#julotta

see, I woke up at 6:30 to go to church, because it’s christmas y’all and what better time to drag my agnostic ass to the crustiest, meh-est house of god in all of Stockholm.

Now I went up early for this. I shall tell you, since tumblr is finally embracing its family friendly, christian values:

• This is an old ladies only space, naturally.

• First psalm and the old lady vibrato is upon us, of course.

• Nothing extraordinary this far.

• Preist starts talking. I zone out till I hear, clear as the day with my baptized christian ears

• ”Gods adoptive son”

• Who?

• Organ player is in a hurry.

• They pause entirely betweet verses, so if you happen to stretch a tone, you will be victim of your voice, alone, resounding in a death silenced church with ppl in it.

• And the preachment.

• T h e p r e a c h m e n t

• Why did this preist choose this line of proffession? We never know.

• What follows is 20 minutes of

• ”Was Jesus born in Nazareth or Bethlehem?”

• Conclusion: UUhhhhh it doesnt matter it is jesus. some jews. what year is it. *continues tired theology*. he g rew up in. n azarr. he born ww star. it’s not true

• also

• *describes entire painting in church*

• for the blind I presumed but then

• ”Where is the star in the p ainting”

• con lb usion :

• I have never in my life had a less religious experience.

• After describing the painting (of lil JC and crew) he say

• That’s christmas.

• This is truly a religios experience.

• This man does not beleive in god.

• I think he said that none of this happened.

• or he didn’t, it was hard to tell.

• He did Not say that it’s symbolical.

• h e did not say that the love and christmas was in out hearts all along.

• he stated fact

• Exc ept we know it didn’t happen

• anD WE dONt cARE

• NONE oF ThIS MAtTrES

• don’t get me wrong, it was very boring

• And I did not get one (1) beautieful message from this happening

• It was a happening

• Why was his voice so casual AND dry

• why did he

• then we sang again

Predikan på julottan 2015

I lördags höll statsminister Stefan Löfvén sitt årliga jultal. Jag såg små bitar av den via rapports kvällssändning. Löfvén pratade om hur vi trots ett mörkt år måste kunna se ljuset i framtiden. Han pratade också om hur alla måste vara med och hjälpas åt om vi skall skapa ett gott samhälle som fungerar. Gemenskapen måste vara för alla, annars är det ingen gemenskap. Samtidigt fortsätter gränserna vara stängda för alla de flyktingar som strömmar in i Europa med fruktan för sina liv. I nyhetsinslaget direkt efter reportaget från jultalet berättades det om att 18 människor drunknat när de försökt fly över medelhavet i båt. Parallellt alltså med jultalet. Och det är inget nytt. Det hörde vi rapporteras om första gången 3 oktober 2013, den så kallade katastrofen vid lampedusa. Och detta är något som fortfarande sker varje dag även om det inte alltid kommer med i nyheterna. Rapports kvällssändning avslutades med ett reportage om 7-åriga Lilly ifrån Göteborg som hade anordnat 4 loppisar på en vecka och lyckats samla in mer än 12 000kr till flyktingbarn. Det började när hon och hennes pappa läste tidningen om barn som flytt från sitt hemland Syrien. Hon samlade ihop saker som familjen inte längre behövde och sålde det. Hon ville att pengarna skulle gå till sånt som barnen behöver på väg hit. Hon räknade upp: ”Vatten, mat, kanske någon skyddssak. Om dom åker båt så kanske dom behöver en skyddssak.” Innan reportaget avslutas och går över till vädret får vi höra Lilly säga: ”Man kan i alla fall göra en sak, en liten sak.” Jag minns att jag tänkte då att detta är några nedslag i den värld vi lever i. I växelverkan mellan politik, maktlöshet inför den ofattbara nöden och individers och organisationers arbete för att göra skillnad, där befinner vi oss. Och Lilly är så mycket jul för mig. Hon stod där i sin tomteluva och sa med sådan självklarhet i rösten ”vi kan i alla fall göra en sak, en liten sak.” Det är lätt att känna sig otillräcklig när så mycket sker som vi inte har kontroll över, som sker på en sådan enorm skala. Det har också hänt att jag har ställt mig frågan var finns Gud i all det som sker, jag har definitivt också flera gånger fått den frågan från andra. Det är den eviga frågan. En fråga så gammal att den har ett gammalt grekiskt namn ”Teodicé”-problemet. Jag kom att tänka på en berättelse om en sjuttonårig flicka från Bosnien som finns med i en andaktsbok för ungdomar som heter "Under ytan": Året är 1992 och händelsen utspelade sig vid det lilla klostret Taizé i centrala Frankrike dit det varje år kommer tiotusentals ungdomar från hela Europa. Det var en påsk som ett gäng ungdomar från Bosnien kom till Taizé precis efter att man skrivit under ett vapenstillestånd efter fem år av vanvettigt, segdraget krig. Fransk TV fick höra om den bosniska ungdomsgruppen, så de skickade dit ett TV-team. Journalisten började intervjua den sjuttonåriga tjejen som bodde några mil utanför Sarajevo. Flickan hade levt mitt i denna kokande gryta, flera av hennes släktingar och nära vänner var dödade, hon hade sett mer av ondska och mänskligt lidande än de flesta gör under en hel livstid. Man monterade upp TV-kameran och så ställde journalisten sin första fråga, den givna inledningen till en flicka som varit med om så mycket ont som besöker en kristen kommunitet: - Hela din ungdom har spolierats av kriget, sa han. Du har sett människor som dödat, du har sett människor dö. Hur kan du fortsätta tro på en god och kärleksfull Gud efter allt ont du upplevt?

