så fort de ovan är identifierade. Tack! (at Malmö, Sweden) https://www.instagram.com/p/CfbYPqYDgTa/?igshid=NGJjMDIxMWI=

Med en attraherande kraft stark som gravitationen sugs man mot det. Att något kan lysa så starkt en grå dag! Ett hett helgtips blir det! Besök mellersta kyrkogårdens starkast lysande träd. Ni har helgen på er, sen har nog det mesta av lövskruden singlat till marken. Se tidigare inlägg om ambraträd om ni vill göra mer än att bara njuta av det optiska bullret! #liquidambarstyraciflua (på/i St. pauli Mellersta Kyrkogård) https://www.instagram.com/p/CWLkM8As78c/?utm_medium=tumblr

Zelkova serrata - japansk zelkova Eller sagan om konungens återkomst(?). Iallafall om trendspaningarna besannas. För är det något träd som spås fylla det ofantliga tomrum våra europeiska almar lämnat efter sig så är det japansk zelkova. Men det är sedan gammalt, en lågoddsare faktiskt. Den med almar närbesläktade zelkovan har länge talats om som en värdig tronarvinge. Liknande utryck, men resistent mot den sjuka som drabbat almen. Ändå är först långt efter att almarna fallit som den japanska zelkovan gör entré, och då en smygande sådan. Men visst, där finns både större o äldre träd än porträtterat i Malmö, inte jättemycket större, men större. Anledning till att just denna individ lyfts fram är dels då det står så strategiskt placerad och dels då jag hade vägarna förbi. Men kanske mest placeringen ändå. För denna täta lilla knubbiga krona kommer, om gud vill och vädret tillåter, utvecklas till ett högrest träd med en brett paraplyformad krona. En krona vars smala sågtandade blad bildar vackra skuggmönster när solen gassar på. Den idag gråbruna barken kommer flagna i små tunna bitar och bilda vackra mönster längs stammen. Höstfärgerna i varmt rödbruna toner är sällan en besvikelse de heller. Det kommer bli så fint. Vilket får en att undra varför man inte tutat och kört när det kommer till att plantera zelkova. Utöver Japan växer detta träd även i Kina och Korea. Där är den tongivande i tempererade blandskogar, gärna på kalkrika, något rikare marker. Dock har den även en tillfredställande utveckling på något torrare och fattigare habitat, så länge de inte är för kalla. Så i ordentliga växtbäddar torde detta träd passa utmärkt, så länge inte temperaturen sjunker markant. Vilket den inte lär göra. Det är först iom ”grönare Möllan” som Malmö på något bredare front tog sig an Zelkovan. I Folkets park står flera flerstammiga individer, och av misstag även en kaukasisk zelkova (se inlägg från 9 aug 2017). Simrishamnsgatan är dock den gatan som kommer gå till zelkovahistorien, här planterades nyligen en uppsjö av zelkova, bland annat namnsorterna ’Ruby Red’ och ’Green Vase’ och den ovanliga Zelkova sinica. Mer om den när den fått visa framfötterna. (på/i Hjälmarbron) https://www.instagram.com/p/CV2wfTKMuUM/?utm_medium=tumblr

Liquidambar styraciflua - ambraträd Längs den av bussar vältrafikerade gatsnutten som länkar samman triangelstationens båda uppgångar står en dubbelsidig allé ambraträd. Satsningen på så udda träd gör förbipasserande varse om att du knappt nu är i Sverige längre. Nu har du kommit till kontinenten. Träden är om sommaren krispigt gröna med glänsande palmata blad. När de planterades var de även lika till växtsättet, något av en grundförutsättning för allén som koncept, för att fösa resenären framåt, likt min mor föste mig i säng (allé allé au lit!). Eller nja, rättare sagt var en grundförutsättning, med Malmös arboretumalléer utmanas det monotona och traditionella, men mer om det någon annan gång. Såhär, några år efter plantering är det dock tydligt att även om träden är artfränder är de långtifrån samma. Nä, medan några växer smalt och ordnat är andra breda paraplyn. Extra tydligt blir det om hösten, under ambraträdens högtid. Ambraträdet bär nämligen höstskrud som skulle få de flesta aror att verka grådassiga. Iallafall om du bildgooglar. Längs Rådmansgatan råder annat. Medan vissa träd gör skäl för namnet, står andra så frodigt gröna att det lika gärna kunde varit 4 juli. Varför? Jo, artens utbredningsområde är i östra Nordamerika vidsträckt, från norr till söder, från berg till dal. Så även om samtliga är planterade med några meters mellanrum i Malmö har de med sig ett genetiskt bagage, typ en biologisk klocka, ställd efter sitt egna hems lokalklimat. Så för vissa träd i allén är det nu höst och dags att invintra, medan vinterns minusgrader blir en kalldusch för andra. Så även i milda Malmö, på kontinentens rand, är det viktigt att välja växter från ett klimat överensstämmande med det som råder på platsen de planteras. I ett inlägg från 20/10 2014 kan du läsa om Liquidambar styraciflua ’Worplesdon’. En sort ambraträd som visat sig vara välmatchad Malmö. (på/i Rådmansgatan) https://www.instagram.com/p/CVny9HDD-kG/?utm_medium=tumblr

