Stenkumlaskolan
Jag har tÀnkt mycket pÄ min barndom pÄ sistone. Jag var i kontakt med stadsarkivet för att fÄ tag pÄ kort frÄn dÀr jag bodde, men fick tyvÀrr bara bilder frÄn 60-talet nÀr omrÄdet byggdes. Och inget frÄn min skola. NÀr jag var i min hemstad och sÄg min gamla grundskola sÄ slogs jag av en blandad kÀnslostorm. TyvÀrr Àr skolan förfallen och stÀngd sedan nÄgra Är tillbaka.
Men lokalerna stÄr Àn sÄ lÀnge kvar och skogen vi lekte i ligger dÀr den ligger. Fylld av stenar, trÀd och minnen. Minnen som vÀrmer mig. Jag minns Stenkumlaskolan med den djupaste vÀrme och blir alldeles mjuk i hjÀrtat.
Jag minns stenarna vi klÀttrade pÄ.
Jag minns lekarna och lÀttheten. Hur vi flög fram genom livet.
Jag minns den lilla sankmarken dÀr isen frös pÄ till en tunn hinna pÄ vintrarna. Som kraschade med ett sprött ljud.
Jag minns granen jag klÀttrade upp i för att vara hejarklack nÀr de andra spelade fotboll.
Jag minns stÀllet dÀr Christer gömt sudd och pennor han snott frÄn lÀrarrummet.
Jag minns bibliotekarien Ragna, en liten rar, finlandssvensk tant, som tyckte att vi skulle sĂ€ga âJĂ€rnspikarâ istĂ€llet för att svĂ€ra.
Jag minns lÀraren som gav mig kvarsittning för att jag stod pÄ mig och sa att svart och vitt visst var fÀrger nÀr hon ville att jag skulle fÀrglÀgga min teckning.
Jag minns skogen. Den varma, trygga, stora skogen.
Jag minns tallarna
Stenarna
Granarna
Jag minns hur stark jag kÀnde mig nÀr jag insÄg att jag var bra pÄ bild och svenska.
Jag minns stenen dÀr jag stod och trÄnade över Lina som jag var hemligt kÀr i.
Jag minns nÀr Angelica blev vettskrÀmd av en spindel.
Jag minns fritidslokalen dÀr vi spelade rundpingis och lyssnade pÄ Alphaville. DÀr Fayad som ibland kallades Charlie (för att han var sÄ kort, som Chaplin) basade med varm hand.
Jag minns hur vi funderade pÄ om trÀslöjdslÀraren Kurt hade toupé.
Jag minns hur nÄgra klasskompisar i smyg försökte göra kaststjÀrnor hos honom.
Jag minns nÀr Krister tog med sitt teleskop och vi stod pÄ en höjd och tittade ner pÄ matsalen.
Jag minns nÀr Krister blev retad av Alex.
Jag minns matsalen och hur stora vi kÀnde oss nÀr vi inte lÀgre var yngst och hur roligt vi tyckte det var nÀr ettorna kom in i strumplÀsten.
Jag minns morotsbiffarna och sojakorvarna jag och min bror hÀmtade i köket dÄ vi Ät vegetariskt.
Jag minns nÀr vi hade snöbollskrig mot 6:orna nÀr vi sjÀlva gick i 1:an. Hur spÀnnande det var.
Jag minns tvÄ sorters mjölk i tvÄ sorters tetror. LÀttmjölk och standardmjölk i 2- och 3-decilitersförpackningar.
Jag minns Kristina som Ät sin lunch sÄ lÄngsamt att hon nÀstan alltid kom för sent till lektionen.
Jag minns hur stora 6:orna kÀndes nÀr jag började ettan. De var sÄ stora att man inte ens sÄg dem som faror. De var ju vuxna.
Jag minns nĂ€r Anders fick ett utbrott och vĂ€lte bĂ€nken i klassrummet, samtidigt som han ropade âBingo!â
Jag minns första skoldagen. Hur jag nervöst höll mamma i handen nÀr jag sÄg skolbyggnaden nÀrma sig.
Jag minns nÀr Anders fick nÄgot vasst (spik? Pinne?) genom handen.
Jag minns de oÀndliga sommarloven.
Jag minns planket med alla de fula orden som Stefan glatt förklarade för mig.
Jag minns manicklarna som vi bytte och spelade med.
Jag minns killarna i klassen som det var problem kring, hur det aldrig egentligen sades rakt ut, men hur det pratades och att de förflyttades utan att vi förstod det.
Jag minns klassfesten dÄ jag för första gÄngen fick smaka pÄ ostbÄgar.