Den sjuttonåriga flickan såg förvånat på journalisten. Ingen kunde undgå att se hennes osminkade förundran över frågan. Och så sa hon tre saker: - Tror du att det är Gud som krigat i Bosnien? - Och hur tror du vi skulle orkat alla dessa svåra år av lidande, sorg och skräck om inte Gud gett oss kraften? - Och hur inbillar du dig att vi skulle våga tro på framtiden – en framtid där bosnier, serber och kroater lever tillsammans – om inte Gud är med oss? Journalisten var helt avklädd sitt manuskript. Det fanns liksom ingenting mer att fråga. Det märktes så tydligt att de två kom från helt olika världar. Journalisten hade sett krigets elände från en lugn och behaglig TV-soffa. Han hade råd att ställa frågan om Gud verkligen fanns. För honom spelade svaret ingen större roll. Flickan däremot kom från fem år av krig, hon hade känt skräcken plåga under både dagar och nätter. Inte en enda sekund orkade hon leva utan Gud. Något annat stöd än Guds i denna kaotiska värld av otrygghet hade hon inte funnit. Många gånger har jag känt mig som den där journalisten. Hur kan man tro på en Gud som är både god och allsmäktig när det finns så mycket ont i världen? Hur kan man överhuvudtaget fira jul? För mig där och då i lördags var nog svaret på den frågan Lilly. Lilly var svaret på denna urgamla fråga. För Gud har skapat Lilly och genom henne och så många andra barn manifesterar Gud sin kärlek. För julen sitter inte i vilken mat jag väljer att ställa på vårt bord. Julen står inte och faller med om jag köper många eller några få julklappar eller vad jag väljer att titta på på tv. Julen finns i det lilla barnet. Julen vilar på ett jordgolv utanför Betlehem. Hela himlens kärlek sammanstrålade här nere på jorden för så många år sedan. Gud blev den lilla. Det är därför vi firar jul. Och det är däri för mig som Guds allsmakt ligger. Guds allsmakt tar gestalt i ett litet barn. Vad innebär då det för oss här idag? Vad har det där barnet med oss att göra? Jo barnet tvingar oss att se och ta emot. Barnet tvingar oss att släppa allt vi gör för stunden för att ta hand om. Barnet vill närhet, värme, gemenskap. Barnet kräver att vi skall älska. Inte nödvändigtvis med känslorna men med handlingar, med händerna. Konkret. Barnet påminner oss också om vår grundläggande kallelse. Som barnet i krubban själv sade när han växte upp: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” Och det är så självklart för barnet att snabbt skrida till handling. Säger man något så uppfattas det i princip alltid i presens. Ofta får man säga ”vänta inte än, låt mig tala färdigt först.” Det var så självklart för Lilly! Så fort hon hade läst den här artikeln började hon handla. Jesus själv visade med sitt liv, i sina handlingar, i varje möte, i varje situation, vad det innebar att låta sig ledas av Guds kärlek. Gud visar sin allsmakt genom kärleken som trotsar allt och som finns där stark och evig trots årtusenden av motstånd. Det är som Höga visan uttrycker det: stark som döden är kärleken, dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Kärleken står stadigt kvar och den har tagit gestalt i Jesus. I barnet. I mänskligt kött och blod.

