Anya is live and ready to show you everything. Watch her strip, dance, and perform exclusive shows just for you. Interact in real-time and make your fantasies come true.
â Live Streamingâ Interactive Chatâ Private Showsâ HD Quality
Anya is LIVE right now
FREE
Free to watch âą No registration required âą HD streaming
vi behöver alla lite fluffy minoo och rebecka i vĂ„ra liv sĂ„ det hĂ€r Ă€r lite fluffy minecka for yâall. jag Ă€r nöjd men aa woo kör hĂ„rt hoppas ni gillar
gĂ„r att lĂ€sa pĂ„ ao3 ocksĂ„ om thatâs your thing
âMen hej! Vad gör du hĂ€r?â frĂ„gade Rebecka med ett leende nĂ€r hon sĂ„g Minoo stĂ„r utanför pĂ„ trappen. Hennes leende sĂ„g Ă€kta ut men hon lĂ€t oroad att Minoo var dĂ€r klockan kvart i tolv pĂ„ natten. Minoo log tillbaka.  Det skulle inte vara en lögn att svara att hon var ute pĂ„ promenad och bara hamnade i omrĂ„det och sĂ„ tĂ€nkte hon att Rebecka kanske var vaken och ville följa med ut en liten stund. Det skulle absolut inte vara en lögn. Men hela sanningen skulle det inte heller vara. Hela sanningen var hon inte sĂ€ker pĂ„ att hon sjĂ€lv faktiskt visste eller förstod. Vad gjorde hon egentligen dĂ€r, pĂ„ trappen utanför Rebeckas hus kvart i tolv pĂ„ natten?
âJag eh- jag undrade, eller alltsĂ„ jag var pĂ„ promenad och tĂ€nkte att du kanske ville hĂ€nga med? Det Ă€r ganska skönt ute.â svarade Minoo tillslut nĂ€r det inte lĂ€ngre gick att bara stĂ„ dĂ€r och tĂ€nka. Rebecka tittade pĂ„ sidan om dörren nĂ€stan vid glaset och sen tillbaka pĂ„ Minoo.
âDet Ă€r en grad ute.â sa hon, fortfarande med ett leende. âMen om du vĂ€ntar lite sĂ„ ska jag sĂ€tta pĂ„ mig ytterklĂ€der sĂ„ kommer jag.â Rebecka försvann in i huset. Minoo visste inte om hon skulle vĂ€nta inne i hallen eller ute men bestĂ€mde sig för att vĂ€nta ute. Hon gick mot trottoaren. Efter en liten stund sĂ„ öppnades dörren till huset igen och ut kom Rebecka. Hon stĂ€ngde dörren om sig tyst innan och gick mot Minoo.
âVar ska vi?â frĂ„gade Rebecka.
âJag vet inte. Jag brukar mest bara omkring.â svarade Minoo och rykte pĂ„ axlarna.
Rebecka tog tag om Minoos hand och började sakta gÄ. De hade bÄda tunna vantar pÄ sig trots kylan egentligen kanske krÀvde nÄgot tjockare, men de var bÄda glada att de inte hade valt tjockare vantar sÄ de faktiskt kunde kÀnna att de höll varandras hÀnder. De gick i tystnad. Minoo ville sÀga nÄgonting, bryta tystnade, bara för att fÄ höra Rebeckas röst som hon gillade sÄ mycket men kom inte pÄ nÄgonting som inte skulle bli en hel konversation. Hon ville inte ha en konversation, hon ville bara höra Rebeckas röst. Hon kÀnnde sig lÀttad nÀr Rebecka tillslut bröt tystnaden.
âTitta vad fint!â sa Rebecka. Minoo tittade pĂ„ Rebecka för att se vad hon sĂ„g. Rebecka hade vĂ€nt blicken uppĂ„t och Minoo gjorde det samma. Det var stjĂ€rnklart. Hon höll med Rebecka. Det var vĂ€ldigt fint med stjĂ€rnklar himmel, fast Ă€ven mitt i höstnatten med stjĂ€rnklar himmel var Rebecka fortfarande det vackraste Minoo hade sett. Hon fick inte ut mer Ă€n âdu Ă€r finareâ. Trots att Rebecka vĂ€nde blicken mot Minoo och log stort sĂ„ kĂ€ndes det fortfarande inte bra nog. Det rĂ€ckte inte med tre ynka ord för att förklara hur vacker Minoo tyckte Rebecka var, men det fick duga. Hon kunde nog aldrig faktiskt sĂ€tta perfekta ord pĂ„ det för att förklara.
