Nu är det bara 2,5 timmar kvar till semestern. Och 16,5  timmar kvar tills flyget från Landvetter lyfter. Vi har knappt börjat packa, men vi har i alla fall bokat bord på ett, tillsynes, gött hamburgerhak i Reykjavik imorgon kväll. 

På söndagen gjorde vi en liten utflykt till Höganäs innan vi åkte hem mot Göteborg igen. Vi hann träffa mamma & pappa en liten stund innan de åkte mot Småland. En riktigt fin helg avslutades nere på Bielkegatan med fluffpannkaka och hallon.

Sen blev det lite cykelmek. Vi bytte sadel på min 14 år gamla trotjänare och fixade till mitt Crescent-fynd. En exploderad slang hann vi med innan den rosa godingen var redo.

Jag och Lina formligen flög fram i skogen. Och på banvallen, och på grusvägarna och på stigarna. Pappa och Robin hade konfererat tidigare och kommit fram till att under 3,5 timmar var rimligt för oss. Kanske ner emot 3 timmar. Om vi hade fina förhållanden, en bra dag och riktigt mycket kraft i benen. Och det hade vi uppenbarligen. Jag trampade i mål på 2:56:37 och Lina kom strax därefter på 2:57:27.  Robin, som kom 23:a (!) gjorde ett riktigt fint lopp och cyklade i mål på 2:17:17.

Veckorna går så fort. Nyss skulle det snart bli vår. Och nu är det inte långt kvar tills det är sommar. Det känns som att veckan består av måndag - onsdag - fredag - söndag ungefär. Som om man hoppar över varannan dag. Men tiden går ju som bekant fort när man har roligt. Och roligt har vi verkligen. Vi cyklar, umgås med familj och vänner, springer, ser Sverige, vandrar, orienterar, jobbar, picknickar. Bland annat.

På söndagen åkte vi till Isaberg tillsammans med Pappa, Mamma och Eric. Lina jobbade tyvärr, annars hade vi varit fulltaliga. Där testade vi bland annat SM-banan som har 100 höjdmeter stigning under första kilometern. 21 serpentinsvängar rätt upp för slalombacken.

Vilken kul bana det var! Själva Billingeracet består av två “öglor” på omkring 4 mil vardera och hela första öglan är samma som jag och pappa cyklade. Men när vi cyklade in under målskynket gick de andra in för värvning och gav sig sedan iväg för ytterligare 4 mils Mtb-cykling. Loppet bjöd på smala och tekniska stigar, skogsvägar, lera, fina utförslöpor, vitsippor, grusvägar och en och annan riktigt vass uppförsbacke. Ett väldigt fint arrangemang. Och vädret hade vi med oss också!

Nu sitter vi i soffan och har just ätit nybakta scones. Fillimpan står i ugnen och husligheten vet inga gränser. Vi kom hem för en liten stund sedan efter en fin långhelg nere i Småland. Vi har hunnit med valborgsfirande i Nydala, Vandring på Store Mosse, Landsvägscykling runt Värnamo och Klubbmästerskap med orienteringsklubben.

Igår gjorde vi något som måste vara höjden av rackartyg. Alla tiders hyss. Vi källsorterade då vi egentligen inte fick. Gränsen för att slänga ofärgat glas (ej glödlampor) går vid 22.00. Klockan var nog närmare 23 då vi var där. Men det är aldrig fel med lite spänning i vardagen.

Vi har varit i Kalmar i helgen. Hela familjen på cykelläger. Det har varit SÅ kul! I lördags cyklade jag och Lina på egen hand. En superfin runda utåt Rinkabyholm, Ljungbyholm och Smedby. Solen sken och naturen visade sig från sin bästa sida. Våren är verkligen vacker! När vi kom tillbaka till hotellet mötte vi upp med mamma för att strosa runt lite på stan. Lagom till lunch mötte vi upp med Eric som precis kommit tillbaka från sin cykling. På kvällen gick vi till Kalmarsalen för middag, prisutdelning och föreläsning med före detta proffscyklisten Thomas Löfkvist. Både pappa och Robin blev prisade under kvällen. Robin, som “helgens socialamedier-champion” och pappa prisades för sina glansdagar på längdskidor och blev “helgens proffs”. Kul! Och idag gjorde jag och Lina klungkörningspremiär. Vi var omkring 30 personer i klungan och första gången jag skulle fram och dra blev jag så nervös att jag blev alldeles svettig. Men det gick faktiskt bra. Och efter 7 mil i lugna klungan kändes det som att vi hade fått in flytet. Vi avslutade dessutom på topp, med en familjetrippel på spurtpriset. Lina, jag och Eric.

Och trots att jag förr om åren kunde bli måttligt irriterad på mamma då hon hurtigt påstod att det alltid känns bättre när man väl kommer ut, så får jag ge henne rätt. För aldrig känner jag mig så duktig som efter ett kallt och regnigt löppass i mitten på november.

Det var fantastiskt väder hela dagen igår. 17 grader visade termometern när vi var påväg hem från den traditionsenliga veckohandlingen. Vi var ombytta för cirkelträning. Men när Robin lite försiktigt frågade om vi inte skulle cykla istället var jag och Lina inte sena med att hänga på. Det kändes inte överdrivet motiverande att gå in i en gympasal under vårens finaste kväll! Så vi slängde in varorna i skafferiet, tog på oss cykelkläderna, dammade av våra racers och stack ut på en riktigt härlig kvällstur.

Kan knappt beskriva hur gött det känns!

Nu sitter vi på Schiphol flygplats och ska snart boarda planet. Jag och Robin cyklade faktiskt förbi här på vår cykelutflykt i förrgår. När man går inne i Amsterdam, mellan alla kanaler, så är det lätt att förstå varför staden är ett av UNESCOs världsarv. Och förutom att strosa omkring längs alla vackra gränder och kanaler så har vi bland annat varit i Anne Franks hus, åkt kanalbåt, cyklat till blomsterparken Keukenhof, shoppat lite och sett oss om i Vondelpark.

Jag är inte så mycket för färgglada fjädrar, ägg och gula små kycklingar. Så därför har vi inte så mycket sånt hemma hos oss. En vimpel i lite ris får fungera fint. Och jag antar att påsken fortlöper som normalt trots mitt något svala påskpyntsintresse.

Mamma har alltid bakat väldigt mycket. Hembakt bröd och nybakade bullar var (och är fortfarande) standard hemma på Hornarydsvägen. Jag har dock inte ärvt den sidan, tyvärr. Därför blev Robin mäkta förvånad - för att inte säga överväldigad - över att hitta en nybakt fillimpa på köksbordet. Och som om inte det vore nog blev det även lite Falsk tosca-kaka till onsdagsfikat.

Så jag gjorde helt enkelt ett födelsedagsstilleben av de fina födelsedagspresenterna jag fick i förra veckan. Så kanske jag aldrig glömmer fleecen, spelet och den hallonröda löparjackan från 2015.