hip hip hooray - we all love ba

Hejdå Buenos Aires. Hejdå balkongen med storstadsutsikt. Hejdå gym på 31:a våningen och löpbandet där Lisa sprang en mil på 48 minuter. Hejdå snälla dörrvakten Enrique som alltid ler och frågar hur vi mår. Hej då liljor i foajén och poolen där man kan bada i december.

Hejdå Uriarte, trasiga trottoarer och hundbajs överallt. Hejdå buss 55 och alla andra bussar. Hejdå tunnelbanan som alltid är proppfull och alldeles för varm. Hejdå försenade inrikesflyg.

Hejdå Botaniska trädgården. Hejdå växthusen som är dom finaste jag sett. Hejdå alla älskade katter som lever runt och klättrar i palmerna. Hejdå lekparken där Ture ramlade och slog hakan så det rann blod överallt. Hejdå lekparken där Ture tog sina första steg utomhus. Snubblade runt i sandlådan.

Hejdå grillar överallt och kött kött kött. Hejdå vin doggy-bag, asbillig avokado och glass på lösvikt. Hejdå Disco. Hejdå till "vår kines" som alltid spelar K-pop och med tjejen som alltid är lite sur i kassan. Hejdå killarna som sitter utanför och dricker enliters Quilmes. Hejdå till kvinnan med dottern som vi köper frukt av på gatan utanför matbutiken och till vår frukteria som undrar vart vi varit när vi inte handlat på en vecka och som alltid ger jordgubbar till Ture. Hejdå till kvinnan på vår pasteria som alltid leker med Ture och tycker att vi köper för mycket pasta. Och hejdå till vinhandeln som fick Lisa att lära sig att dricka rödvin.

Hejdå stekande värme. Hejdå mojitos på Taco Factory, trängsel på Franks och Strawberry Daiquiris på Milion. Hejdå Don Julio, La Dorita och Las Cabras. Vassa knivar, pingvinkannor och ritbara dukar. Hejdå limepajen på Anitas Bakery. Hejdå vår bästa öl, Kathmandu, vi kommer sakna dig. Hejdå regntunga dagar och himlen täckt av blixtrar som sprider sig likt hjärtslag övervakade på en monitor. Hejdå till dom vackraste husen jag sett och dom finaste kvarteren med oändliga variationer vad gäller storlek, färg och funktion. Hejdå väggmålningar, som gratis konstutställningar vart man än går. Hejdå alla vackra gator med stadsalléer och lövtunga trädkronor.

Hejdå Boca Junior och River Plate. Hejdå fotbollsmatcher och hejaramsor med så mycket svordomar att till och med Lisa blev generad. Hejdå gatan där Alex fick prata om korv och blev argentinsk TV-kändis. Hejdå Palermos parker, marknaderna där vi fyndat mattor, smycken, kartor, leksaker. Hejdå tangodans mitt på gatan.

Hejdå till människorna som stannat upp och pratat med oss på trottoarkanter, i affärer, på bussar, i lekparken. Hejdå cartoneros. Hejdå hippa Palermo-bor. Hejdå expats, hemmafruar och studenter, korrupta poliser, blomförsäljare, servitörer.

Tänkte att jag skulle tipsa om fyra finfina Latinamerika-bloggar. Så, bon apetit alla, hoppas dessa smakar gott:

Elisabeth skrev en alldeles fenomenal blogg när hon frilansade sig runt i Latinamerika. Kolla här om ni vill läsa om t.ex. Mexico, Colombia, Venezuela och Guatemala. Här finns en utmärkt blandning av politik, vardag och vackra bilder.

Annica heter personen som skriver på bloggen Colombialiv. Mycket intressant och fin blogg om man är nyfiken på såväl vardags- som samhällsbetraktelser från både huvudstaden Bogota och landet i stort. Och det är man ju! Visst?

Julia Svanberg har bloggen Mammas machete och bor precis som Annica ovan i Colombia. Julia bor dock i i den lilla bygden Allmänningen uppe i Anderna och bjuder på en helt fantastisk inblick i livet där. Läs!

En av mina favorit-bloggar från Argentina är Ver America. Har lärt mig så mycket av att läsa denna blogg. Är man på väg hit är den absolut att rekommendera!

