Bokcitat

Hon passerade Kramfors, som någon hade beskrivit som 'stan som ligger mittemot Domus'.

Hä är så här. När ja fått en tolvtaggare i sikte, å se han skumpa fram, å krama av skotte i precis rätt ögonblick å se han rasa ihop - då ska ja säj att hä gå för mig tre gånger i kallingarna innan ja är framme vid kroppen.

Sexuell fortplantning, ett av naturens vidrigaste påfund. Spröt och lemmar av alla tänkbara storlekar, hårdheter, former och färger, blinda spenar och utskott som letade sig fram til springor eller hål och skvätte ut sin vätska i dem. i springorna eller hålen växte nya v arelser och när de var färdiga trängde de sig ut, skrikande i panik över att behöva komma till den här världen.

Hon hade fel. En blekfet daggmask kom upp ur sanden och trevade runt. Ett finger, hoppades hon, hon ville inte tänka på det andra alternativet. Nej nej nej inte det, tänk inte så. Hon backade ofrivilligt. Sedan gick hon fram igen, lyfte spaden i bägge händerna, tog sats och högg ned den sidlänges, som ett knivblad. Den träffade perfekt och högg av det maskliknande föremålet. Det var ett finger.

Att spela andra violen var ingenting för mig och därför hade jag i verkliga livet lätt kunnat förlika mig med att spela den sista. Antingen var jag hjälte eller så krälade jag i smutsen - något mittemellan gavs inte.

Morskar upp sig gör bara åsnor och mulor, och då också bara tills väggen kommer emot.

Varje människa bär på saker som hon inte berättar för andra, möjligen kan hon göra det för sina vänner. Men det finns också saker som inte ens vännerna får veta, saker som man bara yppar för sig själv, och i största hemlighet. Och slutligen finns det saker som man inte vill erkänna ens för sig själv, och rätt mycket sådant kan ha samlats hos den hederligaste av människor.

Kan man lämna en människa ensam i fyrtio år utan något att göra?

För vad är en människa utan önskningar, utan frihet och utan viljande annat än en pipa i ett orgelbygge?

I opened and closed my hands a few times. The bandages were off, but both hands were littered with red blisters. I looked like a leper. Or a hooker who gave handjobs exclusively to lepers.

Jag gläder mig, jag gläder mig. Mina skämt är förstås dåliga, haltande, skeva - det är bristen på självkänsla förstås. Fast det beror ju på att jag inte respekterar mig själv. Kan en medveten människa alls känna respekt för sig själv?

Också tandvärk kan bli en njutning, svarar jag. Mina tänder värkte en hel månad, så jag vet minsann. Det är klart att man inte lider tigande, man stönar. Men man stönar inte rakt upp och ner, man stönar lömskt och det är i lömskheten det sitter. Man stönar och lider och njuter. Skulle man inte njuta, varför då stöna?

Visst, enligt min åsikt är den vanliga, normala människan tanklös - sådan föddes hon i all välmening av naturen, den ömmaste av mödrar, som ville se henne just sådan. och den människan gör mig gallgrön av avund. Människan är dum, det tänker jag inte diskutera med er, och kanske bör den normala människan vara dum, vem vet? Kanske är det till och med det bästa.

Jag är egentligen hemskt egenkär. Jag är misstänksam och lättsårad som en puckelrygg eller en dvärg, men visst fanns det stunder i mitt liv, då till och med jag hade blivit glad om någon gett mig en örfil.

I checked the landing zone schedule on my Gizmo. no meat ship today (that's what we call passenger ships). They only come about once a week. The net one wouldn't be for three days. Thank God. There's nothing more annoying than trust-fund boys looking for "moon poon".

If my neighborhood were wine, connoisseurs would describe it as "shitty, with overtones of failure and poor life decisions".

"It's pricey to get here and expensive as hell to live here. But a city can't just be rich tourists and eccentric billionaires. It needs working-class people too. You don't expect J. Worthalot Richbastard III to clean his own toilet, do you?"