Jag jobbar med barn, och jag vill absolut inte ta diskussioner med dom angĂ„ende vad trans Ă€r etc. Men, dom Ă€r dom mest öppna personerna jag har bemött. âĂr du kille?â Jag svarar alltid âjaâ och dĂ„ blir det viktigaste i den stunden vad vi ska leka hĂ€rnĂ€st. Dom kunde inte bry sig mindre om hur jag ser ut eller lĂ„ter, i deras ögon Ă€r könet inte viktigt, det spelar ingen roll för dom om jag Ă€r man eller kvinna, vad som Ă€r viktigast Ă€r om jag kan spela UNO med dom eller knuffa pĂ„ en gunga Ă„t dom. Dom fĂ„r mig att kĂ€nna mig sĂ„ bekvĂ€m i vardagen, att passa in och att det inte finns nĂ„gra krav alls. Jag kĂ€nner mig mer som en mĂ€nniska omkring dom Ă€n vad jag gör en vanlig dag pĂ„ stan omringad av frĂ€mlingar.Dom Ă€r min translycka, dom smĂ„ mĂ€nniskorna Ă€r min validering pĂ„ att det rĂ€cker att vara sig sjĂ€lv. Och att det spelar ingen roll om mitt hĂ„r Ă€r kort eller om jag har en ljus röst, dom lyssnar Ă€ndĂ„ inte pĂ„ mig nĂ€r jag ber dom att stĂ€da. â Anonym transman, 9 mars 2026