Jag skrev hemtenta in i det sista (eller, faktum är att jag fick fortsätta panikplugga en del på kvällarna även i Salta) vilket innebar att Alex fick agera reseledare. Egentligen hade vi ju tänkt åka till Ushaia men efter mycket om, men och "vad tror du om.." bestämde vi oss för att åka till Salta istället. Alex köpte biljetterna, bokade hotell och packade allting (mycket spännande att inte ha en aning om vilka kläder jag hade med mig). Det enda jag gjorde var att följa med till flygplatsen! Tänka sig va, vilken service.

Salta var ungefär allt det vi hade hoppats på. Vackra berg runt staden, små vackra hus  och tryckande värme. Första dagen tog vi oss bara runt, hängde vid torget, tittade på vackra kyrkor, åt glass, promenerade till en marknad utanför stan, köpte en av de finaste mattorna vi sett. Dag två fortsatte vi precis som innan minus det där med mattan. Passade på att ta linbanan upp på ett berg med utsikt över hela stora staden. Okej, jag hade lite panik över höjden ett tag men i övrigt var det både fint och spännande. Sen gick vi på museum. Under Inka-tiden betraktade man bergen som heliga och man utförde flera ritualer uppe på bergstopparna under molnen för att hålla gudarna nöjda. Bland annat offrades barn för att tillfredsställa såväl gudarna som Inka-rikets härskare. (Ni som känner till detta, visst måste författaren till Hungerspelen varit sjukt inspirerad då hon skrev sina böcker?). Skypade med min pappa, latinamerika-kultur-nörden, om detta som exalterat utropade "dom är världsberömda". Väldigt fint och intressant museum. Bland annat för att man, efter stora diskussioner, valt att ställa ut de tre barn som man hittat. Läs mer här och här!

Dag tre och dag fyra tog vi hyrbilen och åkte på äventyr. Körde på smala slingervägar med hisnande stup på sidan. Förbi små bergsbyar och övergivna gruvstäder. Dom säger att bergen har sju nyanser. Stannade bilen och klev av bara för att titta på rosa, röda, gröna, lila berg. Flodbädden uttorkad. Stannade och köpte en matta till. Små begravningsplatser upp i bergen och ständigt slingrande bredvid vägen, tågrälsen, tren de las nubes. Tåget till molnen. Stannade i en by för att leta mat och hittade en kvinna som öppnade sin lilla butik och gjorde två ost och tomatmackor till oss. "Vill ni ha majonnäs på?" frågade hon "ja, tack" svarade vi. Fortsatte att beklaga sig över allt knark. Berättade att det bor 70 personer i byn. "Men" skrattade hon "vi är bara sju familjer". Utanför sprang Ture runt och jagade höns. Med rosa berg och kaktusskogar som kuliss.

Här kommer ett till tisdagsutflykts-tips! För ett tag sen besökte vi Museo de los Niños Översättningen blir ju barnmuseet vilket nog egentligen är lite missvisande för det här är snarare ett enormt lekland än ett museum. Oavsett så var detta sannerligen en riktig day of fun och även om Ture är lite för liten för att uppskatta allt så trivdes han riktigt fint han också.

Jag är uppvuxen i en trygg förort. Kedjehus, bil, katt och liten trädgård. Alex på ett ungefär samma. Gick i skolan på gångavstånd, bästis med grannen. Klassisk svensk medelklass skulle man kunna säga. Men jag vet också att mina föräldrar fick planera och anstränga sig mellan varven när vi var små för att få ihop det med ekonomin. Tre barn och föräldraledighet och deltid och allt sånt ni vet. Trots detta har dom gett mig bland dom största gåvorna jag vet. Nämligen världen. Vi har bilat till Italien, hyrt hus i Nederländerna och åkt på stora äventyr i Mexiko. Så fort jag hade möjlighet började jag spara pengar för att få se mer, andas, lukta, smaka, uppleva allt det där andra utanför min trygghetszon. Det började med en resa till Marocko när jag var 19 och sen följde en rad länder. Europa. Asien. Latinamerika. Alex har haft det likadant. Hunnit bo i Malaysia, Frankrike och Venezuela. Rest runt och upplevt och sett nytt. Jag är övertygad om att vårt resande format oss som människor. Förhoppningsvis gjort oss mer öppna. För oss var det med andra ord en självklarhet att vi ville kunna fortsätta pröva på och vara med om nya saker trots att vi fick barn. Det är ju ingen självklarhet såklart, det är ett jävla privilegium att få resa. Men vi har möjligheten och är väldigt tacksamma och lyckliga över det.

