#kapitelbok

Jag är i 40-årsåldern och har läst de fyra första Monster Monster-böckerna med både förskräckelse och förtjusning. Detta är hemskt bra! Mina barn som är 5, 9 och 11 år har vid upprepade tillfällen stulit böckerna från mitt bibliotek, men jag vet inte om de läst någon av dem. Johannes Pinter och Lucas Svedberg har gjort ett grymt bra jobb med text, bild och precis rätt mängd kryptozoologisk fakta.

“Som läsare växer man med Humlan och det är en existentiell och melankolisk berättelse som dröjer kvar i ens medvetande.” BTJ

Hemligheter jag bara berättat för Nour:

Jag har snattat ett paket tamponger på Konsum (fastän jag inte ens har fått min mens).

Det var jag som klottrade på stenen bakom skolan (jag skrev namnet på ett hårdrocksband jag inte gillar för att ingen skulle misstänka mig).

Ibland är jag rädd för att mamma och pappa ska dö.

Humlan ska bli konstnär precis som faster Fanny som älskar ost och konst och alltid säger vad hon tycker. Inte alls som Humlans mamma som går på stenåldersdiet och suckar åt allt. Men nu har faster Fanny tappat livsgnistan och slutat att skapa. Dessutom har Humlans bästa vän övergivit henne för hästtjejerna. Ibland känns det som om Humlan förvandlats till ett akvarium av tårar och då måste hon låsa in sig på skoltoaletten och tömma ut lite. Hon är faktiskt rätt bra på att gråta. Kanske ska hon bli både berömd konstnär och filmstjärna när hon blir stor?