Blackmetalfredag

Nu ska skivan ha släppts av svenska bolaget helter skelter på vinyl men sen innan har den funnits på CD och även digitalt. Detta är alltså bandets första fullängdare. Det är rå finsk black av det snitt som jag gillar. Det är melodier och rå och naken produktion men det är bra balans och jag får en fin känsla av det. Som nästan endast den finska scenen kan frambringa hos mig. En myskänsla som är melankolisk och på samma sätt stärkande. Även om Malum inte är det bästa bandet inom den scen och stil på långa vägar är det något i bandets sätt att skriva låtar som får mig att fastna.

Akitsa har hållt på länge och spela sin blandning mellan black metal, punk och noise. Jag har länge gillat dom trots eventuella tveksamma politiska åsikter. Då min franska inte är särskilt bra så är det inte något jag behöver lyssna på. Det jag däremot har lyssnat på är i och med det senaste albumet old school andra generations black av Skandinaviskt snitt. Trummorna är necro som fan och sången är lika sinnessjuk som tidigare men musiken är i brist på annat ord mer tillgänglig. Riffen har alltid funnits där men här är arrangemangen mer som black metal brukar vara snarare är punkigt ös med noise partier. Riktigt bra. Jag skäms lite över att jag missat skivan 2018 men den släpptes på Profound Lore istället för WTC / Tour de Garde vilket förklarar lite av det.

Detta är trots allting som talar emot det inspelat i nutid och inte för ca 25 år sen. Att bandet är ett tvåmannaband från Belgien är också en fin sak. Det låter nämligen som att andra generations av black metal och framförallt Darkthrone inte har hänt överhuvudtaget. Istället är det Beherit och Drawing down the moon som är utgångspunkten. Även produktionen är mycket Beherit, rutten och bastung. Så klart är jag en sucker för detta. Riktigt bra. Framförallt lyckas bandet skapa låtar och riff som fastnar. Spännande bekantskap detta band.

Wow. Ibland kan vår södra granne imponera. Detta album är även om det inte är unikt på något sätt en ganska bra uppvisning i nordisk black metal. Naturligtvis är ju den norska andra vågen snabbt framme när det kommer till referenser. Inte så dumt.

Jag hade ingen koll på bandet som verkar ha släppt en fullängdare 2011 och nu även ska släppa en på IBP 2019. Det brukar vara ett ganska bra tecken. Vad har vi här då? Modern, lite ortodox black metal. Lite för mycket melodier för min smak. Ganska fina slingor i låten. Sången har lite döds/thrash över sig vilket passar i detta fall. Jag är inte helt övertygad än men ska ge skivan en lyssning när den släpps.

Den andra delen av splitten består av Prosternatur vars enda fullängdare hittills är väldigt bra men de verkar tyvärr vara ganska okända för den stora massan. Ortodox modern black metal fast med bra anslag.

Wulkanaz och mystikern W. Ödegård bakom har tagit hjälp av en trummis och spelat in hela albumet analogt. Detta gör tillsammans med de ambienta delarna och märkliga mellanspelen att detta är ett av de ultimata albumen av Wulkanaz. Det är fortfarande punkigt och lofi men det finns lite mer struktur på vissa låtar och riffen och även tonerna på gitarren har utvecklats lite. Det säger inte så mycket när det kommer till denna artist men för mig som älskar det och anser att det är ett av Sveriges bästa band i nuläget gör det skillnad. Jag anar mer influenser av senare Furze än tidigare och även om jag inte skulle gå så långt som att kalla musiken avancerad på något sätt så känns det genomtänkt. W. Ödegård är också en av de få akter idag som får mig att rysa på riktigt. Det är creepy och lite obehagligt. Inte helt olikt de tre första Arckanum albumen vilket är en komplimang. Cultes des ghoules är nog den enda andra nuvarande grupp som kan få mig att känna på detta sätt. Detta är högt på årets lista. Tillsammans med cultes des ghoules som också släppte en bra skiva i år.

Gammal hederlig thrash. Tyvärr tycker jag inte bandets andra releaser är lika spännande men detta är kompetent thrash med mycket tidig Metallica känsla. Framförallt sången.

