astera skriver

susar det i öronen? nej men det bankar bankar hur då som om att någon bankar på en dörr som om att det är bråttom som om att man måste få lov att komma ut anteckningar tänk så kan kroppen vara långsint besviken som en förälder en försenad bakfylla tänk så har jag ärrat hjärtat kanske finns det ett vitt, gnistrande sträck där en hjärtklaff som snart lossnar efter för många vita, bensindränkta sträck du har riklig mens? jag kallar det för sprutmens när jag drar ut tampongen sprutar det rakt ut och landar på toalettringen om jag har tur på golvet om jag har otur blekt hemoglobin klena röda blodkroppar det mesta av järnet försvinner i avföringen jag tänker på förpackningarna laxeringsmedel som gled ner innanför min jackärm som smekte min magra fjortonåriga handled tänk så kan kroppen vara långsint jag tittar rakt upp i taket när jag frågar ett leende till svar plastiga händer som letar efter min ven kan du inte ta fingret? ett långt pianofinger i luften ligg ner jag ligger ner och tänker på mitt otränade fotbollslag i min otränade kropp mitt trötta hjärta min trötta hjärna mitt sega blodomlopp det ska nog gå bra plastiga händer som vinkar hejdå

jag önskar mig den den och den du går runt hörnet den näst smartaste av dem alla min lilla pudel påsen prasslar inte ens den tar lydigt emot mina stulna presenter min lilla trollkarl jag får vad jag har önskat mig den den och den din givmildhet ryms i påsar djupa fickor varma armhålor min lilla tjuv

det börjar alltid likadant de ställer frågor jag redan kan svaren på vi pratar om stjärntecken vad vi gör om dagarna hur vi mår vilka vi känner resten av kvällen är han i min närhet vi åker vidare i varsin taxi till samma efterfest vi delar sängkanten hos en gemensam bekant tills decemberstockholm vaknar jag trycker lätt på hans axel och klär på mig i hallen han frågar mig om jag verkligen ska lämna honom mitt i all denna misär jag smeker honom på kinden och går hemma ligger jag först i sängen sen i badkaret men mitt hjärta slår hårt det spänner mellan revbenen jag skriver att jag inte kan sova han skriver att jag borde åka hem till honom hemma hos honom så somnar vi med hans händer på min kropp först längs min ryggrad sen min hals mitt ansikte sedan över hela mig jag vaknar med honom bakom mig säger att det är dags att åka hem jag försöker pilla under hans yta men det finns inget inget jag vill ha i hallen tackar han för sig själv jag säger att jag hör av mig displayen lyser upp i trappen han ska bara veta vilken storm han har startat den första efter honom som får röra mig är en 90-talist med glansig uppsyn och det känns okej