Det började som ett sms som dök upp hos mig nÀr jag va i Danmark. P frÄgade dÄ om vi skulle gÄ pÄ nÄn klassisk konsertgrej ihop. Jag var sÄ obekvÀm i Köpenhamn att hans sms made my day. JÀjj :) Han ville spendera mer tid med mig, mitt ego bara...:)
Eftersom det var pÄ kvÀllen sÄ gick hela dagen till att mest vÀnta och halvsova för jag va skittrött. (sovit som en retarderad hamster i vanlig ordning). Bussen som jag skulle Äka med kom aldrig sÄ jag fick ta en annan och gÄ av pÄ okÀnt stÀlle och mest leta mig rÀtt. "Ah, det Àr nog lugnt". Aka jag gick lite vilse. VÀl framme var det ett folkhav och jag ba...var sjutton kan han vara? DÄ stÀller han sig upp som en sÄn dÀr som vinkar in flygplan och flaxade, haha. Skitbra.
Jag var svettig, nervös och allmĂ€nt ...ja deHĂR Ă€r inte min scen. Men han var lugn och snĂ€ll sĂ„ jag lugnade mig vĂ€l lite...vi försökte prata men det var sĂ„nt sorl att det var svĂ„rt.
Sen började de spela. Första lĂ„ten kĂ€nde jag faktiskt igen. Jaba nÀÀÀ det Ă€ju den HĂ€r! Typ en av de 10 lĂ„tarna jag kĂ€nner till :D. NĂ€sta var Blumine med Mahler. Den hade riktigt vackra delar. SĂ„dĂ€r att jag bara blundade och njöt. I get this. 100 mil frĂ„n punk. En sofistikerad vĂ€rld av renhet. Lite smĂ€rtsamt ibland. Sen va det nĂ„n Strauss jag inte greppade, kanske lite kul osen efter den stĂ€ngde jag tydligen av. DĂ
kom nÄn heartwrenching grej tydligen. DÄ va jag i lala land. Det började droppa lite och bli kallt. Jag lÄnade ut lite filt som jag var himla glad att jag tog med.
Det gick fort och plötsligt va det över. Jo! En fÄgel crappade pÄ min luvtröja. Av alla stÀllen liksom! Ska tydligen betyda tur :)
Det började regna och vi stod kvar lite efter sÄdÀr hm...jag tror vi bÄda kÀnde lite...let's... continue? Han sa att han kunde visa mig pilgrimsparken och jag tyckte ja men visst. I regnet. SÄ dÀr gick vi. I början gick det rÀtt ok. Men jag var obekvÀm och det blev stunder dÄ vi bara gick och inte sa nÄt. CriNge. Tyckte tydligen inte han. Men det lossnade nÀr jag slutade bry mig sÄ mycket. Whatever liksom.
NÄnstans dÄ kom vi in pÄ hans barndom. Jag hade ju sagt att han kunde öppna sig för mig och jag kunde hobbypsykologa eftersom han inte fÄr nÄn fucking hjÀlp. And the horroshow began. It was...dark. Jag lyssnade och gav min tolkning och rÄd.
Vi bara pratade och mÀrkte inte ens att vi hade lÀmnat parken och hade vandrat ut i stan. Vi sa nÄt om det men sen tyckte vi bÄda Àh, let's continue. So we did. Vi gick och pratade och hamnade i en ny park och till sist frÄgade han om vi skulle gÄ till ribban. Jag ba oj! Àr vi dÀr?! SÄ vi gick dit. NÄnstans dÀr ville han inte gÄ i sanden och fÄ in sand i skorna och det ihop med att han sa nÄt med att han brukade gÄ barfota dÀr ledde till att jag ba Àh, jag tar av mig skorna och gÄr i strumbyxor, vilket han kommenterade om nÄt att gÄr inte de sönder dÄ? Jag sa att det va lugnt. Han stod och funderade i sann P anda om hur han skulle göra. "Man kan ju ta av sig skorna". Jag sa nÄt i stil med det Àr vÀl bara att göra? Och vips gick vi omkring barfota i skymningen.
Det var blött av regnet och det blev fort kallt och geggigt, varpÄ jag tyckte hm...hur bra vade hÀr dÄ. Men vi gick dÀr och babblade vidare om allt och ingenting och det glömdes bort. Jag frÄgade vad han verkligen saknat nÀr han vÀxte upp, dÄ det ger en indikation vad man kommer söka (woah skrev sakna först, freudian! kanske Àr det som sakna ger- söka) hÀr i livet. Han sa att det han verkligen saknat Àr kÀrlek. Mitt hjÀrta dog lite. Han hittade en liten söt röd ros pÄ marken och gav till mig, vilket var fint (men nÄn mikrodel av mig reagerade lite som hm.. inga andra saker nu bara).
