#komplikationer

Inte trogen.

Det är nog det värsta som finns. För då är man inte trogen sig själ(v). Kanske den viktigaste och svåraste utav alla; att vara trogen sig själ(v). För så många omkring en drar i en och vill att man ska passa in i deras varianter. Aktar man sig inte faller man lätt in och plötsligt så har man hamnat i otrogen.

...

Ska man tillbaka då så Måste allas röster stängas av, det finns ingen annan väg. Släcka ner en efter en tills bara EN är kvar. Min. Den är ofta svag och lite som trådar. Dedär är väl inget? När det är det viktigaste av allt.

Det finns en miljard sätt att vara otrogen på och det handlar om att man gör allt det som inte är sant mot en själv.

Hur många Är faktiskt trogna?

Jag jobbar på att bli mer trogen, men det är inte en lätt väg. Ska du verkligen gå där...? Men...du har ju inte. . A B C 1 2 3

"Hen va otrogen!"

Va hen? Eller var hen trogen för första gången mot sin själ(v)?

Har man jobbat i fabrik hela sitt liv, kan det ju verka som att det är trohet att stanna kvar. Men den sanna troheten pockar och drar i en. Det är som att Själ(v) vet var den ska - egentligen.

Men det är en konstig känsla att lita på själ(v). Andra kommer med tjocka tygstycken och ibland färdiggjorda soffor och där står jag med några futtiga trådar.

Men nånstans så känner jag det att det finns ingen viktigare trohet än den mot mig själv, mot min själ, mot mitt väsen. Där jag inte limmar, låtsas och blundar. Men det kan vara skitsvårt. Är man van att vara otrogen så kommer det ta tid och man får börja i litet, känna efter och klura.

Vi talar ofta om den klassiska "otroheten" såsom i att man är intim med någon när man valt en partner som bland det värsta man kan göra men jag tror vi har blandat ihop det. Visst kan det haverera människor, men att vara otrogen sig själv och sin själ är nog det största brottet man kan begå. Jag tror det ligger kvar i någon slags variant att man trodde att det valet man först gjorde Var det sanna och det Faktiskt trogna. Jag tror många irrar och virrar för de har målat upp en bild av sig för andra som Ser bra ut och allt verkar kanske frid och fröjd. Men det är inte samma sak som sann. Så många som stoltserar i att stanna och lojalitet till sin partner samtidigt som de är otrogna mot den viktigaste de har - sig själv. Sin själ. Anledningen till att de kom hit.

Men det är skitsvårt och jag fattar att man kan snurra in i all möjlig otrohet, de flesta av oss verkar göra det. För det var lättare, närmare, man slapp såra nära och kära och det var...tryggare. Sen är det ju sådär...vad Är troheten då? Vad är det som Faktiskt är sant för mig? Om jag liksom gräver till det djupaste djupa. Lager efter lager. .efter lager.

...

Bara jag vet vad jag egentligen behöver. Andra kan göra gissningar och tolkningar men de har inte min själ, de har sina.

Vi Vet nog inte heller alla gånger. För vi vågar inte lyssna jämt. För det kan komplicera och skrämma skiten ur oss. Speciellt när våra nära och kära inte tillåter. Då vi stänger inne det.

Men där inne bor det. Där finns lilla huset vid stranden som jag fixar med, där finns hundarna och stället som jag byggt upp. Där finns...JAG.

Jag vill inte skämmas för att jag vill vara trogen. Jag vill inte gömma att jag vill vara trogen. Jag vill inte längre gå enkla vägar som bara leder till otrohet på olika sätt.

Igår fick jag höra från två stycken jag knappt känner att de tyckte jag var modig.

-Eller galen, sa jag.

För kanske leder detta käpprätt inibängen ingenstans. Men då har jag faktiskt lyst på mina trådar. Jag har lagt fram dem på piedestaler och vad kan vara mer rätt egentligen?