Vi började prata om den här Argentinaresan för länge länge sen. Sen dess har vi hunnit beta av många olika drömmar och planer. Vi har pratat om den utflykten hit och den utflykten dit och dividerat fram och tillbaka. Några av dom saker vi pratat om är

1. Chile (här stod Valparaiso högt på listan)

2. Ushuaia, södraste söder. (För att titta på mer pingviner och vandra där det finns snea träd)

3. Glaciärspaning i El Calafate

4. Bila längs kusten  Uruguay

5. Besöka cowboystaden San Antonio de Areco

Ni glömmer väl inte bildbloggen?

Nu har vi varit här i över två månader och även om det kanske låter konstigt så har vi inte längtat hem alls. Det har känts helt naturligt att vara här. Som att den här lägenheten är vår och kvarteren är våra och lekparkerna, maten, lukterna och värmen. Fram tills idag då. Dom senaste tre veckorna har vi haft sällskap av Rikard och precis som att det känts helt naturligt att vi bor i Buenos Aires just nu så har det känts helt naturligt att Rikard ska vara här också. Vi är vana vid att det ligger någon och sover i soffan i vardagsrummet, att någon sitter på balkongen och dricker öl och läser deckare. Någon som alltid ska se och hitta på saker, någon som säger att nu beställer vi in en flaska mousserande på restaurangen, någon som alltid får fem hundar efter sig. Det har hunnits med mycket dom här tre veckorna och vi har sett valar, pingviner och sjöelefanter (Rikard vann vem-kan-se-flest-djur-först-tävlingen), ätit på restauranger, lekts i parker, gått långa promenader. Dessutom har Alex, Ture, Rikard och ibland bara Rikard varit på egna äventyr; åkt till Camenito, tittat på träning på stadion i Boca, promenerat till Retiro. Åkt till Uruguay och hunnit med både Montevideo och Colonia, varit på streetart tur, varit på svartklubb, köpt tre par skor, köpt tre tavlor, köpt två antika mattor.

Denna utflykt gjorde vi för rätt många veckor sen. Reserva Ecologica är en liten "halvö" som ligger utanför Puerto Madero.  Buenos Aires är ju som bekant en stor storstad och överallt kan man höra brus från trafik och storstadsliv. Charmigt i sig men ibland vill man ju ha... en paus. En svensk hade ju åkt till en skog och plockat svamp eller så. I Buenos Aires kan man ta sig till Reserva Ecologica istället. Här är det tyst, folk promenerar, joggar och cyklar runt halvön med vattnet på ena sidan och på andra sidan bakom träd och vass kan man ändå skymta skyskraporna och allt det där andra som också är Buenos Aires.

Idag är det tisdag! Det betyder lite olika saker. T.ex. att städningen som ingår i vår hyra utförs. Det innebär i sig att vi måste städa på morgonen innan städningen eftersom vår landlord samtidigt kommer hit och tittar så att vi sköter oss. Det betyder också att vi måste lämna lägenheten från ca 12-17. Och det betyder att vi ofta försöker hitta på någon utflykt på tisdagar.

I måndags ställde vi väckarklockan på halv fyra för att åka iväg på äventyr. Blev lite smånervösa när vi vaknade mitt i natten av att porttelefonen ringde och trodde att vi försovit oss men som tur var var det bara taxichaffören som var överpepp och bestämt sig för att hämta oss vid tre istället för fyra. Taxi genom stan förbi fint festfolk och så väl på flygplatsen där vi fick beskedet att flyget var två och en halv timme försenat eftersom det var dimma på destinationsorten. Detta skyller vi givetvis på Rikard som av någon outgrundlig anledning tycks vara kraftigt förbannad vad gäller flygresor. Egentligen kanske vi hade tur när jag tänker efter för denna försening innebar att vi fick hänga på flygplatsen samtidigt som hela argentinska fotbollslandslaget. Om vi blev starstrucked av att få se Messi? Ehhh, har påven rolig mössa osv.

Landade så småningom i Trelew, hämtade vår hyrbil, körde till Puerto Madryn där vi åt lunch på Nerd Burgers och åkte sedan vidare till finaste småstaden Puerto Pyramides där vi sedan bodde fram till i torsdag då vi åkte hem. Puerto Pyramides var litet och lugnt. En sån stad där hundarna ligger kvar på gatorna utan att bry sig om bilarna som kör förbi, där alla bosatta känner alla. Ni vet, en sån stad där det på kvällen blir så mörkt att det känns som att man kan nå stjärnorna och så tyst att man kan höra valarna bröla när man promenerar på stranden.

