İsveç Eski Başbakanı Reinfeldt iş arıyor…

İsveç’te geçtiğimiz eylül ayında ki seçimleri kaybettikten sonra, istifa eden Eski Başbakan Fredrik Reinfeldt, şahsi bir web sayfası açarak iş aramaya başladı.

Geçen hafta Sağ Liberal Moderat Partisinin kongresinde, partinin başına Anna Kinberg Batra’nın seçilmesinden sonra siyasetide tam olarak bırakan Reinfeldt, şahsi web sayfasında danışmanlık işi aradığını duyurdu. İsveç Eski Başbakanı…

EU-parlamentets federalistmajoritet bedriver ett långsiktigt strategiskt spel för att vrida den politiska makten ur händerna på de nationella parlamenten och regeringarna. De två sistnämnda sitter helt enkelt på läktaren och förstår inte vad det är frågan om förrän det är för sent. Eftersom EU-parlamentarikerna oftast är de som är engagerade i EU-partierna så startade de tidigt ett politiskt spel som gick ut på att genom nomineringen av ”presidentkandidater” inför EU-parlamentsvalet kapa rätten att nominera kommissionsordförande från de nationella regeringarna i Europeiska rådet. I många medemsländer möttes "presidentkandidatprocessen" med ointresse och nonchalans. Betydelsen av presidentnomineringarna tonades ner. Motståndarna till idén låg lågt och ville inte stöta sig med någon i onödan. Brittiska Labour lade ned sina röster när Martin Schulz nominerades inom EU:s S-parti. Moderaterna lade ned sina röster när EU:s kristdemokrater EPP nominerade Jean-Claude Juncker som presidentkandidat. Alf Svensson i KD röstade för Juncker som kandidat, men hans parti hemmavid verkar inte ha brytt sig nämnvärt om frågan.

Martin Schulz förminskades när han besökte Sverige på sin valturné. När Schulz var i Umeå titulerades han som ”affischnamn” av Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin. Schulz hade nog inte gillat det om han fått veta det.

Nu efter EU-parlamentsvalet håller de stora EU-parlamentsgrupperna ihop om att Jean-Claude Juncker skall bli ordförande för EU-kommissionen. De vill stadga principen att det största EU-partiets kandidat till EU-kommissionsordförandeposten skall väljas. Det gynnar EU-federalismen på sikt. Här har EU-parlamentarikerna nu lyckats kämpa sig till principen om att EU-partierna skall nominera kandidater inför EU-parlamentsvalet. Då skall inte stats- och regeringschefer och nationella parlamentariker komma efter valet och försöka föra in nya kandidater i leken.

Fredrik Reinfeldt övervägde att delta i David Camerons mobilisering mot Juncker men när det blev klart att andra regeringar som tidigare uttalat sig kritiskt mot processen övertalats av Tyskland föll Reinfeldt tillbaka på den gamla traditionen "kompromissvillig som en svensk" och röstade för Junckers nominering i Europeiska rådet för att inte bli ”isolerad”. Det gäller i EU att flyta med strömmen om man inser att man inte orkar simma emot den.

Men hur stort stöd av folken i medlemsländerna har Jean-Claude Juncker. Vilket folkligt mandat har han? Han ställde ju inte ens upp i EU-parlamentsvalet i hemlandet Luxemburg.

Först och främst var valdeltagandet generellt sett över hela EU-28 42,9%. Alltså, 57,1% av väljarkåren röstade inte alls. 1,3% av väljarkåren gick visserligen och röstade, men lämnade blanka eller ogiltiga valsedlar. Ungefärligen 9,7% av väljarkåren röstade på partier som tillhör den kristemokratiska partifamiljen visar en granskning från tankesmedjan Open Europe. Cirka 31,7% av väljarkåren röstade på andra partier än den kristdemokratiska partifamiljen, allt från yttersta vänstern, socialister och socialdemokrater, liberaler och mittenpartier, konservativa och högerpartier till extremistiska eller rentav nynazistiska partier.

Av de 9,7% av rösterna som tillföll den kristdemokratiska partifamiljen EPP var det många röster som inte alls hade med Juncker att göra. Till exempel i Sverige nämndes inte Juncker med namn i princip alls av Moderater och Kristdemokrater. Juncker hade ingen föranking ens i partistyrelserna i dessa två partier. I många andra EU-länder var det likadant, men ingen har helhetsgrepp över var EU-presidentkandidater var en viktig komponent i EU-parlamentsvalrörelsen och var det helt förtegs. EU-federalisterna kan splittra och styra från Bryssel mycket lätt i denna fråga.

En opinionsundersökning utförd i 15 länder direkt efter EU-parlamentsvalet på beställning av det konservativa EU-partiet AECR visade att endast 8,2% av de tillfrågade kunde nämna Juncker som en av de ledande kandidaterna. Dessutom visade undersökningen att endast 8,8% kunde nämna det kristdemokratiska partiet EPP eller något annat EU-parti.

Opinionsundersökningen visade också att färre än 30% av de tillfrågade (41,3% av de som röstat, 17,3% av de som inte röstat) var medvetna om att deras röst i EU-parlamentsvalet indirekt stödde en av EU-partiernas kandidater som nästa ordförande för EU-kommissionen. Endast en av tio av de tillfrågade (10,1%) stödde denna valprocess, vilket alltså innebar att två tredjedelar av de som var medvetna om denna indirekta valprocess inte stödde den.

En annan Ipsos-MORI opinionsundersökning i tolv EU-länder efter EU-parlamentsvalet fann att 36% hade hört talas om Jean-Claude Juncker. Det skall jämföras med att 86% av de tillfrågade hade hört talas om Angela Merkel, 76% hade hört talas om David Cameron, 72% hade hört talas om Francois Hollande, samt även att 53% hade hört talas om Marine Le Pen.

En Emnid opinionsundersökning i Tyskland, beställd av Bild am Sonntag, som publicerades två veckor före EU-parlamentsvalet fann att endast 7% kunde identifiera Juncker som den ledande center-högerkandidaten (13% bland CDU/CSU-väljarna).

Alla dessa resultat ovan fullständigt mosar påståendet att en majoritet av dem som röstade på nationella centerhögerpartier var medvetna om att de aktivt också röstade på det kristdemokratiska EU-partiet EPP eller på Juncker som EU-kommissionsordförande.

Det kan med lätthet slås fast att det inte finns ett folkligt mandat för Juncker som EU-kommissionsordförande. Det finns heller ingen juridisk eller fördragsmässig regel som säger att Juncker nu per automatik skall bli EU-kommissionens ordförande. Det handlar om en ”power grab” från EU-parlamentets federalister där de spelat upp de nationella politikerna på läktaren. Ytterligare ett steg tas nu mot skapandet av en exekutiv presidentmakt i EU á la USA. EU-parlamentet tjatar nu också vidare om att EU-partierna skall ställa upp med transnationella listor över hela EU och att väljarna också skall avge en röst i en valkrets över hela EU. Detta har de tjatat om i mer än tio år. Nu hoppas de att denna ”valreform” skall införas inför EU-valet 2019.

Som vanligt saknas stöd för dessa EU-federalistiska idéer och deras genomförande. Men oppositionen ute i medlemsländerna är splittrad eller tiger. På så vis manipuleras vi i hela EU in i en EU-stat som ingen folkvilja har format. Det står illa till med folkens inflytande i EU!

EU-parlamentet förväntas godkänna Junckers nominering den 15 Juli.