Jag har försökt men jag tror att när bumerangen inte studsar tillbaka så...kastade jag den aldrig? Kanske stod jag bara där och ville ha den. Hur ska den kunna komma till en...om inte jag först skapar den? Är det jag som bygger den och kastar ut den? Är det för att det är en del av mig som den studsar tillbaka? För att den egentligen bor där? 

För det ligger nåt i att jag hjälper andra när jag hjälper mig. 

Kanske känner de det på en sån instinktuell nivå att det inte går att gömma hur man än försöker. När man Ger som ger man, när man Tar så tar man. Som att det finns gamla uråldriga underströmmar som alltid varit så. Som regler för att bygga ett Universum. 

Det började kännas sådär...bra idag när jag slipade. Alltså när jag började försöka omforma lite. Som en feelgood känsla som var sååå längesen jag kände. Den där gamla som fanns när jag målade; som man blir ett med alltet och det uppstår ett flow och man bara surfar på njutningen. Den fick lite mer egen karaktär idag, ett steg till. Imorn är det på hästen igen och testa nytt fik. Får man sova efter träning och slipning och orkar jag ta cykeln imorn? Man hoppas. 

Ge mig själv har under många år varit mitt stora trassel. Kanske är det the mother till mina problem. Kärlek från mig till mig. 

Har Universum min back? Jag kanske måste ha min egen. Fast jag ÄR ju...en del av Universum? Har Universum min back om Jag har min back...? Ger Universum mig kärlek när jag ger mig kärlek? Är det MIN kärlek jag...saknat? Är det DEN jag...jagar? Aj mitt huvud. Ovanliga tankar som bygger nya vägar. 

För...det finns ju inget recept; allas är ju olika. Inget är rätt för alla och fel för en kan vara perfekt fit för någon annan. Det är nåt inuti som kommer ut. Det kanske är en inre kärleksresa jag gör nu. Hemmet jag letade efter, tryggheten som jag sökte, balansen...jag. Är det så att när jag hittar kärlek så hittar jag mig?  

För det är stora håriga bestar som står och pekar åt olika håll. Som drar i mina armar och nästan inte kan ta ett nej. De ska jag säga till och peka på vart jag tänkte gå. Jag går där nu. Jag har tagit konstiga steg där. Osäkra steg. What the hell am I doing? steg.

Lite inte ta skit på samma sätt, lite nähädu och sätta ner små fötter. Näe..jag ska...prova gå här. 

Mer kreativ, mer idéer har fyllt den stora svarta boken, jag känner hur jag närmar mig kärnan av mitt jag - hur kan det vara fel? 

Vad är skillnaden på en borgerlig satsning på tåg och Miljöpartiets satsning på tåg? När Alliansen häromdagen gjorde sitt utspel om en satsning på tåg så hamnade Miljöpartiet i en bekant situation. Precis som med kollektivtrafiksatsningar i Stockholm har man salufört tåget som en sakfråga utan koppling till värderingar eller ideologisk riktning. Man har inte angett varför man vill satsa på tåg. Det enda Alliansen behövde göra, för att desarmera kritiken om dåligt fungerande tågtrafik, var ett utspel där man lägger en summa pengar på tåg. Fait accompli. Hur undviker Miljöpartiet att hamna i denna återvändsgränd nästa gång? Jag har sagt det förut, de kopplar sakfrågan till värderingar

Tåg för människor närmare varandra och ökar gemenskapen.

Vi stärks genom att smidigt kunna färdas till landets olika delar.

Vi skyddar vår älskade natur och vi skyddar kommande generationer.

Vi skapar möjligheter genom att knyta orter till varandra.

Det finns åtta partier i Sveriges riksdag. Alla säger att de värnar miljön och vill satsa på förnybar energi! Men partierna tycker väl olika? Vi har ju olika åsikt om vad som är viktigt. Vi gillar olika lösningar, föredrar olika persontyper och betonar ofta skillnaden mellan två ståndpunkter. Något stämmer inte. På vilka sätt är Miljöpartiet unikt? Vad är den röda tråden i vår politik och vad gör vi när alla politiker hävdar att de jobbar för miljön?

De tre solidariteterna uppfattar jag som utgångspunkten för det gröna synsättet – med djur, natur och det ekologiska systemet, med kommande generationer och med världens alla människor. Människan förmår se sig själv i andra och att agera utifrån den förmågan. På det följer ett antal andra värderingar och principer.

Värderingar förmedlar meningen med politik och de förklarar varför vi tycker en viss politik är rätt. Till skillnad från sakfrågor, som ofta splittrar, förmedlar värderingar relationer mellan människor och vad som förbinder oss till varandra, vad vi har gemensamt.

Någonstans mellan dessa stora, meningsfyllda värden och vardagens konkreta frågor tappar vi tyvärr ofta riktningen. Politikens mening glöms bort eller vattnas ur på väg till motionen eller omröstningen. Vi reagerar på partipolitiska utspel och svarar på sånt som är riggat till någon annans fördel. Kopplingen bryts mellan det vi strävar efter och den verklighet vi uppfattar.

Jag tror att det är kopplingen mellan den konkreta verkligheten och värderingarna som gör politiken meningsfull. När sakfrågor och värderingar hänger ihop så förstår mottagaren bättre varför vi vill något och hur vi kommer agera.

Partiprogrammet är en del av samtalet med det svenska samhället, med människor både i och utanför partiet. När Miljöpartiet nu formulerar ett nytt partiprogram ska vårt synsätt genomsyra texten.

Vi bör framhäva kopplingar mellan sakfrågor och värderingar. Något förenklat, istället för “miljöpartiet vill höja bensinskatten med tio procent” kan vi säga “vi människor måste sluta lämpa över problem på andra och börja ta ansvar för våra handlingar, därför vill miljöpartiet höja bensinskatten med tio procent”.

Vi bör lyfta och prioritera sakfrågor som exemplifierar våra värderingar och det gröna synsättet, inte bara i partiprogrammet utan i all kommunikation.

Även då partier förespråkar samma sak rör de sig i olika riktning. När människor ser kopplingen mellan sak och värdering blir skillnaden mellan politiska inriktningar tydligare. Det är med värderingarna vi kan uttrycka vårt synsätt och varje gång människor möter oss får de ta del av en grön uppfattning, en gemensam riktning och vision.