På tisdagen tog vi en båttur för att titta på valar. Turen var ungefär en och en halv timme och Ture tyckte att det var kul ungefär hälften att tiden. Resten skrek han. Askul tyckte jag, Alex och resten av båten. Hehe. Jag hade nog varit lite skeptisk mot turen innan men måste såhär i efterhand erkänna att det var extremt mäktigt att se valar på så nära håll. Vilka djur alltså! På eftermiddagen tog vi bilen bort till en utkiksplats och tittade på sjölejon. Också väldigt spännande! Köpte hem pizza, spelade kort och somnade tidigt. På onsdagen tog vi bilen och körde runt på lilla halvön på djur-turné. Första stoppet blev till ett gäng pingviner, Lisa var typ lyckligare än ett barn på julafton. Även Ture var mycket fascinerad och viftade och pekade och skrek "där" mest hela tiden. Åkte vidare för att titta på sjöelefanter, konstiga djur, och rätt tråkiga. I övrigt hann vi se: strutsar, enorma spindlar (såna med hårig kropp), en armadillo (asså, ååååå!), lamor, hästar, får och en två cm stor myra (jätteläskig) och en hel del andra djur också förstås. Rikard lyckades även skaffa en hund som följde med oss runt halva staden och sedan satte sig utanför vår hotelldörr tills hotellägaren tröttnade och ringde hundens husse som kom och hämtade den.

På torsdagen åkte vi tillbaka till sjölejonen och sedan tog vi bilen längs ökusten och bara "aaahade" och "ooohade". Allt som allt, en fantastisk halv-vecka. Sen åkte vi till flygplatsen och hängde där tills planet, en timme sent, lyft och kom hem igen mitt i natten i ett Buenos Aires som var stort och brusigt och sommarljummet och det kändes.. som att komma hem.

Sara har önskat ett inlägg om mataffärer så nu ska vi försöka skriva ett sånt. Inne i stan finns det egentligen två olika sorters mataffärer

1) Vanliga kedjor som säljer livsmedel, tänk typ ICA och Konsum. Dom två största är DISCO och Carrefour. Dessa är som sagt rätt lika svenska affärer. Några saker är dock lite annorlunda. Till exempel: det finns ofta väldigt mycket färskt kött, du kan köpa starköl och vin  och grönsaker och frukt plockas själv men vägs av personalen innan du går till kassan. Man har inte heller riktigt samma syn på effektivitet i Buenos Aires som hemma i Sverige. Om man generaliserar lite så skulle man kunna säga att en kassör här inte stressar upp sig i onödan direkt. Det finns också allt som oftast en eller flera kassor som erbjuder hemkörning. Det brukar också finnas en kassa speciellt för gravida och personer med handikapp. (läs har man lite bråttom så ställer man sig där)

2) Utöver dessa så finns det en annan sorts mataffär som kallas för chinas, så kallade "kineser", dessa brukar ofta ha lite mindre utbud men ändå sälja lite kött, lite grönsaker och vanliga matvaror som typ pasta, konserver osv. Dessa ägs typ alltid av asiater. Vår närmaste spelar dessutom alltid K-pop på hög volym i affären.

Lite här och var finns det stora mataffärer också förstås, tänk typ ICA Maxi eller Coop Forum. Dessa är enorma och man kan hitta typ allt (dåligt med Old el Paso tacokrydda dock)... För oss matvarubutiksfantaster är besök hit allt som ofta en fröjd.

Sedan finns det ju en rad småbutiker som specialiserar sig på olika saker. Typ butiker som bara säljer färskt kött eller färsk ost, heladería, (glasserior) eller frukt- och grönsaksbutiker. Dessa sorters butiker finns i princip överallt. Idag har vi t.ex. varit och handlat grönsaker på en så kallad verdulería, grönsaksaffär. Vi köpte tre kilo apelsiner, en färsk kronärtskocka, en paprika, tre avokado och ett halvt kilo körsbärstomater. Kalaset slutade på ca 50 svenska kronor vilket ju måste ses som väldigt överkomligt. I verduleríorna tar man inte själv utan man ber istället om det man vill ha och låter personalen packa och väga. Här finns det källor som säger att de riktigt lojala kunderna belönas med den godaste frukten och finaste grönsakerna till ett lite bättre pris än vad gemene man får betala. Vi har dock inte kommit så långt än att vi fått några bevis för detta.

Avslutar med ett litet frukt och grönsakslexikon som kommer härifrån. Bara att börja plugga!

