#revivalgroup

Idag hade vi en kille som heter Josh på besök i min klass. Han berättade sitt vittnesbörd om hans vandring med Gud vilket var fantastiskt uppmuntrande. Avslutningsvis ledde han in oss i att be för helande i klassen. Om man fick ett kunskapens ord om ett specifikt helande så kunde man gå fram och dela det inför alla. Kunskapens ord om helande är när du får övernaturligt information från Gud om någon annans behov av helande. Till exempel att du känner smärta i höger fot (som du vanligtvis inte har), och så är där någon annan med smärta i sin högerfot. Det finns flera sätt att få ett sånt här kunskapens ord inte bara genom att du upplever smärta i motsvarande kroppsdel. Det kan också vara att Gud lägger ordet på ditt hjärta, eller du kanske ser kroppsdelen framför dig OCH SÅ VIDARE! Gud talar personligt till oss var och en så begränsa dig inte. Jag ger bara exempel :-). 

Gud vill alltid hela, så det avslutas alltid med att alla som är i behov av helande får förbön såklart. Då kanske man undrar varför man ens delar kunskapens ord om man ändå ska be för alla? Mitt snabba svar här och nu är att det ökar tro och förväntan på helande när man får ett kunskapens ord. Det blir också en bekräftelse för vissa personer att Gud ser och älskar dem. Sen har det en väldigt stark effekt bland icke troende när de får se detta i funktion.

Jag vill växa i den gåvan, så jag tänkte att det minsta jag upplever ska jag gå på! Gåvor från Gud är gratis. När du använder dem, så blir du starkare i dem. Som en muskel, hehe. Det enda jag kände var en kittlande känsla på huvudet, tänkte att det hade med huvudvärk att göra. När jag gick upp och ställde mig med de andra som också fått kunskapens ord så kände jag en klämmande, domnande känsla i min högra lillfingertopp. Gud hedrar oss när vi tar steg i tro, så därför gav han mig ett till kunskapens ord som jag kanske inte fått om jag inte gått upp för att dela inför klassen.  

Där var flera som behövde förbön för huvudvärk. Jag var glad för att mitt kunskapens ord stämde, men jag ville ändå få något mer konkret (som när vi var i San Fran på ett gudstjänstmöte på drygt 100-150 personer och min vän Elliott frågar var David från Texas är, haha - han var där!). Jag hade ingen förväntan alls på att någon skulle ha problem med sin högra lillfingertopp som jag kände den där nypande domnande känslan i. 

Men.

Fransisco i min klass hade när han var 12 år skurit av sin högra lillfingertopp på en fönsterruta! Sen läkarna sydde fast hans fingertopp så har han inte haft någon känsel där sen dess. Jag la min fingertopp på hans fingertopp som en profetisk akt och han började känna en intensiv värme i fingret. Vi tackade Jesus och bad om fullt återställande. Han vände sig om, höll sin hand bakom ryggen, försiktigt nuddade jag hans lillfingertopp och han kände det varje gång! Känseln kom tillbaka, haha tack Jesus!! :-D