VÀnner för livet
I början av nÀsta Är firar jag och Photoshop 20 Är tillsammans. Jag vill nostalgiskt berÀtta om hur vÄr resa började.
Jag minns inte vilket datum det var, men det var tisdag och klockan var strax efter Ă„tta pĂ„ kvĂ€llen (det vet jag eftersom det var Cluedo pĂ„ TV och jag bara fick stanna uppe och titta om jag borstat tĂ€nderna innan). Det var bister vinter 1996. Jag var Ă„tta Ă„r och hade en grĂ„ t-shirt pĂ„ mig (viktigt att minnas dagens outfit vid sĂ„dana hĂ€r viktiga livshĂ€ndelser). Pappa slĂ€pade in flera stora kartonger och stĂ€llde under trappan. Min nyfikenhet fick mig att slĂ€ppa Cluedofallet och dyka ner i en av kartongerna. Ta det försiktigt! Det var mitt första möte med en riktig och modern hemmadator (hos morfar kunde man spela Paperboy med joystick pĂ„ en liten TV-skĂ€rm och han sa att det var en dator). Den luktade plast. Gigantisk. SĂ„ fet. Pappa hade âhyrköptâ den genom jobbet. En dator som skulle hĂ„lla mĂ„nga, mĂ„nga Ă„r. Framtiden var hĂ€r.
Jag minns detta första möte som om det vore igĂ„r. Det var magiskt. Det var en av de viktigaste dagarna i mitt liv (vill sĂ€ga viktigaste men dĂ„ finns det nog nĂ„gra som blir ledsna). âKontoretâ blev en ny plats hemma. En plats för skapande. Jag började hĂ€nga i paint (jag fick bara ha tre bilder som jag gjort sparade för att inte tjocka igen hĂ„rddisken, sĂ„ det var ett evigt val och kval kring om den nyritade bilden var snyggare Ă€n favoriten frĂ„n förra veckan). Mina legobitar som lĂ„g inskuffade i garderoben hade all rĂ€tt att vara svartsjuka.
Ganska omgÄende efter att jag lÀrt mig att dubbelklicka trÀffade jag Photoshop 3.0. Vi blev bÀsta vÀnner pÄ en gÄng. Jag hade inga egna foton och fick sjÀlvklart inte ladda ner nÄgonting frÄn internet (virus + dyrt + inte stÀnga telefonlinjen genom onödigt surfande). Men det fanns ett par medföljande exempelbilder. Jag stiftade oerhört intim bekantskap med ett fönster pÄ ett hus vid havet och en flicka med lÄngt blont hÄr (vilket hon inte hade nÀr jag var fÀrdig med henne). Jag ritade röda slingor med ritverktyget. Pixel för pixel. I fönstret i huset vid havet lÄg ett Àpple (nÀr jag gÄtt loss med klonstÀmpeln fanns det plötsligt 14 Àpplen i hela fönstret). KvÀll efter kvÀll trÀnade jag pÄ att variera dessa tvÄ bilder i oÀndligheten.
Fem, sex Är senare var min stora hobby att göra folk gravida med hjÀlp av Photoshop. Det var kul. Idag Àr sÄ jag himla glad för den möjlighet som jag fick och tog nÀr jag var liten, att skapa och hitta min grej redan dÄ. Jag blev ju rÀtt sÄ bra pÄ det. Nu har jag försörjt mig i nio Är pÄ mina kunskaper som jag skaffade mig dÄ (som jag kanske har utvecklat litegrann). Jag ska njuta av det sÄ lÀnge det varar, jag vet att jag blir brutalt omsprungen vilken sekund som helst. Att jag började klona Àpplen nÀr jag var Ätta gÄr ju inte ens att jÀmföra med de fyraÄringar idag som Àgnar eftermiddagen pÄ förskolan med att programmera. Vi kan inte fatta vilka möjligheter som ligger i framtiden. SÄ hÀftigt. HÄll i dig.
Slut pÄ meddelandet. Nu ska jag ÄtergÄ till att researcha och skriva om robotiseringens effekter pÄ arbetsmarknaden. Jag Äterkommer!