Fraxinus americana ’Skyline’ - vitask En fin sak med min föräldraledighet är att jag fått tid att besöka alla de träd jag tidigare skrivit om. Inläggen, eller framförallt bilderna, blir ett tidsdokument över trädens storlek där och då, vilket gör det väldigt spännande med återbesök. För en av de finaste sakerna med växter är att dom växer. Kolla bara på denna vitask! Och kolla på bibblan! På inlägget från 2014 ser byggnaden enorm ut. Idag inte längre så kaxig. Vitasken som enligt mig är underanvänd i Malmö har här verkligen visat att den har en plats i staden. När jag för 364 veckor skrev inlägget gissade jag sorten till ’Autumn Purple’, främst då det var den enda vitask jag kände till som var beprövad i Sverige. Idag vågar jag mig bredbent chansa på sorten ’Skyline’ då trädens form, färg och utveckling lutar åt det. Och vips har vi nu två sorters vitaskar att berika Malmö med. En sista kul grej är att jag förr oroade mig för att askskottsjsukan skulle ta kål på vitasken likt vår inhemska ask. Idag vet jag bättre. Dom står pall. Ni får ursäkta en något dålig bild, men det är för er skull. Nu har ni tid att baxa er dit för att njuta av vitaskens påfågelfjädrar, nämligen höstfärgerna. Ni har en vecka på er. Passa på att be bibblan att plocka bort skyltarna dom satt upp över fönstren. Då kan ni stå inomhus o njuta. (på/i Stadsbiblioteket i Malmö) https://www.instagram.com/p/CVAYfYUMAPI/?utm_medium=tumblr

Eucommia ulmoides -eucommia eller guttaperkaträd. Vår stads aktiva arbete med att bredda artdiversiteten inom kommunen har väl i dagsläget alla fått med sig. Och även om vi lider tillbakaslag (läs: gudaträd) så sväller stan om lignosmidjan. Med besked. Vissa av de arter som planteras längs gator, i parker och på torg blir dom första i sitt slag som provas i offentliga miljöer. Tidigare har kanske enstaka individer vårdats ömt i botaniska trädgårdar och kunskapen om dom varit främst baserad på utländsk litteratur, men iom det progressiva arbetet som stadens växtväljare driver tar Malmö, Sverige och Norden sjumilakliv mot större förståelse om en arts kapacitet för iaf sydsvenska förhållanden. Härifrån går sedan kunskapen som ringar på vattnet och färgar de med mindre ekonomiska muskler, där det inte finns lika stort svängrum för kvalificerade chansningar i fråga om artval. På så sätt vinner hela Trässveriges mark, sakta men säkert. Triangelens guttaperkaträd går sedan få år tillbaka i bräschen för artens framtida skandinaviska närvaro, tätt följda av nobelvägens något individuella artfränder. Ur ett monotypiskt släkte (ensamt) och så gott som utrotad i naturen, Eucommian har inget att förlora, istället visar den påfågelfjädrarna i förhoppning om utökad användning. Dessvärre är prydnadsmeriterna inga listettor precis, utan vi får nöja oss med att grönt är skönt. Ska vi däremot snacka gatsmart är eucommia en bra start. Det är glasklart att arten har en plats i den varma innerstaden. Modest slutstorlek, friskt och frodigt. Passa på att innan hösten besöka träden i blandallén vid t-korsningen längs Södra förstadsgatan, bland kinesträd och svarttallar står ett par en når bladen på. Då kan du ju passa på att likt bilden testa att försiktigt dela på ett blad. Gummiliknande trådar får bladets delar att se ut som de svävar. Kul ju. (på/i Triangeln Malmö) https://www.instagram.com/p/CUFzwBFFYfc/?utm_medium=tumblr

