NÀr det bara gör ont nÀr smÀrtan som frÀtande syra rinner genom Ädrorna. NÀr pajasen i bröstet vill fÀlla en och försöka överösta mitt andningsmantra och mina försök till positiva tankar. Det skavar det kommer alltid finnas dÀr saknaden, sorgen, smÀrtan. Den kommer trÀda genom ytan dÄ och dÄ. Det mÄste vara sÄ en ska traska framÄt veta att det blir bÀttre om en tror pÄ sig och framtiden inte sluta hoppas. Men bakrunden finns alltid kvar, den gÄr inte springa i frÄn inte att lÄtsas som den inte finns, Àven om du vÀgrar blicka i den, inte slÀppa fram den sÄ Àr den alltid kvar. Vill en kunna gÄ vidare i livet och kunna bli trygg i sig sjÀlv mÄste en möta den. Ta den och gÄ igenom den, det Àr ett rent helvete, sjÀlvmordsstatestiken Àr hög. Men det gÄr och nÀr det gÄtt har en gjort ett sÄ jÀvla bra jobb och kan Àntligen börja leva ett liv. Om alla fick bra stöd om alla fick höra om o om igen att det gÄr. Skulle fÀrre dö i onödan. Jag lever det gör ont men inte outhÀrdligt o inte hela tiden. Det blir bÀttre o bÀttre. Jag Àr kÀnslig ett ord kan fÄ mig i obalans o tÄrar men efter en liten stund gÄr det över. Alla gÄr livets kamper pÄ olika sÀtt. Det finns ingen som inte tampas med nÄgot. Men det finns miljoner som lever bakom en fasad som de Àr livrÀdda ska rÀmna. LivrÀdda för att visa sig svaga. Att vÄga visa sig svag Àr en styrka. Att vÄga erkÀnna för sig sjÀlv och andra att en har brister o fel att en har alla kÀnslor i registret. Att livet inte Àr en lyckodans pÄ taggfriarosor med husvagn 100% lyckligt Àktenskap utan stötar och fantastiska barn som alltid mÄr bra, Àr glada och dansar runt pÄ semestern med leende lÀppar och uppblÄsbara badleksaker.