Hur man kÀnner igen en stockholmare [del 1]
Att driva med stockholmare blir aldrig gammalt eller tröttsamt. Det Àr ett oÀndligt nöje, med tanke pÄ deras egen sjÀlvbild. Och med stockholmare menar jag de av dem som hÄller pÄ Stockholmslagen. Det finns ju faktiskt gott om stockholmare som har den goda smaken att faktiskt ha en vettig sjÀlvbild. Och som dÀrav troligen hÄller pÄ ett annat lag. Till exempel MFF. Men Äterigen till de dÀr Stockholmsstockholmarna. Man kÀnner igen dem pÄ hur de alla Àr övertygade om att de Àr bÀst, helt utan nÄgon verklighetsbasering. Det har uppe i den trakten blivit en liten nationalsport i att tÀvla om vilket av lagen som har flest meriter. Inte i fotboll. För dÄ hade man sjÀlvklart varit bland de sÀmsta i landet. Utan i allt utom just fotboll. Och mÀrk vÀl att det hÀr Àr just fotbollspubliken hos stockholmslagen som tÀvlar i flest icke-fotbollsmeriter. Alla lag har det gemensamma i att de sjÀlva tycker att de har flest meriter. För att bekrÀfta detta tar de till allt mer befÀngda och uppdiktade meriter. Till exempel tÀvlar de om vem som har flest SM-guld i:
Boule
Bowling
Bridge
Simultanschack
Sten-Sax-PĂ„se
Knyt med liten nÀve (Tack Himmelriket för den grenen!!)
Gissa vilket tal jag tÀnker pÄ
Ett skepp kommer lastat
HÄlla andan lÀngst
Bingo
Varenda gÄng det trillar in en supporter pÄ Himmelriket och envist skryter om att hens lag minsann Àr Sveriges mest framgÄngsrika lag med 850 SM-guld. Ja, dÄ vet man att de i verkligheten bara har vunnit Allsvenskan en handfull gÄnger pÄ sin höjd. Och att de Àr infödda stockholmare.