StÀmningen gick frÄn vÀldigt mörk och emotionellt stark till mer lekfull och vi hamnade i nÄt himla stÀlle med nyklippta vÀxtgrejer som gjorde rÀtt ont att gÄ pÄ. Det blandat med tistlar, grus och allmÀnt helvette var intressant att gÄ barfota pÄ :). Sen dÀr nÄnstans lyckades jag trampa pÄ en humla som brÀnde skiten ur min fot och jag började mÄ illa. Jag fick lite panik och trodde att jag skulle behöva Äka ner. Jag började ojja mig och sa det till honom sÄ vi stannade upp och nÄnstans dÀr sÄ frÄgade han nÄt om jag typ var hypokondrisk, varpÄ jag sa ja jo det Àr jag ju. DÄ sa han typ dÄ Àr det nog dÀrför du mÄr illa. Sen fortsatte vi gÄ. Det brÀnde men det gav sig. Jag dog inte och fokus blev pÄ annat.
Jag mÀrkte det knappt men plötsligt var det mörkt. Vi gick förbi en toa och han behövde gÄ men det var stÀngt. Men av nÄn anledning sÄ var toagubben Precis dÀr och öppnade Ät oss. Först var det bÀcksvart och dörren Äkte igen med en smÀll jag tyckte eh...nej? men han tÀnde och nÀr jag skulle strÀcka mig efter pappret sÄ fanns det inget. Oooh ..great. Men sen ploppade han dit en ny rulle som om han lÀste mina tankar. Efter det drack vi frÄn nÄn kran pÄ sidan av huset och man fick dricka upponer och direkt sÄ satte jag vattnet i halsen men sen fick jag klÀm pÄ det. Det va kuligt :)
Vi vandrade vidare pÄ grÀset tills vi plötsligt kom fram till en lÄng vÀg som kÀndes som ett vÀgskÀl. Var...ska vi nu? Han tystande dÄ och sa att klockan var ganska mycket. Hon va nog nÀrmare 23. Jag som typ inte har grÀnser var ÀndÄ vÀldigt tacksam för att han dÄ bestÀmde att det fick rÀcka och han följde mig till bussen. Geggiga kalla fötter som fick Äka ner i skorna igen.
Sen nÀr vi stod och vÀntade dÀr pÄ bussen sÄ upplevde jag...jag vet inte men DÄ vart det weird och cringe, iaf vad jag tyckte. NÀr jag dÄ frÄgade vad han tyckte om dagen sa han...."hm...positivt", varpÄ jag tyckte positivt?! Han skrattade och tyckte att jaha rÀcker inte det? :) Jamen typ trevligt och berikande. Det tyckte jag var mycket bÀttre och vart nöjd. Jag höll med, berikande kÀndes det som. Han kramade om mig och sen puttade han mig mot bussen och jag pös hem.
Nu sÄhÀr i efterhand sÄ lÄter det som det skulle kunna varit himla romantiskt att efter en klassisk konsert vandra över hela staden gÄ barfota lÀngs stranden i skymningen, fÄ en röd ros och leken och whatnot. Men jag vet inte, det kÀndes inte sÄ. Det var vÀldigt trivsamt att vara med honom och vi funkar men det var aldrig sÄ att jag kÀnde datevibbar. Kaaanske att det kom nÄgra sÄnna vid bussen jag vet inte. Men det hade jag inte gÄtt med pÄ.
Men det var en riktigt mysig dag och jag Àlskar att den kÀndes sÄ ...levande? NÄnstans dÀr i alltet sÄ frÄgade han vad jag drömde om och jag sa typ först lite sÄdÀr kitesurfing och lite sÄnna dÀr standardgrejer men sen sÄ pausade jag lite och sa att det jag verkligen vill ha Àr nog liksom Àventyr och kÀnna mig levande. Han sa nÄt i stil med att han höll med. Och honestly det Àr det jag söker. I want real good memories och inte mer mellanmjölks meh. Den dagen var inte mellanmjölk. Den var full av kÀnslor allt frÄn really lowest low till high. Leave it till en krÀftdude att ge den berg o dalbanan. Men det Àr lustigt, för jag kÀnner igen mig i vissa grejer med honom.
Jag uppskattar verkligen mycket saker som sker omkring mig nu. Att det gick sÄ rackarns bra pÄ kubb idag tex. Who knew liksom? :D Det va riktigt kul nÀr jag bara slappnade av istÀllet för att tÀnka och försöka, och jÀklar...dÄ blev det tydligen sÄ att jag Àgde lite, haha. Mr jag spelar med andra för jag gillar och vinna blev lite muttrig mÀrkte jag. Jag kanske skulle va med men liksom inte vinna sÄdÀr. :) Oh well, jag tog för mig och jag hade kul.
Resan vandrar vidare. T sa nu ikvÀll att han var stolt över mig och att jag kommit lÄngt. Mycket har hÀnt men jag vill att Mycket mer ska hÀnda. Jag hörde Lambada lÄten idag dÀr borta och det bara sa PANG! i mig och jag kom ihÄg alla tankar som fanns i mig som 17 Äring och hur jag pÄ nÄt sÀtt tyckte att den dansen symboliserade det jag ville ha ut av livet. Den gav mig en tankestÀllare, som om den var dÀr och pÄminde mig.
Jag kÀnner vÀl till syvende och sist att mitt liv Àr ju...MITT. Det Àr mina minnen jag skapar nu och de besluten jag tar en efter en formar min identitet.
