#om ingenting

Gick ensam hem i mörkret. Något man bara måste göra ibland. Känna den kalla luften och se alla blinkande stjärnor på natthimlen. Jag såg natthimlen på nära håll och kände hur jag blev en del av den. Jag stod vid universums kant, bara för att falla handlöst ner i djupet. Men jag skakade på huvudet. I universum kan man inte falla. Det är bara mörker.

Jag öppnade dörren och steg in i hallen.

Vacklade upp för alla trappor och kastade mig i sängen.

Innan jag slocknade tänkte jag på kvällen som försvunnit i några ögonblick.

Ibland hände ingenting.