Jag avslutar med en bön från de kristna kelterna som troligtvis skrevs på 5-600talet:

Omringa oss med kärlek när vi färdas in i denna dag. Fyll oss över bristningsgränsen så att vi var vi än går får utstråla din kärlek och värma hjärtat hos dem vars liv vi får beröra. Välsigna dem och välsigna oss.

packs the lunches- Julian because he is the chef in the family and packs their lunch.

blows raspberries while cuddling- Both of them. They find it really cute and entertaining.

is the tickle monster- Julian does this mostly but Carlotta does it as well.

gives life lesson speeches- Both of them but mostly Carlotta.

kisses the boo-boos- Carlotta does it a lot. Julian mostly gives his kid a 'You can overcome this' speech.

breaks the bad news- Carlotta is the one that breaks the bad news.

joins the PTA- Both of them. They want the best for their kid.

crashes sleepovers with embarrassing stories- Well I was about to say they do not do this but Carlotta probably slip it out when she gives her guest food.

(OH. Julotta)

leaves their dirty clothes on the floor: Julian.

forgets to run the dish washer: Julian.

pumps gas for the car: Carlotta

drives when they’re going somewhere: Both of them. Mostly Carlotta.

rearranges the furniture: Carlotta.

falls asleep with the TV on: Julian.

gets to use the bathroom first: Carlotta. 

decides the temperature for the ac/heater: Both of them. They try to find a temperature they both can agree on.

sets up holiday decorations: Both of them but Julian keeps insisting to carry all the heavy loads.

leaves the lights on: Julian. The same reason why the TV is on. He is asleep and tired.

uses the bathroom with the door open: Both of them. 

First to roll out of bed when the baby cries in the middle of the night: Carlotta 

Uses strange methods to potty train: Julian.

Tries to sleep in the baby’s bed:  Julian.

Struggles with changing diapers: Carlotta Mostly.

Panics that they’re a bad parent: Julian mostly because he is afraid if he gets too mad, he will scare his kid.

Falls asleep trying to get the baby to sleep:  Julian.

Tries eating the baby food: Julian.

Is hyper sensitive when the baby gets hurt: Carlotta.

Baby proofs the house meticulously: Carlotta.

Follows the bus on the first day of Kindergarten: Both of them.

Cries at the Christmas play: Julian.

Hahah what other parents won't let their daughter go to church? :P It's 6am here and I haven't gone to bed yet so I really want to go to the service at 7. I just tried to pull my parents out of bed but they say it's too dark and too cold out so I'll get sick since I haven't slept -.- I already convinced my mom to go with me to the one at 11 but I know I'll be too tired then. If I lived someplace other than Sweden this would never happen because 1) my parents probably wouldn't be agnostic and 2) it wouldn't still be dark out at 7-8 am hahah