Intressant band på många sätt. Nawaharjan är lite udda på det sätt att de spelar i samma liga som Arckanum, de använder sig av forngermanska hedniska språk och symboler precis som även Wulkanaz gör. Det är lite som om den mer mörka delen av Shamatee och Magus skapande har körts genom ett tyskefilter. På ett bra sätt. Som en bekant till mig uttryckte det " det är så här den senaste Arckanum skivan borde låtit". Jag håller med. Detta är mycket bra och jag hoppas på att deras första fullängdare släpps under 2019. Rekommenderas.

Svenska Valkyrja släpper en ny platta snart. Mina förhoppningar är ganska lågt ställda då jag inte gillade deras senaste fullängdare lika mycket som de som kom innan. Detta förbättras inte av att efter mycket om och men är så det bara en originalmedlem kvar i bandet och han fick lära sig sjunga (!). Nåväl. Det är ändå en glad överraskning för alla som gillar Watain, det är välproducerat och ganska slick modern black metal med solon och allt vad det innebär. Jag gillar Valkyrja för de lyckas ändå på något sätt skriva rockiga låtar som är minnesvärda. Jag vet att jag gick och nynnade på "oceans to dust" eller vad den heter väldigt länge. Jag hoppas ändå lite på att skivan kommer bli bra. För jag vet att de kan få till det.

Hur det låter då? Det är rått, melodiskt och ganska mycket upprepande av riffen. Något som jag uppskattar. Det är också jävligt bra och dålig sång beroende på hur man ser det. Jag har lyssnat på hela skivan och kan ärligt säga att jag inte uppfattar någon som helst lyrik. Det är ljusare vrål a la Burzum och mörkare ibland. Ibland närmar sig musiken dsbm men oftast är det mer kring atmosfärisk black metal. Riktigt bra.

Som de flesta vet så består bandet av medlemmar från MGLA och Bestial Raids. Det vill säga några av de absolut mest intressanta banden i Polen. Kriegsmaschine har trots att de funnit ett tag och gjort en massa olika släpp aldrig fått den enormt genomslagskraft och hype som MGLA har fått. En av anledningarna är kanske så enkelt som det tyskklingande namnet men jag tror också det beror på att musiken är mindre lättillgänglig än MGLA. Kriegsmaschine är mer dissonanta och mer långsamma och även om det finns delar som är melodiösa är det mer franskt än finskt i soundet. Skivan släpptes nyss och jag har inte hunnit lyssna igenom den mer än ett par gånger men det är bra. Det som jag framförallt fastnat för är trummorna som i brist på annat ord låter rituella. Rekommenderas.

Ah. Det är en svår grej att blanda black metal med äldre och framförallt mer melodiösa metal genrer. Ofta faller det ganska platt om det inte handlar om death eller thrash enligt mig. Naturligtvis finns det undantag som Nifelheim och nu skulle jag vilja lägga till Morgal. Även om musiken har inslag av traditionell NWOBHM och likande så lyckas bandet ha kvar den råa och ärligt talat ganska så kaotiska ljudbilden. Framförallt trummorna låter helt sjukt vid vissa tillfällen. Tydligen är detta bandet ganska nytt och består av unga pågar men förhoppningsvis så kommer det komma mer material snarast.

Hur detta låter? Det låter svartidaudi, dvs den typiskt dissonanta version av black metal med inslag av andra genrer som gör att jag anser att de är bland de ledande banden i världen. Lyssna på riffen, produktionen och det rituella trumspelet i slutet av låten. Detta är så bra att jag ryser. Måste införskaffas så fort den släpps.

Jag måste säga att jag först inte tyckte detta var något speciellt, omslaget och låttitlar och så vidare kändes ganska gjort och lite väl generiskt för ockult black metal. Men jag är glad att jag tog en andra lyssning och en tredje osv. Denna ep fastnar. Det är bra gitarrslingor och minnesvärda melodier. Trots att det i grunden är ganska brutal musik. Helt klart ett band att lägga till i listan över den inte alltför långa lista som finns med spanska bra metalband.

Aaah. Ibland behöver det inte vara svårt för att charma mig. Detta band från Rhode Island manglar på i samma anda som Archgoat, Blasphemy osv osv. Jag fastnade för skivan på något konstigt sätt ändå. Det är svårt att sätta fingret på men det kan vara trummorna som är ganska tekniska ibland som gör att jag får lite Nile vibbar och även lite Nasum. Det är naturligtvis bara komplimanger. Komplettera med två olika sångstil sen och jag är såld. Släppt på pålitliga Blood Harvest.