Hola guapas! På måndag kommer Rikard hit för att hälsa på oss i tre veckor. Detta innebär ju såklart en hel massa saker men kanske framförallt att vi snart kommer att åka på vår första resa utanför Buenos Aires. I flera veckor har Alex suttit framför datorn och googlat och bläddrat i guideböcker. Det har mailats till resebyråer och jämförts priser. Det har suckats och stönats, googlats lite till och så till slut tagits en del beslut.

I torsdags gick vi således med stora pengabunten till en resebyrå och betalade för våra flygbiljetter. Den 15 oktober flyger jag, Alex, Ture och Rikard till Peninsula Valdes. Där har vi hyrt bil och sedan blir det fyra dagar då vi ska på valsafari, spana på bland annat sjölejon och pingviner och bara åka runt och förtjusas över att världen kan vara så sanslöst vacker och så sanslöst märklig. Vi ska mysa lite, springa runt lite, lata oss lite. Om vi är peppade? Något så sjukt!

Då ska vi se: Det är vår nu. Gröna träd, fåglar som kvittrar och lukt av grillat kött överallt. Folk har vårfest, "feliz primavera"! Vi tittar på Generation Kill, Lisa gör aspirinmask. Imorse tränade vi till Biggest Loser Gillians DVD "Killer Buns and Thighs" när Ture sov. "Get some" skrek hon "This exercise should feel like your legs are ripped open". Åt en våffla med röda bär och kolasås. Drack en café con leche. Sen några veckor går Ture helt och hållet. Så himla roligt. Och så har han åtta små tänder, fyra uppe, fyra nere. Hittade världens finaste köksbord idag, önskar vi kunde skaffa en container och frakta hem typ en miljon möbler och tavlor.

Förra veckan hittade vi en död katt som någon slängt bland soppåsarna på gatan. Alldeles ensam och "bortslängd" låg den. Alex gick över gatan och köpte en röd blomma. La den bredvid katten. För att den inte skulle vara helt ensam liksom. Försöker plugga men det är inte så kul när det är vår ute och Ture går och fåglarna kvittrar.

Alex har köpt en bok på spanska "El viaje del mundo en 80 dias" och springer runt med den och ett spanskt lexikon överallt. Och imorgon ska Alex tävla i orientering! Egentligen är det väl inte så konstigt, bakom dom rutiga skjortorna och basketskorna har det ju visat sig gömma sig en ganska så stylish nörd, men lite förvånad blir man ju när ens sambo helt plötsligt berättar att han anmält sig till en orienteringstävling. I Buenos Aires. I Argentina. Hur som är det som ni förstår väldigt spännande och just nu rätt pirrigt.

1. På Museo Evita finns förutom museum även en liten restaurangdel. Man kan sitta antingen inomhus eller i "trädgården" (där det grillas) som dessutom är pet friendly med fullt med vattenskålar till hundar som vill följa med. Vi älskar den här restaurangen dels för att det är himla trevlig personal, dels för att dom har god mat men mest för att det är sån härlig blandning med folk. Mycket äldre Buenos Aires-bor som klätt upp sig i finkläderna när de går hit för att äta lunch. Vi sitter alltid och spanar och tjuvlyssnar på samtal. Många besök känns lite högtidliga. Här kan man äta bland annat risotto, pasta, köttbitar, och Lisas favorit-sallad med getost, stekta äppelskivor, sallad, och bär. Ungefär hur god som helst. Har även en gedigen efterrättslista med bland annat massa crepes.

2.  Social Paraiso, Honduras 5182. På den här restaurangen kan man sitta på uteserveringen på gatan, inomhus eller om man har tur (som vi hade) så får man plats på lilla innergården där det bara finns två bord. Inomhus är det fint och dukat med vita dukar, på innergården finns det apelsinträd. Detta är vad jag skulle kalla en "liten, intim och mysig restaurang". Tror dom spelade typ fransk musik, ni förstår stämningen. Åt fantastiskt god mat! Jag åt en fancy version av noquis och Alex åt apelsinrisotto. Hade även förträfflig café con leche.

3. Appassionato, Uriarte 1616. Från den här restaurangen har vi inga bilder på maten och det är ju synd. Bjuder därför istället på en bild på Ture och en kompis som han skaffade när vi var där första gången. En klassisk argentinsk-italiensk. Mycket goda pastor (serverar även pizza men dom har vi aldrig provat) och bästa rödvinet Alex druckit typ någonsin. Så gott att vi var tvungna att gå tillbaka så han fick dricka det igen, var tyvärr någon form av limited edition.