âDet det var vĂ€ldigt vackert sagt, lite poetiskt till och med. Men det var inte lika vackert som du.â sa Rebecka. Minoo log. Hon var inte sĂ€ker pĂ„ att hon faktiskt kunde möta Rebeckas blick utan att sprĂ€ngas. Hon hadde kĂ€nde sĂ„ ganska ofta, fast det var ett tag sen sist. Senaste gĂ„ngen var kvĂ€llen de blev tillsammans. Rebecka sa det rakt ut. Att hon gillade Minoo. Ganska mycket. PĂ„ det dĂ€r gilla-gilla sĂ€ttet. Minoo sa inte mer Ă€n att hon âgilla-gilladeâ Rebecka med. Hon var i chocktillstĂ„nd. Rebecka hade gĂ„tt fram nĂ€rmare för att lite blygt pussa Minoo pĂ„ kinden och sen titta pĂ„ henne. Minoo sĂ„g pĂ„ allt förutom Rebecka och hennes ögon. Minoo log Ă€nnu större nĂ€r hon tĂ€nkte pĂ„ hĂ€ndelse. Hon kĂ€nde att Rebecka tittade pĂ„ henne.
âDu,â viskade Rebecka och omfamnade Minoo. Det fanns inte mycket mellanrum mellan dem till att börja med men nu fanns det inget förutom det lilla mellan deras ansikten. Minoo fortsatte att titta upp pĂ„ den stjĂ€rnklara himlen som inte kunde mĂ€ta sig med Rebecka. Hon kunde kĂ€nna Rebeckas andedrĂ€kt mot sin kind, âdet Ă€r verkligen kallt ute.â Hon skrattade till och Minoo gjorde detsamma. Rebecka drog sig tillbaka och började gĂ„ sakta igen. Minoo fick nĂ€stan ledas av Rebecka. Hon var fortfarande fast dĂ€r upp, bland stjĂ€rnorna.
âVad tĂ€nker du pĂ„?â frĂ„gade Rebecka nyfiket.
âJag vet inte riktigt.â svarade Minoo. âAllt. Inget. PĂ„ att vi fortfarande lever. PĂ„ hur glad jag Ă€r att jag har dig. Men det Ă€r ocksĂ„ ganska tomt som om jag inte tĂ€nker pĂ„ nĂ„got alls. Det bara flyter omkring.â Rebecka sa ingenting, sĂ„ Minoo visste inte om det hon hade sagt var bra eller inte. âVad tĂ€nker du pĂ„ dĂ„?â frĂ„gade Minoo istĂ€llet för att slippa undra.
âPĂ„ att jag vill att du ska vara med mig och kolla pĂ„ mig istĂ€llet pĂ„ stjĂ€rnorna.â svarade Rebecka Ă€rligt. Minoo kollade ner frĂ„n stjĂ€rnorna direkt och pĂ„ Rebecka som hade stannat nĂ„got framför henne.. De mötte varandras ögon, och trots att de hade varit tillsammans ett tag sĂ„ kĂ€ndes det fortfarande nytt. Hennes puls höjdes fortfarande och hon kĂ€nde fortfarande hjĂ€rtat i halsgropen. Hon visste fortfarande inte hur hon skulle bete sig, fast Ă€n det inte var ett problem innan hon insĂ„g att hon var kĂ€r i Rebecka. Samtidigt sĂ„ infann sig ett lugn av att se Rebecka i ögonen. Hon kunde andas lugnt.. Det fanns inte lĂ€ngre nĂ„got allt och inget att tĂ€nka pĂ„, bara Rebecka. Bara Rebeckas ögon, Rebeckas hĂ„r, Rebeckas lĂ€ppar, Rebeckas leende, Rebecka, Rebecka, Rebecka.
Utan att tÀnka sig för, ironiskt nog, sÄ tittade Minoo upp mot stjÀrnorna igen. Bara för att fÄ tÀnka klart igen, bara för att fÄ tÀnka pÄ nÄgot annat Àn Rebecka. Hon han inte titta upp i mer Àn en eller tvÄ sekunder innan hon hörde Rebecka skratta och kÀnde vantarna pÄ Rebeckas hÀnder mot hennes kinder sakta och försiktigt dra ner hennes ansikte och hennes blick mot Rebecka. De stod inte sÄ lÀnge innan Rebecka Äterigen minskade det lilla mellanrummet till inget mellanrum. Den hÀr gÄngen ocksÄ mellan deras ansikten för att kyssa Minoo mjukt. Det var inte första gÄngen de hade kysst, men det var första gÄngen Minoo tyckte det kÀndes bra. Första gÄngen det kÀndes pÄ riktig. Det kÀndes rÀtt. Det kÀndes djupt, som mer Àn nÄgot som skulle försvinna snart. Hon vill inte det skulle ta slut sÄ nÀr Rebecka slÀppte ner sin hÀnder mot sidorna och backade lite för att se pÄ Minoo sÄ valde hon att minska mellanrummet igen för att kyssa Rebecka. Hon gjorde det lite lÀngre Àn Rebecka, lite djupare, lite ivrigare. Rebecka mÀrkte av det. Hon mÀrkte att kÀnslan var annorlunda Àn förrut, att Minoo verkade vilja ha mer Àn förut. Rebecka la sina hÀnder om Minoo och tryckte sig lÀtt mot henne. De stod sÄ ett tag, det kysstes sÄ ett tag, det bara va i ett tag. Ute i höstnattskyllan under en stjÀrnklar himmel. Minoo kÀnde att hon inte kunde slita sig, men om hon inte gjorde det nu sÄ skulle de aldrig komma dÀrifrÄn. Hon tog det sakta och hon slet sig inte mer Àn att de stod mot varandra och blundade. De kunde kÀnna varandras lÀppar, varandras andetag.