Hej Malmöträd, hur mår ni, dessa höstens första dagar? Låt oss göra ett litet återbesök! År 2014 fångades i ett träd-inlägg här denna skrala gestalt, kanske något motvilligt, på bild. Är det inte mer än rätt att vi får se se den när den gör sig som bäst, i lövat tillstånd och med några fler år på nacken (På tal om nacke så tappade trädet sin topp för några år sedan och ser därför så rundkronig ut (reds. anm.))? För så här i sommar- och hösttider kompenserar kentuckykaffet (ja den heter så) med råge för sin något genanta avlövade uppenbarelse vintertid. Bladen det bär är alltså ”dubbelt parbladiga” på växtspråk. De består av ett långt bladskaft (”bladspindel”, om man vill vara spexigt korrekt) med ytterligare en uppsättning av kortare bladskaft där i sin tur ”småbladen” sitter parvis. Hela denna installation bildar alltså ett enda blad, stort som ett dasslock. Gymnocladus dioicus härstammar från östra Nordamerika och blir upp till 10 – 15 m högt. Mycket torktålig och väl lämpad för ett varmt innerstadsklimat. Denna art är en av många som planterats av Malmö Stad de senaste åren, i syfte att bredda stadens artdiversitet och på så vis stärka musklerna mot framtida sjukdomsangrepp och förändrat klimat, med ett grönare Malmö som resultat. Mer om kentuckykaffet (t ex var den fått sitt namn från) läses i det äldre inlägget! /Agnes (på/i Monbijougatan Malmö) https://www.instagram.com/p/CUAsyaNMuXZ/?utm_medium=tumblr

Cercis siliquastrum – judasträd På en gata nära mig (Agnes) finns det så mycket spännande växter: Industrigatan med sin brokiga trädallé. Artsammansättningen gör att det finns upplevelser för ögat under nästan hela året, som tidig vårblomning (se tidigare inlägg), explosiva höstfärger, vackra barr, intressanta stamtexturer... Men kanske är det ändå allra, allra roligast nu på våren. För kolla bara här: allt detta på en och samma buske just nu! Judasträdet blommar just såhär, rosa blommor i samklang med den röda/limefärgade bladutspringet, och ofta med blommor direkt inpå stammen. Hela trädet blommar liksom inifrån och ut… Bladen sen blir dessa njur- eller hjärtformade, glansiga och nästan lite plastiga. Ser trädet exotiskt ut så är det just vad det är. Judasträdet kommer ifrån sydöstra Europa och västra Asien. Trädet behöver värme, och i Sverige funkar det i varma innestadsmiljöer här nere i söder. Dess svenska namn syftar enligt legenden på att Judas Iscariot hängde sig i just ett sådant träd efter att ha förrått Jesus för 30 silvermynt. Trädet ska då ha blivit så skamset att det sedan den dagen övergick från att blomma i vitt till att blomma i skär rodnad... Att stammen är krokig till denna dag förklaras också enligt folkloren med att Judas hängde sig i det med hela sin själsliga tyngd… (på/i Industrigatan) https://www.instagram.com/p/CO-gF1TJJ3E/?igshid=1wgmrh23hggc1

