SĂ„dĂ€r ja! Nu sitter jag, efter en 25 tim lĂ„ng resa frĂ„n Nagasaki, Ă€ntligen pĂ„ tĂ„get tillbaka mot Ăstersund. DĂ„ Ă„terstĂ„r endast för mig att tacka och bocka er nĂ€rmast sörjande, Ă„ bĂ„de mig och Davids vĂ€gnar, för den hĂ€r tiden med vĂ„r lilla reseblogg. Vi har under en förhĂ„llandevis kort tid hunnit uppleva sĂ„ otroligt mycket pĂ„ den hĂ€r asienresan! FrĂ„n Thailand, med sina bildsköna paradisöar och otroligt spĂ€nnande mat, till det kaosartade och tempofyllda Vietnam. Lilleputtlandet Laos (som ofta hamnar i skuggan av sina tvĂ„ mer populĂ€ra resmĂ„l), vars vackra och Ă€ventyrliga natur verkligen överraskade oss. Eller fenomenet Japan, vars storlek och kulturskillnader gjort ett permanent intryck pĂ„ mig! Det finns mycket att reflektera över; mycket som jag vet lockar bĂ„de mig och David tillbaka i framtiden. Det hĂ€r var Ă€ven första gĂ„ngen i mitt liv jag haft en egen blogg att rodda över. Vad jag först trodde skulle vara ett nödvĂ€ndigt ont visade sig tvĂ€rtom vara riktigt roligt. Inte bara blev det en naturlig del av sjĂ€lva resandet, men Ă€ven ett incitament till att faktiskt bege sig ut och uppleva saker. Annars har man ju inget att blogga om!?!? Nu planerar jag att ta nĂ„gra hĂ€rliga veckors ledigt pĂ„ hemmaplan, och kan sĂ„hĂ€r avslutningsvis sammanfatta resan pĂ„ detta vis: borta bra, men Sverige Ă€r faktiskt inte sĂ„ pjĂ„kigt Ă€ndĂ„. Peace out!! /J & D