âJag Ă€r vĂ€ldigt kĂ€r i dig.â viskade Rebecka. Minoo kunde kĂ€nna Rebeckas lĂ€ppar röra sig mot hennes hud nĂ€r hon pratade, och Rebecka kunde kĂ€nna Minoos lĂ€ppar mot sin hud nĂ€r hon log stort. Minoo tittade pĂ„ Rebecka, sĂ„g henne i ögonen, och kĂ€nde samma saker som förut. HjĂ€rtat som klappade och pulsen som bultade.
âJag Ă€r vĂ€ldigt i kĂ€r i dig med.â viskade Minoo och Rebeckas skrattade till.
âBĂ€st för dig.â sa hon mjukt och glatt nĂ€r hon kramade om Minoo. De stod igen fast som sten och bara va. De hade all tid i vĂ€rlden, det fanns ingenting som kunde förstöra just det nuet och allt som det innebar. Minoo tĂ€nkte att hon redan dĂ„ visste att hon inte skulle sova i natt. Oavsett varför sĂ„ var den natten inte till för sömn, och hon undrade om Rebecka tĂ€nkte samma sak. Rebecka var den som tog sig loss och tog tag om Minoos hand igen.
âVi borde nog gĂ„ hem igen.â sa hon. âDu fĂ„r stanna hos mig om du vill. Om du inte kĂ€nner för att gĂ„ hem till dig nu alltsĂ„.â De började gĂ„ igen. Lika sakta som förut. Ibland till och med saktare bara för att kunna dra ut pĂ„ det mer och fĂ„ kunna vara tillsammans lite mer. Minoo hade fortfarande inte sagt nĂ„got om hon tĂ€nkte stanna hos Rebecka eller inte.
De kom fram till huset och de stod pÄ Rebeckas trapp. Igen stod Minoo lÀtt nervös pÄ Rebeckas trapp som hon gjort för mindre Àn en timme sedan. De sÄg pÄ varandra och det blev mer och mer uppenbart för Minoo att Rebecka ville ha ett svar om hon skulle följa med eller inte.
âVill du stanna hĂ€r ikvĂ€ll?â frĂ„gade Rebecka tillslut. Minoo bestĂ€mmde sig direkt utan tanke pĂ„ konsekvenser eller annat. Hon nickade. Precis nĂ€r de skulle öppna ytterdörren och gĂ„ in sĂ„ började Minoos telefon ringa. âMammaâ.
âHej mamma.â svarade Minoo direkt. Rebecka kunde inte höra vad som sas pĂ„ andra sidan linjen men förstod att Minoo skulle gĂ„ hem. Hon sĂ„g det pĂ„ Minoos leende som blev mindre och mindre. Hörde det pĂ„ alla typiska âjaâ och âokejâ som man upprepar hela tiden nĂ€r man prata med en förĂ€lder. Efter en halv minut eller sĂ„ sa de hej dĂ„ och la pĂ„.
âJag mĂ„ste gĂ„ hem.â sa Minoo.
âJag förstod det.â sa Rebecka tyst med ett litet leende âDet kanske Ă€r bĂ€st sĂ„. Annars hade vi vĂ€l aldrig somnat ikvĂ€ll.â
Minoo ville inte dra ut pÄ det igen, sÄ hon sa snabbt hej dÄ innan hon klev det sista trappsteget och kysste Rebecka snabbt innan hon gick dÀrifrÄn. Hon hörde Rebecka sÀga hej dÄ efter henne innan hon gick in i huset. Hon log stort hela vÀgen hem nÀr hon tittade upp mot den stjÀrnklara himlen som fick henne att tÀnka pÄ Rebecka.
do you ship minoo/rebecka? do you have any headcanons or AU fantasies about them?
i think i only ship them as friends tbh, although i definitely see why ppl would ship them romantically too. i actually have a headcanon: minoo had a crush on rebecka in the beginning but she was a little bit confused about it. was it a friend crush or a crush crush???? (it was both)
AND ALSO THIS: minecka hp au....... falling in love when studying together in the ravenclaw common room......Â