Jag minns nÀr vÄr lÀrare Britt-Marie stÀllde in roliga timmen p.g.a. att jag varit för högljudd. Jag minns skammen jag kÀnde.
Jag minns nÀr vi började 4:an och fick flera nya klasskompisar. Sami hade med sig en fin, batteridriven leksaksbil som vi samlades kring.
Jag minns Kristers Game & Watch som han kunde ta tid med. Vi stod i biblioteket och sÄg ner mot matsalen/slöjdlokalerna och tog tid pÄ folk som gjorde olika saker.
Jag minns den obehaglige Àldre killen som utan att jag förstod varför en gÄng kastade grus pÄ mig.
Jag minns nÀr vi lekte puss-jaga och jag skulle gömma mig bakom en sten och satte ner knÀet i hundbajs. Precis nÀr jag vÄgat uppskatta leken tog den slut med bajs pÄ knÀet
Jag minns alla finska elever. I lÄgstadiet hade vi en hel parallellklass med bara finska barn.
Jag minns nÀr vÄr lÀrare berÀttade att en kompis till nÄgra i klassen dött. Jag minns sorgen och tÄrarna. Jag minns hur stÀlld jag kÀnde mig. Jag kÀnde till pojken men kÀnde honom inte. Varför berÀttar en lÀrare en sÄdan sak i ett klassrum, inför alla?
Jag minns kvartsamtalet dÀr vÄr lÀrare satt en Àggklocka pÄ just en kvart.
Jag minns nĂ€r vi fick teckna i vĂ„ra âroliga böckerâ (som jag skojfriskt bytte namn pĂ„ till âtrĂ„kiga bokenâ) Jag minns dataspelen vi hittade pĂ„ och sen lĂ„tsasspelade.
Jag minns Ängesten över redskapsgymnastiken och simningen. Hur jag en gÄng gömde mina badbyxor, men tyvÀrr fick lÄna pÄ badhuset.
Jag minns tallbuskarna och dess gula frömjöl.
Jag minns lÀgerskolan pÄ SöderbÀrke. Jag minns hur ensam jag kÀnde mig nÀr jag inte vÄgade paddla kanot. Men ocksÄ hur spÀnnande det var att sova borta.
Jag minns nÀr jag tecknade av vÄr skoldörr en varm vÄrdag.
Jag minns nÀr jag och à sa tÀvlade i saftdrickning pÄ en klassfest. Jag vann med 7 muggar.
Jag minns nÀr nÄgon hade sprejat graffitti pÄ en av skolans vÀggar, hur Emil och en annan kille i klassen under sa att de visste vem som gjort det.
Jag minns hur jag i lÄgstadiet uppfann en snöbollskastarmaskin i huvudet som jag skulle hÀmnas pÄ Dan och hans kompis dÄ de kastat snöbollar pÄ mig.
Jag minns hur fria vi kÀnde oss nÀr vi fick gÄ sjÀlva till matsalen, vi sprang som ystra kalvar medan de yngre barnen gick i raka led.
Jag minns hur vi lÀt stora snöklumpar glida ner för rÀcket ner mot matsalen. VaktmÀstaren var halvnöjd med att fÄ skotta upp det.
Jag minns nÀr jag kom sist pÄ en skidtÀvling. Jag gick i Ärskurs 6 och kom sist av alla pÄ hela skolan. Men jag stÀllde upp. Och Àr Àn i dag fascinerad över att de satte upp allas resultat.
Jag minns nutidsorienteringen som jag alltid vann. Att klasskompisarnas resultat sattes upp gjorde nu ingenting, eftersom jag var bÀst.
Jag minns skogen. Den underbara skogen som liksom omfamnade hela skolan och som vi lekte sÄ mycket i.
Jag minns lingonsylt- och vitkÄlsblandningen vi fick till potatisbullarna.
Jag minns vikarien som berÀttade om sina resor och som lÀt oss smaka piripiri.
Jag minns prickarna vi skulle sitta pÄ pÄ gymnastiken pÄ lÄgstadiet. Jag minns flickornas gymnastikdrÀkter. Alla likadana.
Jag minns sockiplasten.
Jag minns promenaderna till och frÄn skolan/fritids/hemmet.
Jag minns mitt 80-tal.
Jag minns folkhemmet. Hur vi fick smaka pÄ den sista, fina biten, med resurser i skolan, skolbibliotek, smÄ klasser, trygghet. Jag minns min skola med vÀrme och kÀrlek. En skola som varit med och gjort mig till den jag Àr idag.
Tack Stenkumlaskolan!