Prunus x persicoides ’Spring Glow’ Kan det bli för mycket? Persikomandeln ’Spring Glow’ tänjer iaf gränsen. För mer illrosa än såhär kan det knappast bli. Visst, föräldern persikas (Prunus persica) blommor går inte heller av för hackor, men till skillnad från ’Spring Glow’ får man inte ont i ögonen av att stirra för intensivt på persikoblomst. Detta är något annat. Och med ett crescendo som detta det är nästan skönt att körsbärssäsongen snart är över. Men ’Spring Glow’ slutar inte ”glowwa” bara för att våren är över. Efter blomning kommer blad- ett lansettlikt, glansigt vinrött blad pryder kronan under försommaren, som allt eftersom sommar går mot höst sakta färgas allt mer mörkt grönt. Iom Persikomandelns populäritet i Malmö (se flera tidigare inlägg) öppnade staden famnen för denna sort och idag står flera stora exemplar att finna. De äldsta, och förmodligen de som stod i Malmöitisk (skelett)jord först var träden utanför Caroli. Strax därefter planterades det en grupp längs kanalen vid Malmö Live, och dessa, längs Industrigatan. Jag gillar Malmös ”all-in” mentalitet när det kommer till träd. Ju mer desto bättre, ju fler desto bättre. Förutom just när det kommer till själva blomningen hos ’Spring Glow’. Eller? https://www.instagram.com/p/COaR6JTJ6-_/?igshid=sh5b5z278zhy

Prunus dulcis – mandel Hallå! Det händer grejer vid kvaretet Mandeln! Ni vet, på den där lilla gröningen med hundgård mittemot St Knuts Torg. Svåra att missa är ju de två präktiga Prunus × persicoides (persikomandel) som ståtar i full blom, och som gör Amiralgatans rödljus till vecka 16:s vackraste stopp. Men vänder du blicken bort mot parkens västra hörn, vid Babel, så ser du några nyplanterade träd som också de slagit ut i spirande blom. Dessa nyplantor är inget annat än äkta mandel, Prunus dulcis. Hoppla. Något av en raritet, och här en spännande och lite ovanlig satsning, även om det rent tematiskt för kvarteret Mandeln väl knappast kunde passa bättre än såhär. Mandelträdet är en gammal kulturart med något oklart ursprung, troligtvis uppkommen i Västasien/norra Afrika. Det kräver mycket sol, värme för att trivas, och i svenska förhållanden fungerar den bara (och knappt) här nere i söder, i zon 1. Trädet får dessa stora, vitrosa blommor som slår ut tidig vår, här i Malmö blommar den alltså i fas med bland annat Prunus × persicoides mittemot. På dessa små nyplanterade mandelträd blir blommorna så stora och präktiga, på ett nästan onaturligt sätt, eller hur? Riktigt dockskåpsvackert är det. Just dessa mandelträd planterades i vintras. Att Prunus dulcis är den ena föräldern till hybridarten Prunus × persicoides (se tidigare inlägg) som alltså står och plirar i andra änden av gröningen ger ju nyplanteringen en extra komplett känsla. Nu saknas bara förälder nummer två, Prunus persica! Hur dessa små individer kommer att utvecklas återstår att se. Vi tar dem i hand va, och hoppas på att de ska trivas här hos oss! /Hälsar @agnespetter (som står för ✍🏼 & 📸) (på/i Babel Malmö) https://www.instagram.com/p/CN10VP5pvwo/?igshid=1mv8cgwq1ofqb

