#midnattstankar

Det finns något i de nordiska skogarna som inte riktigt går att sätta ord på. Något som inte syns, förrän det är för sent. Mellan granarnas täta kronor, där ljuset knappt når ner till marken och vinden viskar i gamla träd, sägs det att Mörksuggan vandrar.Mörksuggan är inget vanligt väsen. Den är inte som tomtar, älvor eller ens de mer skrämmande skogsråna. Mörksuggan är något äldre. Något…

Djupt under palatset i Knossos, där väggarna sades viska om blodiga hemligheter och där facklornas lågor darrade av osynliga andetag, låg en plats som ingen ville tala högt om. En plats byggd för att gömma något som aldrig borde ha fötts. I dess mörka korridorer vandrade ett väsen mellan människa och best.Minotauren. Ett namn som genom årtusenden har blivit synonymt med skräck, ensamhet och…

När natten är som mörkast och världen ligger tyst brukar människor känna det. Ett obehag som kryper längs ryggraden. Ett kallt drag genom rummet trots stängda fönster. En känsla av att någon står där i mörkret och väntar.I nästan varje kultur finns berättelser om Döden personifierad. Men få gestalter är lika skrämmande och ikoniska som Liemannen, den svartklädda varelsen med kåpa, skelettansikte…

I mörkret mellan myt och verklighet finns berättelser som vägrar dö. Vissa legender bleknar med tiden och blir till dammiga sagor som berättas runt lägereldar. Men andra lever vidare, växer och förändras, som om de själva andas. En av de mest skrämmande moderna legenderna är berättelsen om Mothman, den rödaögda varelsen som sägs visa sig innan katastrofer inträffar.Är han ett monster? Ett omen?…

I de mörkaste gränderna i Japan, där gatlyktornas bleka sken knappt når marken och vinden låter som viskningar mellan husväggarna, berättas fortfarande historier om en kvinna som ingen vill möta ensam. Hon sägs bära en kirurgisk mask över ansiktet och röra sig ljudlöst genom natten. För vissa ser hon ut som en vanlig kvinna. För andra är hon början på en mardröm. Hennes namn är Kuchisake-onna,…

Det finns få saker som känns så oskyldiga som en spegel. Den hänger där på väggen, tyst och stilla, bara för att visa ditt eget ansikte tillbaka. Men i århundraden har människor fruktat speglar, inte för vad de visar, utan för vad som kanske tittar tillbaka. Och av alla platser i ett hem sägs sovrummet vara den farligaste platsen att ha en spegel på.Det börjar ofta smått. Du vaknar mitt i natten…

Det finns något uråldrigt i berättelserna om faes, något som viskar genom dimmiga skogar, speglar sig i stilla sjöar och dansar i ögonvrån när mörkret faller. De är inte bara sagoväsen. De är något mer. Något äldre än våra rädslor och våra drömmar.Det börjar aldrig med ett skrik. Det börjar med en känsla. Att något redan vet att du är där. Vad är faes?Fae (eller fae-folk, fair folk) kommer…

Djupt inne i de dimhöljda skogarna, där mossan växer tjock över stenarna och nattvinden viskar mellan träden, sägs ett märkligt väsen fortfarande vandra. Ett väsen som är hälften människa och hälften get. Ett väsen med horn, klövar och ett leende som både lockar och skrämmer. Faunen.I antikens berättelser framställdes fauner ofta som naturandar, fria, vilda och bundna till skogens kraft. Men…