#vithetsprivilegium

Du ser inte hudfärg.

Berätta. Berätta för oss igen. Berätta att du inte ser hudfärg. Säg det högre då. Igen. Igen. Igen.

Berätta för oss om hur bara finns en ras: människorasen.

Berätta för oss en gång till hur du behandlar alla likadant för vi är ju alla likadana på insidan.

Berätta för oss att vi inte behöver prata om det. Att det är obekvämt att prata om ras som social konstruktion, om rasifiering, om vithetsprivilegier, om intersektionalitet, om postkolonialism, om maktstrukturer och system av förtryck. Om alla dessa jävla begrepp som du slentrianmässigt googlar på när vågor av white guilt sköljer över dig. Begrepp som producerats när kroppar som våra försökt skapa verktyg till att förstå det förtryck vi utsätts för av dig.

Berätta för oss hur det förflutna inte påverkar oss, inte finns kvar hos oss. Att vi har byggt vår samtid på luftslott, helt utan förankring i vad som har hänt och vad som fortsätter att hända.

Berätta för oss att du inte ser hudfärg och därför inte kan bli kallad rasist. Att du därför inte behöver självrannsaka dig själv och de privilegier du har. Att det våra kroppar vittnar om bara är lögner. Att det handlar om individer och inte ett system.

Berätta för oss att vi måste sluta kalla folk för rasister, för det är värre att bli kallad rasist än att bli utsatt för rasism.

Berätta för oss hur vi måste framställa oss själva för att bli tagna seriöst. Berätta för oss att vi måste gå klädda på ett visst sätt, armbåga oss fram på ett annat och framförallt – påminn oss gärna om vikten av det Goda Tonfallet. Som om vi inte redan vet. Som om någon ens behövde berätta för oss. Men visst. Berätta för oss igen. Om hur hudfärg inte spelar någon roll.