Vi får tydligen vänta en stund till på vårens antågande. Under tiden kan man väl vila ögonen på de växter som sällan sviker, nämligen de städsegröna! På våra kyrkogårdar finns de i överflöd. Jag, Agnes, läser mitt fjärde år på landskapsarkitektprogrammet på SLU Alnarp, har under de senaste månaderna skapat en liten rutin av att, i hemstudiernas anda, ta en lunchpromenad på St Paulis kyrkogårdar. Till en början kan de städsegröna volymerna upplevas som en homogen, grön massa. Men när du väl börjar nysta i dessa femtio nyanser av grönt uppenbarar sig fler och fler roliga karaktärer! Se bara här! Bild 1-3: Bland formklippt buxbom en ovanlig syn, nämligen arizonacypress, Cupressus arizonica. En isigt blå uppenbarelse sticker ut från den gröna omgivningen. Detta är en tuff och tålig cypress som kommer från sydvästra Nordamerika, och där växer den i torr, stenig miljö. Otroligt tjusig. Växter har en underlig tendens att påminna en om att allt vi människor försöker teoretisera och lära gällande estetik och form, finns redan representerat i naturen. Alla former finns redan avtecknat i någon liten blommas innanmäte, jag lovar. Alla färgkombinationer likaså. Se bara på arizonacypressen: vinröda skott mot azurfärgade barr, som fullständigt vibrerar mot varandra i perfekt kontrast. Kottarna sen, som ser ut som något från yttre rymden. Snyggt är det. Bild 4-5: En ärtig asiat; Platycladus orientalis. Troligtvis dvärgsorten ’Aurea Nana’. Inte lika ovanlig som den blå ovan, men visst fångar den ögat? Det täta barrverket lägger sig i vertikala plan, ovanligt nog, vilket skapar en fest för ögat! Bild 6-7. Sist ut en favorit, Chamaecyparis obtusa ’Nana Gracilis’. Även här en därgform, och en långsamväxande sådan. Att plantera denna kräver tålamod alltså, men oj vilken stundande utdelning! Se den bulliga och molnlika barrskruden. Se den smaragdgröna och skimrande färgen. Japansk dvärgcypress har minst sagt något drömskt och förnämt över sig, och att det är skillnad på barr och barr blir du enkelt varse här. Detta axplock av barrisar fångas okej i bild men uppplevs bäst live. Ut och titta! (på/i St. pauli Mellersta Kyrkogård) https://www.instagram.com/p/CMaBHuYpAWS/?igshid=1xbrb3merhr72

MKB ska bli med träd! 500 träd närmare bestämt. En dundersatsning. Men innan de beslutar vilka trädarter som ska planteras behövs underlag om vad som redan finns. Därför ska Gustav, Johan och jag nagelfara MKBs bostadsgårdar i jakt på träd. Vi identifierar och besiktigar det befintliga beståndet för att sedan ge förslag på var nya träd kan stå och vilka de kan tänkas vara. Utöver trädets lämplighet för platsen baseras artförslagen på vad som redan finns på allmän platsmark och på Malmös kyrkogårdar. Detta för att få en så bred artfördelning som möjligt enligt (den nyss påhittade och lite krystade) devisen ”lite av mycket är bättre än mycket av lite” (Jag tar gärna förslag på en bättre formulerad devis). Att kunna basera trädvalen på en så gedigen artdata erhållen från både Malmö stad och Malmös kyrkogårdar är inte bara fantastiskt kul i sig utan nog också unikt. Så bra koll har ingen annan stad! Inventeringen av gårdarna pågår under våren, med start idag! Så stöter du på Gustav och mig med glasartad blick, måttband och reflexväst så vet du vad som pågår. Säg gärna hej! I bild en duo Cotoneaster salicifolius, klart en av dagens höjdpunkter. (på/i Möllevången) https://www.instagram.com/p/CL4xl8KJD1e/?igshid=1h1rk12czulaf

Hej! Jag heter Elin Rowicki och är landskapsingenjör. Tillsammans med min kollega Johan Östberg har vi fått i uppdrag av Malmö stad att göra en ekonomisk värdering av de träd som vandaliserats i Malmö. Vandaliseringen har uppmärksammats i media och när vi har varit ute och värderat träden är det tydlig att det är många som är upprörda över det som skett. Det finns mycket kärlek till våra träd här i Malmö! Jag tänkte därför dela med mig av en inblick i det vi gör vid en ekonomisk värdering. Trädens värde uppskattas enligt Alnarpsmodellen. Den baseras på trädets inköpspris samt kostnad för plantering och etablering för ett träd i samma storlek. Trädens vitalitet och eventuella tidigare skador innan vandaliseringen tas också in i beräkningen. Omfattningen av eventuella tidigare skador bedöms utifrån en skala som ger ett visst procentavdrag i trädets värde. Därefter mäter vi skadans höjd, bredd och trädets stamomfång vid skadan, för att på så sätt räkna ut hur stor del av stammen som skadats. Värderingen sammanställs sedan i en rapport till Malmö stad. Som ett exempel kan en skogslönn med stamomfång 80-100 utan skador värderas till 180 000kr beroende på vitalitet och tidigare skador. Orsaken till att vi behöver göra just detta uppdraget är mycket tråkig, men det har å andra sidan varit upplyftande att se och höra den värme som Malmöbor känner för sina träd. (på/i Malmö, Sweden) https://www.instagram.com/p/CKe4rQep7H2/?igshid=klp7pl9f894p

Hej! Imorgon och på lördag kl 16 har jag det stora nöjet att samtala med Edit @editstormwalther och Karin @detsomvaxer . Vi kommer snacka om Malmös växter, om hållbarhet och om vad som kan vara bra att tänka på när det kommer till att bygga med grönt, både privat och offentligt. Kanske kommer vi in på varför träden på bild kommer bli allt viktigare i morgondagens Malmö? Edit imorn och Karin på lördag! Hamngatan! @malmofestivalen ! Vi ses! #rhamnuscathartica #broussonetiapapyrifera #eucommiaulmoides (på/i Hamngatan Malmö City) https://www.instagram.com/p/B05_FcXpAGT/?igshid=1olhazu35t0iu

Crataegus monogyna - trubbhagtorn När körsbärsblomningen falnat, efter att prydnadsaplarnas tid är förbi, då startar hagtornen. Då startar iofs nästan allt annat, så det är förståeligt om det inte är just hagtornen som träffat ditt hjärta nu när gullregn, oxel och syren blommar för fullt. Men read my lips: hagtorn är bäst. Se dem lite som prydnadsaplarnas kusin från landet. Knotiga, knubbiga, ja de har svårt att mäta sig med aplarna när det kommer till showig sassiness. Nä, hagtornen blommor doftar inte ens så gott. Tornbeklädda är dom också, inget grädde på moset precis. Kronorna är krumma och täta, stammarna vridna, grå och fårade, mer än sällan missprydda av sfäroblaster (läs: träds leverfläckar). Men när det kommer till att stå pall dukar prydnadsaplarna under där hagtornen står obrydda. Dom är inte rädda för smuts under naglarna precis. Tuffare små träd får en leta efter. Hagtornet på bild tillhör Sveriges flora. I hagmarker, i bryn soliga bryn och på allsköns utmanande växtplatser slår det rot. Tornarna skyddar från bete. De skyddar även småfåglar från faror. Blomningen lockar allsköns pollinatörer. Frukten blir stannfåglars vinterskafferi. Det är dock sällan vi ser nyplanterade trubbhagtorn i staden. Anledningen är att ingen säljer dom som träd. De vi finner i stan idag är rester från en svunnen tid. Individen på bild är en planta som tidigare stått i ett buskage. Kanske är det frösått av en fågel som för att tacka för skydd och mat. Bilden är tagen arla fredag, med grusiga ögon. Det spelar mindre roll. Hagtornen gör sig bäst live ändå. (på/i Babel Malmö) https://www.instagram.com/p/Bx2bsQdC5fG/?igshid=j1uofi4xhx18

Sorbus ulleungensis ’Dodong’ & Fraxinus angustifolia ’Raywood’ – ullungrönn & smalbladig ask. En homage till Malmös vardagsfluff. Sällan doftar Malmö så gott som under den här årstiden. Syrener och hagtorn blommar i kapp med gullregn och allsköns annat. Två som knappast bidrar till välbehaget är de två porträtterade, men när det kommer till grönska och skönska lämnar de få otillfredställda. Den första, ullungrönnen med stora krämvita blomställningar, likt en armada av tefat tyngandes grenarna. Den andra, ack så diskret i blomning som för att inte störa syrenerna den omgivs av. Båda med kålgröna, glänsande, sammansatta blad. Exotiskt. Och båda med formidabla höstfärger, nästan så att det längtas till säsongsavslutning. Men bara nästan. Ullungrönnen förärades blott ett par år sedan med ett eget artepitet då den alldeles nyligen erkändes som egen art. ”Hittad” på en koreansk liten ö av en svensk(!) växtjägare och sedan via Sverige introducerad för världen. Den sydeuropeiska smalbladiga asken tog vägen förbi Australien innan den vände åter för att pryda det nordliga Malmö, och stora delar av norra hemisfärens urbana miljöer. Två riktiga glob trotters som står för vardagsfluffet längs Nobelvägen. Har en bråttom ägnas de knappt en tanke. Hoppas de får några likes här i alla fall. (på/i Göingeplan) https://www.instagram.com/p/Bxw90lYi6S3/?igshid=19tj8boig5obo